Mindre fager

Ha ha, nej inte är den vacker inte! Konstnärlighet är inte mitt mest framträdande drag, om man säger. Drakungen ville ha en pumpa och jag köpte en. Dessvärre började den ruttna i ena änden, och det var bara att försöka göra det bästa av situationen. Munnen var hopplös att få bort när jag väl skurit konturen, och när jag kämpade med det råkade jag skära bort tänderna i överkäken.

Draken är iväg och spökar i grannbyn. Jag är så glad för hans skull. Han har längtat så länge efter att få spöka och nu har han både läskig dräkt och en bästis att härja runt med. Han var så lycklig när han åkte.

Jag känner mig lite kluven till Halloween, det gör jag. Men nog behövs det lite fest på hösten, och nog har ungarna det väldigt kul när de får spöka och bara det faktum att Sverigedemokraterna sagt att det är osvenskt med Halloween, gör att jag gärna osvenskar mig lite i pur protest.

Mina fullfjädrade små filurer

Jag har varit ute och planterat lök och grävt lite till för granhäcken, trots att jag egentligen inte alls orkar. Det är liksom sista chansen. De har förutspått snö till veckan.

Jag har stått under häggen och jobbat och tagit täta pauser. När jag har stått stilla och pustat ut har fåglarna kommit flygande igen och fortsatt äta. Blåmesarna har, som vanligt, varit sturskast och de har fladdrat runt som bevingade små juveler, safir och citrin i ett, mellan talgstycken och jordnötsautomat, bara ett par meter ifrån mig. Jag blir lycklig av fåglar.


Inom parentes så har jag snott titeln från den här boken, som är vansinnigt rolig.

Heja mig!

Weeeey! Värsta kakexperten alltså! 10/10.
:)

Här

Ja, den var söt. Tack, allra käraste Eva!


När jag var på biblioteket igår låg den bland utgallrade böcker.

- Men, den här är ju alldeles ny! sa jag Den kan väl inte vara utgallrad?! Och så bläddrade jag lite bland fler alldeles nya pocketböcker.

- Det är en sådan där bok vi får gratis från Kulturrådet [eller vad det nu var], vi har ju inte plats för allt sa biblotekarien.

- Jag håller på och läser den nu. Den är bra.

- Jo, men det är ju rätt smal litteratur det här, och vi har inte en chans att få plats med allt.

- Men, den här är faktiskt inte smal sa jag.

Biblotekarien tog boken och började läsa på baksidan. Mycket fokuserad.

- Kanske du ska ta den!? sa jag

Hon tittade snabbt upp, log lite och så fortsatte hon att läsa.

Jag tror att hon tar den. Eller så åker den in i hyllorna. Lånehyllorna.


(Intervju med Delphine de Vigan finns här)

Bara en dag, så där

I morse mådde jag till min förvåning sämre än tidigare. Kände mig egentligen inte sjukare, men tröttare och med nya symptom i fom av hosta och ögoninflammation. Efter att ha kört barnen till dagmamma/fritids vid halv tiotiden, hängt tvätt och röjt av det värsta kröp jag upp i sängen, målade om tånaglarna, rensade fröer och lyssnade på ’Flyga drake’. Den engelska titeln är nästan finare, ’The Kite Runner’. Det var skönt att få vila lite.

Vid halv tre åkte jag och hämtade barnen igen, satte en focacciadeg, gjorde tzatziki, hämtade vildrucola i trädgården och förberedde ljummen pastasallad. Jag glömde lägga i chèvren, kommer jag på nu i skrivande stund, men det gick ju utan också. Jag älskar rödvin. Verkligen! Men nu får det bli te med honung resten av kvällen.

Egentligen vill jag helst gå och lägga mig och sova, men det känns som om Älsklingen och jag behöver få sitta lite tillsammans också. Det får väl bli lite 'Eureka', trots att jag egentligen är rätt less på det.

Från Kattegatt...

Jäkla roligt fruntimmer det där! I synnerhet höll jag på att skratta ihjäl mig åt en krönika som inbegrep en getingfälla. Norsk, vill jag minnas. Jag gillade 'Saltön' också, när den gick på tv. Varför har jag inte läst mer av henne?


(Nej, litterära analyser och bokrecensioner har aldrig legat för mig, som ni märker. Det blir mest tummen upp eller ner)

Leoparder

Jag är torsk på fina böcker. Eller kanske snarare tilltalande böcker. De behöver inte vara fina rent objektivt. Eller ens subjektivt. Jag är torsk på böcker som utseendemässigt av någon anledning tilltalar mig.

Jag klev in i bokhandeln för att köpa ett block. Då låg den där och jag kunde bara inte låta bli. Särskilt fin är den egentligen inte, men formatet tilltalade mig. Och lite glittrig var den med sin silverfärg. Det är inte så ofta svenska böcker är glittriga. Den hade ett bokmärksband och ett resårband att stänga till med. På insidan av pärmarna var pappret lite grovt och skrynkligt, som om det vore handgjort, och bildade en ficka på pärmens insida. Jag vet inte när jag senast köpte en inbunden bok i en bokaffär.

Jag läste 'Priset på vatten i Finistère' – och jag älskade den. Det var när Draken var bäbis. Så fann jag ’Jag har fortfarande ingen ordning på mina papper’ och jag tröttnade rätt snart. Jag vet inte om det berodde på mig eller på boken.

'De från norr kommande leoparderna' tyckte jag SÅ mycket om. När jag luskade på Bodils sida upptäckte jag att det finns tre föregångare. Hur har jag kunnat missa dem? De är dessutom ännu finare.