torsdag 5 januari 2012

Liten blir stor

Kycklingen Pip har blivit tuppen Pip - som sannerligen borde få ett mer passande namn, men som troligen aldrig kommer att kallas annat ändå, stackarn.

(Nej, jag är inte kapabel att få mer anständiga bilder med snö som bakgrund, uschäääkta!)



onsdag 4 januari 2012

Mycket snack och lite hockey

Nu har jag fyndat några handarbetsböcker på Tradera, ho ho.

Jo, jag inser att jag ägnar bra mycket mer tid åt att titta i böcker, klicka runt bland bloggar och drömma och planera än att faktiskt handarbeta. De två UFO:na har jag ännu inte avslutat, men jag har i alla fall stickat en till hysterisk ruta och virkat några små snöstjärnor (av befintligt garn) som ska fästas på Nassans turkos mysse. En vacker dag så...

Här är böckerna (säljarnas bilder):



tisdag 3 januari 2012

Bra jobbat


I morse vägde sig Trollungen med en flugsmälla, och på detta sätt kom han fram till hur hög han var. Inte illa pinkat!

När jag just passerade honom upp för trappan höll han på och gjorde mat till mig (en puck - såg väldigt god ut) han skulle bara knyta en fin rosett runt om så att maten höll ihop sa han. Jag har fortfarande inte fått någon puckmat. Han måste ha kommmit av sig.

:)

måndag 2 januari 2012

Helt hysteriskt

Här är de hysteriskt randiga lapparna - som jag tidigare nämnt - som ska bli till en filt jag ska ha uppe i buan. 20 av 35 är klara. Ja, trådar ska naturligtvis fästas, de ska strykas släta och jag ska virka röd kant runt dem alla. Sedan tror jag att jag ska virka ihop dem. De ska också passas ihop lite snitsigare, är tanken.

Färgvalet kan tyckas mindre upphetsande, men tanken är att det ska ta upp befintliga färger, de som fanns där redan när vi köpte och som jag inte tänker ändra. Jag har också draperier och en del andra matchande textilier efter min farmor, som jag tänkt ta upp till buan, och de är broderade just i rött och blått, med mindre inslag av grönt och gult. Det är därför varje lapp har en smal grön eller gul rand, för att ta upp färgerna på draperierna.

Glad snopp

Trollungen står med handen i brallorna:

- Har du ont i snoppen eller är du kissnödig?

- Nej, jag har inte ont. Jag kliar på honom för att han ska bli glad. Han behöver lite kli.

söndag 1 januari 2012

Basta!


Nää, nu får det baske mig vara nog. Venus från Willendorf må vara hur fin som helst med sitt hull, men jag är det inte. Åtta extra kilo lade jag på mig under graviditeten, och den här kroppen är inte jag. Inga kläder har jag att sätta på mig. Mammabyxorna ramlar av mig – lite konstigt, eftersom jag hade dem redan tidigt i graviditeten innan min mage var stor – och allt annat är för litet och sitter åt och skär in. Och jag är extremkänslig för sådant och får nästintill panikkänslor. De byxor i storlek 40 som jag köpte tidigt i graviditeten, då när jag hade gått upp så mycket för att jag åt hela tiden för att försöka hålla illamåendet borta, de får jag med nöd och näppe på mig. De stramar runt låren och jag känner hur valkarna hänger över kanten. Det är inte roligt.

Jag brukar väga 61 till 63 kilo, med ytterst sällsynta utflykter ner till 59 eller upp till 65. Nu visar min våg något drygt 69 kilo, vilket antagligen är 71, för jag är ganska säker på att den visar två kilo för lite. Det är ju inte riktigt läge för varken hårdträning eller att hårdbanta när jag har en liten tvåmånaders att amma och två andra små illbattingar att ta hand om. Hade jag bara haft Nassan hade jag väl gått ut och tagit raska promenader tre timmar om dagen, men sådant går inte nu. Jag får göra vad jag kan med de förutsättningar jag har, helt enkelt. Särskilt fort kan det ju rimligen inte gå, men bort ska de här eländes kilona. Hädanefter blir det viktrapport varje söndag. Känns det som jag har ögonen på mig, så räknar jag med att det går lättare att hålla sig i herrans tukt och förmaning.

Kommande vecka räknar jag emellertid inte med några stordåd. Jag är ensam med ungarna om dagarna måndag till torsdag, och kommer inte att kunna gå några raska promenader då. Och i slutet av veckan ska vi ner till Stockholm och hälsa på Pappa och Mommi, och då tänker jag inte späka mig, utan njuta på ett anständigt vis av den goda mat, sannolikt med efterrätt, som de kommer att bjuda på.

Gott nytt år!