Skatkrake

Draken börjar bli svår på att fånga skator i hönsgården. De krånglar sig igenom nätet, och ungarna har svårt att hitta ut igen. Älsklingen tycker att det är bra. Då kanske de blir avskräckta och håller sig därifrån, och det kan ju vara bra eftersom vi väntar kycklingar till helgen, resonerar han.

Här är en krake som blivit instoppad i kattburen. Den är numera utsläppt och fortfarande i gott skick. Utsläppningsproceduren kallar Draken för 'raketen', och den måste bevittnas av hela familjen.

Ack ja!

Grövelsjön

Just hemkomna från Grövelsjön.

Och här går Draken med renen Plupp.

Ruvning

Här ligger Noppegullet i redet och ruvar. Det känns lite tomt här på gården när det bara är Pip och Gullviva som är i farten. Pip brukar dessutom lägga sig hos mor Mynta eller i det tredje redet, för Gullviva är rätt taskig mot honom. Hon har väl bror sins surgener. Hon var en liten, liten aning halt tidigare. Så lite att man bara anade det ibland. Sedan tokjagade hon Pip runt gården tills hon blev ordentligt halt. Nästan så att jag tycker att det är rätt åt henne, den surfian. Jag måste försöka undersöka henne och se om jag hittar något konstigt.

Och vi måste hitta på ett vettigt namn åt Pip. Fast han piper förvisso fortfarande, trots att han är rätt stor. Undrar när han tänker sluta med det.

Suck No 372

För några veckor sedan köpte jag en doftripsbuske. Inte har den kommit i jorden. Jag har gått här och sneglat på den, med växande dåligt samvete. Väldigt vad den är lik ett snöbär på bladen har jag tänkt i princip varje gång jag passerat. MEN vad lik! I förrgår när jag gick förbi den hade den snöbärsblommor också. OCH snöbärsetikett. Hå hå ja ja! Hur fasen kan man vara så klantig? Nog vet väl jag hur Ribes-blad ser ut!

Nå väl, igår tog jag mig i kragen och grävde ner snöbärseländet i hönsgården. Och när jag nu ändå var i farten så grävde jag ner en (hemmasådd) fläder och en ros (tillika hemmasådd) vars etikett försvunnit. Någon art i alla fall, som torde vara tålig.

Det är förvånansvärt grönt i vår hönsgård. Även om en redan planterad, mindre, hemmasådd, fläder saligen avlidit och en druvfläder för en tynande tillvaro där inne, så frodas övriga träd, buskar och perenner - bara synnerligen tåliga saker, förvisso.

Jag får väl åka till Bäsna trädgård och se om han har någon doftrips kvar, den gode Kjellåke. Man vet aldrig, jag kanske lyckas få den i jorden innan tjälen tar över trädgården.

Nu är de här!

Nu har vi varit och hämtat våra nya ankor. En blå andrik och en vit anka. Det är roligt att ha alla färgerna. Fast jag tycker att andriken har en annan blå färg än de tidigare två, den här är mer grå.

Drakungen har döpt andriken till Björnbär (Han har tittat på 'Den långa flykten'). Den vita ankan får heta Sippa och den nygamla sneda ankan Akleja. Aklejor kan ju vara svarta och lite sneda och vinda. Vi kör på med blomtemat, med andra ord.

Sedan vore det ju kul att få lite ällingar. Fast bara 30% av de blå ankorna är villiga att ruva, så man vet aldrig hur det går med den saken. Till nöds får det bli hönsruvning eller äggkläckningsmaskin. Det bästa vore förstås att det är de ruvningsvilliga som får fortplanta sig, men i nödfall så... Svensk blå anka var fortfarande 2009 rödlistad och klassad som 'starkt hotad' - några nyare siffror har jag inte sett.

Den vackraste tuppen

Nu är han borta, Boström. Han var så elak att det blev helt ohållbart. Älsklingen körde iväg honom till mannen som hjälper oss att slakta tidigare ikväll. Det känns rätt tungt. Jag är ju en blödig sate.

Boströms gener finns i alla fall kvar i Pip, kycklingen som vi nu är tämligen säkra på är en tupp (och som därför borde få ett ordentligt namn). Och både Mynta och Noppa ligger och ruvar, så kanske blir det fler kycklingar efter honom. Vi får väl hoppas att det där elaka draget inte sprids vidare.

Vi satsar i första hand på att behålla Pip som tupp. Blir det inte bra, av någon anledning, så får vi skaffa en ny. De finns ju i överflöd, så det ska väl inte bli några problem.

Loreen missinassen