Sputnikälskling

Två böcker hann jag i alla fall läsa under Mallorcaresan (jo, jag ligger efter med bokeriet), och det är inte så illa om man betänker förutsättningarna. Boken köpte jag redan vid förra årets besök i Stockholm för att bevista trädgårdsmässan. The Mässa. Sedan har den blivit liggande, som de flesta andra böcker jag passade på att köpa när jag hade tillgång till Pocket Shop. Jag älskar Pocket Shop.

Jag har inte läst något av Murakami förut. Rätt dumt. Jag har någon slags faiblesse för japansk litteratur - även om jag nu inte läst särskilt många titlar - och plockar gärna åt mig böcker av japanska författare. Murakami är dessutom välkänd, och allmänt ansedd som en mycket bra författare, och böckerna är lättillgängliga. Man kan ju tycka att jag borde ha lockats tidigare. Kanske är det tjockleken på böckerna som avskräckt mig. Just den här är dock inte särskilt lång, och sannolikt var det därför jag valde just den.

Berättaren, läraren K, älskar Sumire, en ung, begåvad och orolig författare. Sumire älskar sin vän och arbetsgivare Myu, en affärskvinna som är betydligt äldre. Myu har förlorat förmågan att vara närvarande i någon kärlek överhuvudtaget. Myu är Sumires "sputnikälskling", ett smeknamn som kommer sig av att hon en gång råkat kalla Sumires favoritförfattare Jack Keroauc "sputnik" i stället för "beatnik".

Myu och Sumire reser till Grekland på semester, och snart får K ett samtal mitt i natten. Det är Myu som ber K enträget att komma dit. Det visar sig att Sumire är försvunnen. Är hon död? Har hon fallit ned i en brunn. Eller vilken tillvaro befinner hon sig i?

Sputnikälskling har fått rätt spridda omdömen när jag kikar runt bland bokbloggar. Allmänt verkar den inte uppfattas som någon av Murakamis bästa. Flera påpekar att den har en annan översättare än de böcker de tidigare läst, och undrar om detta påverkar. Någon tycker att den är mindre "drömsk" än hans andra böcker varit och är lite besviken över det. Åter andra älskar den och tycker att det "drömska", som Murakami ska vara särskilt känd för, finns i samma utsträckning.

Och vad tyckte jag då? Jo, den var häftig, med ett drag av det där sagoaktiga/övernaturliga - eller om man så vill "drömska" - som jag brukar falla för. Det blir fler Murakami för mig.

Fåglar

Jag tror
att sorgens fåglar
håller på och bygger bo
i mitt hår

Minisinningior

Två egensådda Cherry Chips-hybrider. Jag har ytterligare en som ännu är i knopp, och det torde vara den jag tidigare visat bild på (här). Jag tycker nog att det är den som är bäst.

#¤§$¤#§$!

Fy satan vad jag blir less på det här stället ibland. Förutom att formateringen är en smärre katastrof, så har sidan nu sedan en tid fått för sig att jag är utloggad så fort jag är inne i själva bloggen - dock inte när jag är inne och ska skriva. Det innebär att jag inte kan kommentera utan hålla på och tjorva halvt ihjäl mig och det försvårar redigeringen också. Bläää!

Måndag

Jag har varit ledig idag. Jag ägnade tre timmar på förmiddagen åt att städa Drakens rum. Då hade ändå han själv städat undan det mesta från golvet och Älsklingen hade dammsugit och moppat. Fyra kassar har jag burit ut i soporna.

Därefter bakade jag bullar och fixade fikakorg, åkte och hämtade Trollet hos dagmamman och åkte för att bevittna Drakens skolavslutning. Det är lite sött med den där lilla, lilla skolan bestående av två klasser och en liten förskoleklass, falsksång och falskspel en masse och rektorn som håller litet tal.

Trollet somnade i min famn, trots falsksången, och det blev ett väldans sjå att hämta tung fikakorg och filt i bilen med den lille klumpen på ena armen, som vid det laget var tämligen domnad. Trollet fortsatte att sova på filten och Draken och jag åt bullar. Knotten blev allt besvärligare och himlen mörknade oroväckande. När vi precis hade packat in oss i bilen föll de första dropparna.

Älsklingen kom hem tidigt, men hann bara innanför dörren, så blev han tvungen att vända igen. Han har jour i projektet han håller på med. Jag utfodrade honom med lite bullar innan han åkte, och han har fortfarande inte kommit hem. Jag ska försöka masa mig i säng. Jag ligger efter rätt rejält med sömnen, se.


Bild: Hönan Gullviva

The Double Comfort Safari Club

Ja, eftersom Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe är de optimala må-bra-böckerna för mig, så åkte denna med på resan till Mallorca. Det är förunderligt hur de kan ge mig sådan ro. Det är som om allting omkring mig hejdar sig en smula, snurrar lite långsammare.

Boström

Stilig är han, men han lever farligt, tuppen Boström. Han attackerar barnen och har till och med varit på både mig och Älsklingen en gång vardera. För oss räckte det väl i princip med att titta på honom för att han skulle backa, och Draken, som i början blev tämligen rädd, har jag lärt att visa att det är han som bestämmer. Det är värre med Trollungen. Han blir komplett livrädd, ställer sig och skriker som en stucken gris och vågar inte röra sig ur fläcken. Lille sockersnuten! Och jäkla tuppskrälle!