Vedstapeln

Bredvid kakelugnen finns en murad nisch för ved. Den når nästan ända upp i taket, men för närvarande finns där bara en mindre vedhög, kvar sedan vårvintern. Det bor något där.

Med jämna mellanrum, företrädesvis på kvällarna, kanske för att det är då jag har tid att lyssna, eller snarare att medvetandegöra ljuden, så hörs ett krafsande, knirpande ljud från traven. Det skiljer sig helt från det vanliga knäppandet från torkande ved.

Varje gång tänker jag att jag ska hämta in vedkorgen och bära ut veden, så att det som lever där kommer ut där det hör hemma. Kanske är det något som faktiskt skulle kunna orsaka viss skada här inne.

Vad kan det vara? Först tänkte vi på larver av något slags barkborrande insekt. Jag är inte så kunnig - som höres - när det gäller dylika kusar. Men vi har ju faktiskt hört det där ljudet ända sedan i våras. Eller snarare, vi har hört ljud från högen, men just det här krafsande, knirpande ljudet är nytt. Det borde ha blivit en skalbagge av larven vid det här laget, borde det inte? Men varför håller sig skalbaggen kvar i veden? Den borde börja springa runt och leta efter en partner. Så gör skalbaggar, tror jag.

Jag måste ta mig i kragen och bära ut veden. Men jag känner något slags fjantig rädsla för att hitta något läbbigt där om jag börjar lyfta på vedträna. Något krylligt snabbspringande eller något tjockt svällande gulvitt vridande.

Ja ja, jag vet att jag är tramsig! Jag är sjåpig när det gäller kusar inomhus, det är jag. Spindlarna har jag inget emot, men annars tycker jag att det mesta i småkrypsväg är läbbigt när jag hittar det inomhus, medan jag antingen är förtjust, fascinerad eller tämligen oberörd när jag finner det ute.


Men vad är det som bor i vedhögen?