Och solen sken över Puttkojan

Igår gick jag upp till Puttkojan. Uppför, uppför Ändlösbergsvägen. Först efter två kilometer kommer en liten platå om 20 meter kanske, följt av en liten uppförsbacke och 50 meter i svagt nedförslut. Sedan går det uppför igen, ytterligare dryga två kilometer, innan det planar ut. Fem kilometer är det totalt. Jag tog stavarna och gick i hyfsad fart uppför. Vid kojan stannade jag en stund och fikade, sedan stoppade jag stavarna i ryggsäcken och lustvandrade nedför.

En liten gräsulv såg jag. Ja, åtminstone antar jag att det är en gräsulv. Den var så liten mot vad de brukar vara när jag ser dem, men alla är vi barn i början.

I ett dike lekte grodorna. Jag hörde det kluckande ljudet genom knastret från mina steg och stavar i gruset och tänkte 'tjäder', stannade och spanade och lyssnade inåt skogen. När jag gav upp och råkade glida med blicken över diket så såg jag dem. Flera grodor och flera romsamlingar. Ha ha, ja där ser man hur bildad jag är, som inte kan höra skillnad mellan en groda och en tjäder :)

När jag hade lyckats krångla mig ner i diket och böjde mig fram för att försöka fota så lade telefon-#¤%&§¤# av. Suck! Jag måste skaffa nytt batteri. Efter att ha kämpat i tio år med en kamera-#¤%§¤# som slukade batterier så att den alltid gav upp antingen direkt eller alldeles för snart och jag konstaterat att jag inte hade tid och ork att försöka sätta mig in i vad jag skulle köpa mig för ny, så valde jag att skaffa en telefon med hyfsad kamera, så länge. Och nu börjar den också. Bläää!

Sedan var jag så sur att det inte blev någon särskilt lustfylld vandring - tills jag fick syn på en lysmasklarv och sedan en till och sedan många. Då blev jag glad igen. Och lite sur också, faktiskt, eftersom jag inte kunde fota mitt fynd. Jag har inte sett någon lysmask sedan jag var barn, för pass 40 år sedan, ingen lysande hona i alla fall.

Och så såg jag två ex av en hittills oidentifierad fjäril. Jag jobbar på det :) Och hemma på gården var en nässelfjäril.