Relalalaxa

Jag upptäckte att det där med att landstinget betalar för badhusbesök är en sanning med modifikation. De betalar för ett besök i veckan. Jag försöker som bekant gå tre. Ack ja! Än har jag inte fått på tafsen men det är väl bara en tidsfråga, tänkte jag, och beslutade mig för att köpa någon slags kort. Det fanns en del att välja på. Slutligen bestämde jag mig för ett årskort som inbegriper relaxavdelningen och äventyrsbadet Aqua Nova - och en del träningspass som jag inte har för avsikt att nyttja, inte för närvarande i alla fall.

I onsdags inhandlades kortet och jag kunde för första gången gå in på relaxen. Åh, det var rena himmelriket! Efter att ha simmat gick jag och satte mig i ångbastun. Där var så fuktigt att luften var som tät dimma, jag såg knappt de vita plastsätena mitt emot. Där luktade svagt, svagt av citrus. Det tog emot att lämna det där överljuvliga och ge sig ut i kylan och åka till jobbet.

På kvällen var jag tillbaka med Draken som går och simmar i "märkesgrupp". Vid den tiden finns bara en enda enkelbana för motionssimmare, och där brukar en sex, sju stycken trängas. Det är inte kul. I synnerhet inte som jag simmar hyfsat snabbt och ska förbi och förbi och förbi, och det är bara frustrerande. (Dessutom sjunker man ju när man simmar så där sakta. Jag begriper inte hur folk håller sig flytande). Alltså nöjde jag mig med morgonsimning och gick istället till relaxen. Jag satte mig i "meditationsbastun". På väggen satt en skärm med fallande gröna former och ur högtalarna hördes ljudet av rinnande vatten och fågelsång. Jag satt där tills två yngre kvinnor kom in och satte sig och tjattrade. Ja men... hur kan man sätta sig och tjattra i en meditationsbastu? Jag flyttade över till ångbastun istället.

Sedan mötte jag upp Draken nere i simhallen och vi gick in på Aqua Nova och åkte vattenrutschkana. Det var skojsigt. Det är tur att jag är en sådan lekfull tant :)