Εχω

Jag har ett stort, stort, mysigt kök med sprakande vedspis och plats för tusen ljus och lyktor.

Och det känns alldeles självklart att jag ska bo här. Har jag inte alltid gjort det?



Kommentarer:
[2007-12-28 21:23] Bonita: får vi se bilder så småningom?
jag vill se bilder så småningom!
jag vill. Jag vill se måbrasaker även om dem är andras.

[2007-12-28 21:48] Bettty: Åh! Äntligen!

[2007-12-28 21:52] Sheela: åh vad fint det låter!

[2007-12-28 22:49] kicko: sweet! Rätt åt dig! =)

(jag vill flytta in!)

[2007-12-28 23:40] Vicky: Det låter som du hittat ett drömhus! Jag vill också se bilder..

[2007-12-29 06:37] Kandidat Dro: Vad härligt det låter!

[2008-01-01 23:58] MBF: Det är dig så väl unt och så roligt att läsa om!

Vintersolstånd

Idag flyttar jag. Jag vet inte när jag kommer åt att uppdatera igen, så:

GOD JUL!

(Tänk vad gaaammmmaaaal han har blivit! Det är tur att jag förblir lika ung och vacker år från år. Och ja, kanske är jag en liten smula kär än, ha ha!)

Amma

Nej, inte verbet. Substantivet. Jag kan tydlligen titulera mig så. Jag anmälde mig när jag födde Trollungen. Med tanke på hur det flödade när jag ammade Drakungen, så kunde det vara lämpligt, tänkte jag. Dessutom var de ju så snälla och rara mot oss på neo och hjälpte oss så fint, så då kunde vi kanske hjälpa dem lite tillbaka.

Det har inte gått så där hejans bra, måste jag tillstå. Inte för att mjölken tryter, men för att tiden gör det. Jag tycker att jag ägnar hela mina dagar åt att hämta och lämna Drakungen på dagis och med flytt, BVC, MVC, VC och lasarettsbesök (p g a de eländes händerna) så håller jag på att stressa ihjäl mig.

Inför besöket på neurofyslab ringde jag neo och hörde om de var intresserade, trots att jag inte lyckats samla så särdeles mycket mjölk. Det var de. Vi tar varenda droppe vi kan få. Vi har många små barn nu svarade kvinnan i telefonen. Så Älsklingen och Drakungen gick och lämnade min frysemjölk medan BMAn härjade med mina nn medianus och ulnaris.

Jag är alltså amma. Låter det inte fint?!




Kommentarer:
[2007-12-21 21:47] Bonita: Jag tycker det låter väldans fint.

[2007-12-21 22:08] Vicky: Och jag beundrar att du hinner få ut ens en droppe extra, tidsmässigt alltså. Herregud, jag har ett barn och händerna fulla..

[2007-12-21 22:15] Bella: Det låter jättefint och ÄR jättefint också :)

[2007-12-22 09:12] Kristin: Det är jättefint, och det är tack vare dig och andra ammor som Lillmonster fick modersmjölk första tiden i livet. För vilket jag alltid kommer vara tacksam. :)

Kära kära Malin

Den här kvinnan är bara så jävla bra.

När Världens Sämsta Mamma håller på att implodera av ångest, förtvivlan och uppgivenhet, så läser hon några rader av Malin Alfvén, fäller några lättnadens tårar och orkar sedan kämpa vidare i den svåraste rollen av alla. Att vara mamma.

Malin Alfvén

Anbefalles!



Kommentarer:
[2007-12-20 11:15] Kanel: Håller med. Hon är superbra.

[2007-12-20 18:32] Kandidat Dro: Hon höll en föreläsning för oss termin ett. Mycket, mycket uppskattat.

Framskjutet

Jo, den där texten jag skrev för ungefär ett år sedan, den om 'Nästa jul', den får jag nog ta och reprisera här.

Det som då var nästa jul är nu denna jul. Och den kommer att firas bland flyttkartonger. Ack ja!

Jag är i alla fall ett steg närmare nu. Hus finns och möjlighet till brasa ävenså.




Kommentarer:
[2007-12-17 23:17] Binglan: God jul kära Skyllan med familj!

[2007-12-17 23:19] Skylla: Binglan: God jul själv, kära Du + familj!

[2007-12-17 23:31] Heidi:: Til neste år i Jerusalem som jødane seier... God jul Skylla.

[2007-12-18 07:55] Basilika: God jul, kara du! Onskar dig hyaciter, gnistrande sno och fin adventstjarna!

I stallets strå

Det skulle komma två kvinnor från kyrkan på besök till dagis, det visste jag. Efteråt berättade Gullunge:

- Det kom två flickor från stan och de berättade en saga om Jesus och den där dumma kungen.

- Jaha, Herodes?

- Och så kom det en ängel... och sedan doooog han.

- Jaha...

- Jag vill ha en bok med Jesus och många bilder.

- Ja, vi kan ju fråga på biblioteket nästa gång vi går dit.

Nästa gång vi gick till biblioteket gick Gullunge raka vägen fram till biblotekarien och frågade om hon hade någon saga om Jesus.

- Saga? frågade bibliotekarien.

Nu har vi mååååånga böcker om Jesusbarnet hemma. Gullunge tycker bäst om den där räven berättar om vad som hände.

- Jag gillar Jesus!

Igår satt Gullunge och lekte för sig själv och jag hörde honom säga:

- Och här är Busiga Bebben... (tystnad) Nej... (tystnad) Vad heter han nu igen? (tystnad) Jesus!



Kommentarer:
[2007-12-12 11:12] Pearl: Busiga Bebben, hahahaha! :D

Oslagbart roligt! Underbart!

[2007-12-12 11:55] vajlan: vilda bebin a.k.a Jesus. underbart!

[2007-12-12 12:49] Mea: Härligt! :)

[2007-12-12 12:51] Anni: :-)

[2007-12-12 15:42] Vicky: *asg*

[2007-12-17 21:59] kicko: http://www.gpoty.org/

[2007-12-19 23:42] Skylla: kicko: Tycker du att jag behöver lite uppslag nu när jag ska planera trädgård? Just nu festar jag loss med STAs frölista :)

Ingen?

Jag lyssnar på Raymond & Maria. Jag gillar den, trots att den ger mig ångest och trots att den också gör mig jävligt förbannad. Å ena sidan ångest över livets intighet. Å andra sidan vrede över att den får mig att känna så. Att den förminskar och förfuttigar det lilla livet. Det vanliga livet. Vardagen. Alla kan vi ju faktiskt inte vara superstjärnor och varje dag inte fest och glam och party party. Är våra liv meningslösa då?

Bussen går halv 9, men den brukar vara sen.
Har man otur blir det bråttom när man kommit fram
Om man går genom tunneln kan man spara nån minut,
men då får man räkna med rödljusen vid korsningen.

Halv nio?! MEN vad skönt! Så sent har jag aldrig någonsin kunnat åka hemifrån. Och jag som är så morgontrött och hatar att stressa om mornarna. Och vad bra att det finns en genväg!

På jobbet vet jag att november kan bli svår,
minst vart fjärde samtal måste leda till ett köp.
Men alla verkar nöjda och vi har en ny bra chef.
Han kan allas namn och säger hej varenda morgon, men...

Så bra att du har ett jobb! Alla har inte det. Så bra att alla trivs! Och vad bra att ni har en bra chef! Sådana växer minsann inte på träd.

Nästa lördag kanske vi ska titta på ett hus,
det finns några nya som de bygger vid stationen.
Gör man lite själv så blir det inte farligt dyrt
Och din man är händig, han har redan byggt en bastu, men...

Ett hus! Jag har drömt om ett eget hus i 25 år. Och så skönt att det går att få ett som inte är farligt dyrt. De flesta hus ÄR farligt dyra. Och vad bra med en händig man! Säga vad man vill om Älsklingen, men särskilt händig är han inte (inte jag heller för den delen) Eller så är det mest att han inte tror sig om att kunna så att han inte riktigt försöker. Och Bastu! Jag vill hemskt gärna ha en bastu. Det finns faktiskt ingen i vårt hus, men jag hade önskat en.

Förra sommar'n minns jag, den var faktiskt riktigt fin.
Sol varenda dag, vi hade hyrt ett torp i Värmland.
Hur vi gör i år det är ännu inte helt bestämt,
men vi har jobbat bra, så vi ska få extra semester.

Skönt! I somras var det ju inte så där väldans. Och torp i Värmland låter mysigt. Jag har inte haft så många veckor semester i min dag. Jag får ingen i sommar heller. Och EXTRA semester?! För att ni har jobbat bra?! Jag har aldrig fått någon extra semester, trots att jag har slitit som ett djur. Ingen bonus heller, för den delen. Då, när jag ensam fick ta hand om ett servicehus, ett gruppboende för dementa samt en nattpatrull (till fots, för jag har ju inget körkort), fick jag en utskällning istället. För att jag inte hunnit läsa igenom hela rapportboken på demesboendet, där jag egentligen inte jobbade, och därmed inte visste att i detta specifika fall skulle morfinet inte signeras på särskild lista. Hå hå ja ja!

Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör,

Nä, vet du, det där tror jag inte på. Jag har hittills inte haft en enda patient som dött ifrån mig om som jag inte fällt en liten tår över. Jag har inte haft en enda, under mina dryga 20 år i vården, som inte haft en enda människa som sörjt. Och det gäller även de riktigt udda existenserna. Gäller även de utan barn eller andra nära anhöriga. Och att en alldeles vanlig människa, med man och barn, väletablerad i samhället skulle lämna livet osörjd, glöm det!

ingen vill veta var du köpt din tröja.

Nå, ÄR inte det en bagatell, säg? Hur många av de tröjor du såg igår skulle du kunna redogöra för idag? Huvudsaken att du tycker att den är fin och trivs i den.

Och fast ni flyttat till ett hus som är öppet, fräscht och ljust

Åh, ljus! efter mina sju år i en NERmörk liten lägenhet vet jag att uppskatta ljus. Och hus.

så kommer inga gäster minnas var det låg,

Ja ja, alla kan ju inte vara Elvis och ha ett Graceland som folk vallfärdar till. Typ. Och det är väl viktigare att gästerna minns DIG och stämningen än att det minns var huset låg.

Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad,
och du har tränat bort din dumma dialekt.
Det var väl synd! Det är så trevligt med regionalt färgat språk. Tråkigt om vi alla skulle låta likadant.

Och fast du lärt dig varje låt och fast du har en härlig båt,
så finns det ingen som vill röra vid din kind.

Jo, det tror jag nog! Som sagt, även de udda existenserna, även de utan barn och nära anhöriga… Jag har alltid gått in och smekt kind eller hand farväl. Överläkare B gick in till samtilga sina avlidna patienter och klappade dem farväl. Och så gjorde underläkare B också, när han kom. Och vi gjorde det innan de dog också, förstås. Och anledningen till att vi smeker är varken sångerna eller båten. Anledningen är DU.

Din gnällspik! Afriksbarnen skulle minsann vara glada om de hade ett ljust hus och en fin båt.

Och inte bara de.



Kommentarer:
[2007-12-08 12:15] karin: flip!

[2007-12-08 12:42] vajlan: jag flippar det också, men vill dock invända att jag inte VET om de inte kanske skojar/är ironiska? jag har inte hört låten med flit nånsin o aldrig tänkt på texten när jag råkat gå förbi en radio i en affär som spelat den (förlåt för syftningsfelet, det är ju radion o inte affärn som spelar låten.) men tack för dina betraktelser, du har helt rätt.

[2007-12-08 13:56] ikapika: den där låten fick oss att flytta till USA...

[2007-12-08 14:12] Jojo: men man skulle väl kunna tolka den som en varintesåduktiglevlivetistället-låt? det finns ju en del av de duktiga som blir fanatiska och bara måste påpeka det för andra hela tiden, att man har köpt sin perfekta tröja på det trendigaste stället i stan så man är uppenbarligen ganska bra på mycket typ... och att man har jobbat så fantastiskt mycket att man får extrasemester och att man då "uppenbarligen" är den enda i hela världen som har arbetat hårt. och under tiden sitter de som lyssnar och bara "men lev lite för fan, vi skiter väl i att du har köpt den perfekta tröjan bara för att impa på oss". att det inte är ett hån/hot/whatever den här låten utan en uppmaning att du inte får ut nåt av att bränna ut dig på att impa på andra eller tro att du är viktigare än vad du är. typ som innan utbrändningssjukskrivningen när folk tror att världen går under om inte just de jobbar dygnet runt.och när de sen har försvunnit rullar ju arbetsplatsen på ungefär lika bra som innan, man sliter ut sig i onödan..

[2007-12-08 14:43] Skylla: vajlan & Jojo: Må så vara! :)
Jag hänvisar bara till känslan den ger mig, och bemöter - mest för mig själv - det som ger mig en känsla av meningslöshet och futtighet, trots att det faktiskt är bra.

[2007-12-08 16:34] aniara: När den slog 2004 blev jag förbannad när jag hörde den för jag kände att allt var meningslöst och att människor visst bryr sig om någon dör. Sen när jag ett par månader senare satt mitt i en skilsmässa grät jag när den kom på radion och jag mådde fysiskt illa så jag fick stänga av. Nu, snart 4 år senare lyssnar jag på texten och inser att det är en progglåt som ska provocera. Ett budskap om att man inte ängsligt måste vara som "alla andra" och det där med att de inte bryr sig om vart man köpt sin nya tröja är ett proggigt antikommersiellt budskap.
Nu låter den riktigt bra, enkelt och handklappigt och jag vill stå på en loge i kjol och träskor och klappa fram människor som dansar i mitten :) Tänk så det kan ändra sig för jag har ju varit i alla ändar nu i förhållande till den här låten :)

[2007-12-08 19:22] Jojo: och jag tyckte den var totalt menlös när jag hörde den, tills jag läste texten nu med skyllas kommentarer (och håller med såklart), och nu alla reaktioner här. fantastiskt vad en på ytan "intetsägande" låt kan skapa mycket tankar och diskussioner!

Håll dig till höger, Svensson

Denna lilla sång har Borlängborna uppenbarligen inte hört. Eller så tillhör de bara fel generation, de jag möter, har jag tänkt när jag åter prejats över till vänstersidan på gångbanan, med svårmanövrerad vagn i snömodden.

För visst går man till höger på gångbanan?!

Jag passade på att kommentera det hela när vi gick tipspromenad i Bergebo i söndags, och det dök upp en fråga om på vilken sida av vägen man skulle hålla sig i något sammanhang som jag nu inte minns.

- I Stockholm ja! säger Älsklingen.

Det hela bekräftas av svärföräldrarna. I Borlänge går man till vänster på gångbanan. Och det överensstämmer faktiskt med skyltarna på gångvägen till Kupolen, där det uttryckligen står:

Gå till vänster

Svägerskan, som inte bott här på många år, men som är hitrest på besök tillsammans med fästman, ser frågande ut hon också.

- Nej, till höger går man väl?!

Och jag tänker på utbölingarna som envisas med att stå till vänster i rulltrapporna i tunnelbanan och stirrar på en med fåraktig min och med en dåres envishet vägrar flytta på sig när man desperat försöker ta sig förbi för att hinna med tåget.

Nu är det jag som är fåret. Fast jag har åtminstone inte envisats med att hålla mig till höger, utan faktiskt snällt flyttat mig till vänster när jag mött någon, och påmints hur man bör bete sig här. Första gången jag verkligen tänkte på att jag måste hålla mig på vänster sida, så mötte jag en kvinna, som resolut höll sig till höger på gångbanan, och åter tvingade mig att byta sida, med svårmanövrerad barnvagn i snömodden (för en sådan mespropp är jag, det är liksom alltid jag som väjer). Hon var nog en såndäringa stöddig stockholmare tror jag.

För det är ju så, att man gör som man är van och man förutsätter att saker och ting fungerar som de fungerar hemmavid. (Fast nog trodde väl jag att trafikregler snarare var landsmfattande än regionala). De lustiga är att när utbölingarna gör som de är vana i Stockholm, så benämns de dumma. Men när stockholmarna gör som de är vana då de befinner sig på en mindre ort så är de stöddiga. Olika etiketter på exakt samma beteende. För vem har någonsin hört:

- Ja, de där stöddiga typerna från Morgongåva, de envisas med att blockera vägen i rulltrappan så de stackars stockholmarna inte hinner med tåget. Inte ett uns av hyfs och hänsyn där inte!




Kommentarer:
[2007-12-05 11:25] Corn: Men jag håller med borlängeborna och jag är ju smålänning! Går på gångbanor gör man till vänster. :D Fast i rulltrappan står man till höger, det vet till och med jag. men följaktligen går man till vänster även där!

[2007-12-05 12:00] Skylla: Jo, det är sant :) Och på Centralen går man faktiskt till vänster också, när jag tänker efter.

[2007-12-05 12:16] crackgrrl: hmm.. man går väl där det är smidigast för alla inblandade? m.a.o. man väjer för folk med barnvagnar, jättestora resväskor, tvättsäckar etc? allt enligt principen minsta möjliga friktion.

[2007-12-05 12:19] crackgrrl: förtydligande: spelar väl ingen roll oavsett om man befinner sig till höger eller vänster när man går emot varandra? det avgörs på en case by case basis! när det gäller rulltrappor och andra situationer då man färdas i SAMMA riktning håller jag däremot med: håll till höger så att de som är snabbare kan gå om.

[2007-12-05 13:08] astrud: astrud säger: på vägen går man på vänster sida för att möta trafiken (säkerhetsgrejs alltså). inomhus och på inomhuslikaställen (här pratar vi trappor och sånt, inte "i allmänhet") är det "håll till höger" som gäller. annars säger jag som crackgrrl.

[2007-12-05 13:10] astrud: och det här med "på vägen" menar jag att man går på den sidan av vägen. är det däremot en gångbana/trottoar så är jag återigen på crackgrrls linje.

[2007-12-05 13:10] kicko: När det gäller barnvagnar och inget annat finns i vägen tycker jag att det är "Störst går först" som gäller. Aldrig att jag som gående skulle vänta mig att nån med barnvagn ska byta sida på gångbanan om det ändå finns plats för mig att gå runt - det är ju så mkt enklare för mig att bara ta ett par steg åt sidan!

Och jag har inte tänkt så mkt på åt vilket håll man går i sthlm - jag följer mest med strömmen. Jag började inte tänka på det förrens för nåt år sen när en systerdotter från norrland var på besök med en kompis och de hela tiden fastnade motströms, stackarna... man lär sig ju att läsa flöden efter ett tag liksom.

Och de stackars stockholmarna anses ju vara stöddiga bara de andas så fort de förirrar sig utanför SL-området!

[2007-12-05 16:09] Anni: Det är verkligen inte lätt det där! Som barn får man lära sej att gå på vänster sida vägen (för att möta trafiken antar jag), men cykla på högersidan. Sen flyttar man till Stockholm och helt andra regler gäller ;-) Men visst står man till höger i T-banan! Väjer för barnvagn gör man åt vilket håll som helst om man har folkvett och självbevarelsedrift, men logiskt tänkt borde barnvagnen köra i högertrafik eftersom den har fyra hjul.

Tack lilla rara mamma!

Mail från Mamma efter att jag berättat vad Trollungen ska heta:

Glömde ju fråga från vem 'E' kommer!?? Låter litet tungt med 'O' 'E' efter varandra, kanske beroende på att båda slutar med "r" - ert val, självfallet.

Och som vanligt blir jag helt gråtfärdig. Jag kan inte göra någonting utan att hon är där och småhackar.

Nej, hon behöver naturligtvis inte gilla vårt namnval. Jag hade inte förväntat mig att hon skulle göra det. Men normaluppfostrade människor ser till att HÅLLA KÄFTEN. Det vore skillnad om vi bad om råd eller valde mellan flera alternativ och hon gav sin synpunkt. Men det här namnet är klappat och klart.

Jag kunde inte ens berätta att jag var med barn utan att hon hackade. Jag gick och gruvade mig för att berätta, hur länge som helst, och till slut valde jag att maila och jag skev att jag valt att göra så för att slippa bli sårad över hennes reaktion (vis av hur hon reagerade när jag ringde och berättade att jag väntade Gullunge). Och vad gör hon?! Jo, svarar något i stil med att ja, det var ju mitt beslut, men tänk på att du kommer att ha tonårsbarn när du är i klimakteriet och du som har ett sådant humör.

Tack lilla Mamma! Tack för den!

En normal människa svarar Grattis! Vad roligt! Jag vet ju att ni vill ha en till!

Vad hade det kostat dig Mamma? Vad hade det kostat dig att för en jävla gångs skull låta bli att hacka?


Det finns ingenting i världen som jag är så in i helvete jävla rädd för som att bli som min mamma. Och det värsta av allt är att jag håller på att bli sådan. Fast kanske inte just när det gäller sådant som avhandlas ovan.



Kommentarer:
[2007-12-04 13:29] Pocks: Åh. <3. Det är så synd att man som vuxen själv inte kan bortse från det där - det är ju de som har problem och det får stå för dem. Ändå tar man åt sig och låter det gå in. Medkänsla så ända ini... Ini.

[2007-12-04 14:01] hj: nä, samma här, jag menar jag med/inte jag heller. Vill bli min mamma.
Fetingtjockt med sympati, försök ha lite hinna runt såret och stå opp för lillknoddis fina, fina namn fast det känns som att glädjen är solkad <3

[2007-12-04 15:22] vajlan: menar hon att klanka eller är hon mest klantig? angående allt närstående säger kan jag känna lite tvärsom, att när min motsvarighet till mamma (styvmor) säger artigheter i stil med Fint namnval, fast hon egentligen tycker annorlunda, att det vore bättre att hålla käften eller säga som den tycker hellre än att vara artig bafatt o så kommer det ändå fram hur hon tycker sen. fast det är ju för att hon just varit så dubbel i alla åren.. o vilken konstig mening det blev nu då.. har målat i flera timmar är min ursäkt den här gången. är förstås nyfiken på vad knodden heter också.

[2007-12-04 15:26] vajlan: fast det var jävligt onödigt att hålla på att peta i det där med r- det tycker jag. tycker du inte det var ett fint namn så knip igen. det där kan ju spöka för alltid sen, namnet ska ju liksom vara kvar, det är inte som ett par brallor man tycker är fula. suck. vill minnas att min far tyckte lillan namn inte var bra, men jag har förträngt det nu, för jag minns inte ens detaljerna.

[2007-12-04 16:58] Garbo: Nä usch vad taskigt. Stackars dig! Strunt i klantmamman så gott det går och var stolt över namnvalet. <3

[2007-12-04 19:01] Kristin: "Men normaluppfostrade människor ser till att HÅLLA KÄFTEN. Det vore skillnad om vi bad om råd eller valde mellan flera alternativ och hon gav sin synpunkt." - amen to that! Men det verkar vara ont om normaluppfostrade människor när det kommer till vad man väljer för namn till sitt barn, och gott om folk som tror att man dör av längtan efter att höra deras negativa åsikter.

[2007-12-04 20:13] Corn: AMEN säger även jag, med barn med konstiga namn som väääldigt många hade knasiga åsikter om. Nu är barnen stora och allt glömt och förlåtet dock, även de mest förhärdade namnhatare tycks kunna glömma sina egna beska åsikter när den lille skrynklige namnbäraren charmar igång dem.

[2007-12-04 23:00] Lisasan: Ja, det där är så typiskt vissa människor, det är så synd bara att det ska vara din mamma. Det låter som en människa som hade sagt något snarlikt vad ni än hade valt för namn, så egentligen kanske det inte var namnen som var fel? Strunta i det om det går, och tänk på barnet som får växa upp med två kärleksfulla och omtänksamma föräldrar som ni är! Det är inte fy skam!

[2007-12-04 23:02] aniara: Dessa mammor! Du kommer inte bli lik henne eftersom du redan är observant på att inte döma och värdera andras val. Det är ju hela hemligheten som vissa har svårt att förstå.
E och O låter jättefint :) Favoritbokstäver ju!

[2007-12-05 06:05] Heidi:: Einar Orvar?
Elner Oscar?
Nei skal ikkje spørja, men tek meg i å prøva ut kombinasjonar i hovudet mitt.
Namna kjem til å passa. Det gjer dei alltid.

[2007-12-05 08:27] Tintomara: Min morfar sa bar betänksamt: Hon får väl göra namnet vackert. (om mig alltså, eller mitt namn snarare.)
För så blir det ju. Om man tycker om någon tycker man om namnet också.
Det är inte så konstigt att folk har synpunkter på namn - det ligger djupt. Förr (och än på vissa ställen) trodde j´man ju att namn hade magiska egenskaper. Men det är förstås ingen ursäkt för att såra nån.


[2007-12-05 08:59] MBF: Och namn som är så personligt och känsligt när de ska till att ges! Förstår mer än väl att det känns pissigt att mamma reagerar på det sättet. Jag är helt säker på att det är underbara namn ni har gett lille trollungen!! Våran ungen heter också något jag inte hört något annat barn heta i Sverige, och min far hade åsikter (som han inte sa till oss! halleluja! men mamma var naturligtvis där och läckte. "Jamen, sa pappa, vad är nu DET för namn, ska han HETA det verkligen?") Hoppas det lägger sig och att du har namnglädjen kvar!!!!!

[2007-12-05 09:37] Anni: Barn växer i sina namn och om några veckor kommer ingen att kunna tänka sej nåt annat namn. Synd bara att inte mammor växer in i sin supporterroll lika lätt... jag menar, din har ju haft några år på sej...

[2007-12-05 10:06] Skylla: Trollungens tilltalsnamn har hon redan dömt ut. Fast då blev jag inte sårad, för då var det fortfarande på planeringsstadiet och vi valde mellan flera och hon sa: Snälla, inte F!
Nu blev det F i alla fall. Men det här var ju bara mellannamnen. Och O är efter min morfar (hennes far! betyder inte det något?) och E efter min ingifte farbror som jag tyckte mycket om, som dog alldeles för tidigt och som var gift med min allrakäraste gudmor. Det verkar dessutom inte bli några barnbarn till honom, så jag ville att han skulle få finnas kvar i Trollungen, åtminstone. Jag tror inte att hon hade några invändningar mot namnen som sådana, och de är likartade i stil, så det skär sig inte på det viset, men någonting MÅSTE hon ju hacka om, så då fick det bli att det lät "tungt" med O E tillsammans. Och så jävla tungt kan det omöjligt låta, för båda är tvåstaviga och okonstiga, men man kan ju alltid dra till med de där två R:n. Och även om det nu låter tungt, HUR ofta läser man upp någons hela namn så att man hör det? Typ aldrig! Blä!

[2007-12-05 13:05] vajlan: mm.. nu låter det som hon skulle hitta nåt litet grand att peta på. trist. förmodligen dötrist att vara sån också, peppar peppar. uj vad jag undrar vad trollisen heter. alla dessa initialer gör en nyfniken. :)

Ny titel

Jag är inte bara mamma - jag är husägare också.
Eller doktor.
Eller hur var det nu?

Hur som helst så har jag nu ett hus.
Mitt hus. Ja, ok, vårt då.
Jag grät igår när vi stod där innanför dörren efter att ha gått in med egna nycklar.

Vägen upp genom skogen var bedövande vacker med alla snötyngda träd. Snö är det vackraste jag vet och i synnerhet snöig skog.

Jag stod på övervåningen och såg ut genom fönsterna. I det som ska bli vårt rum ser man ut över en hästhage följt av ett fält och därefter skog. Från Drakungens och gästrummets fönster ser man ut över en fantastiskt vacker grå, timrad gammal dalagård. Från allrummets fönster ser man ut över vårt uthus och ytterligare en liten gård, denna dock faluröd och inte lika gammal som den först nämnda.

Tomten ser inte lika platt och ökenliknande ut i snö, utan är riktigt fin. Vi har köpt solrosfrön, hampfrön, jordnötter och talgbollar som vi ska försöka få upp lite snabbt, så att fåglarna lär sig hitta dit.

Jag kan inte fatta att jag ska få bo där.



Kommentarer:
[2007-12-01 08:36] Ipomoea: Grattis Husägar-Skylla! Huset ser fantastiskt trivsamt ut.
Och fågelliv runomkring är inte alls dumt.

[2007-12-01 08:45] Pocks: Jamen gud så vackert. Och det är så att livet belönar dem som strävar. Jag tror banne mig det: Du har gjort dig mer än förtjänt av detta. ett enormt grattis till ett grymmeställe! Njut och luta dig tillbaka i tanken en stund. Ditt!

[2007-12-01 10:18] Bettty: Det är alldeles underbart! Och det är en magisk känsla att faktiskt äga en plats på jorden. När vi köpte torpet gick jag och sa till mr L i månader, "tänk, vi äger det här!".

[2007-12-01 10:20] Peppar: Å, finaste Skylla, vad jag är glad för din skull!

[2007-12-01 10:44] Pearl: Vilken idyll! Grattis till köpet!

[2007-12-01 11:19] vajlan: åh vilket vackert hus! grattis som fan! hus och barn och doktorshatt, du har ju "fått" jättejättemycket du ville ha på kort tid, no wonder du är vimmelkantig emellanåt.. ser fram emot trädgårdsberättelser!

[2007-12-01 12:39] MBF: Grattis och hurrarop!

[2007-12-01 12:45] nox: Vad kul! Hoppas ni ska trivas där!

[2007-12-01 13:04] Garbo: Det ser ut som ett drömhus. Gratulerar! Du är värd det!!

[2007-12-01 13:05] Garbo: *vill oxå ha*

[2007-12-01 15:15] ikapika: Tycker också att det ser jättefint ut. Annat än en mexitegellåda i villaförort (mutter)

[2007-12-01 15:16] ikapika: När flyttar ni dit??

[2007-12-01 15:54] Mårr: Husägare Skylla Lindeman - hurra! <3

[2007-12-01 16:33] Morris: Åh, vilket fint hus!
Det är verkligen en skön känsla att äga ett alldeles eget hus!

[2007-12-01 16:34] aniara: Din text, bilden på huset, din trävan och nu är det sant. *buuuuääääh, lip-lip!* Blir så himla rörd och lycklig över att läsa det här. Kram!!
<3

[2007-12-01 18:08] Vicky?: Grattis, grattis, grattis, Skylla! Huset är helt bedårande!

[2007-12-02 15:01] AnnA: Det så fint Skylla! Stort grattis!

[2007-12-02 15:19] Kristin: Vad vackert! Grattis :)

[2007-12-02 17:49] Bella: Det är jättefint! Grattis!

[2007-12-02 19:05] Binglan: å jag blir alldeles matt. Grattis som tusan!!!
Kram!

[2007-12-02 20:54] Siv: Hoppas att ni ska trivas alldeles fantastiskt bra där, alla fyra.

[2007-12-02 20:59] kicko: Oh, jäklars vad jag kan tänka mig det huset omgivet av snö! Jag kommer och hälsar på dig och åker aldrig därifrån, tror jag minsann!

[2007-12-03 08:50] Mea: Vilket drömhus! Och utsikt över hästhagar är aldrig fel.

Östan ôm sträss och präss

Tillträdesdatum närmar sig med stormsteg. Det förvånar mig att jag inte längtat. Att jag inte längtar. Möjligen tänker jag:

Fy fan vad skönt det ska bli med tvättmaskin!

när jag under svår tidspress krånglar mig nedför smala trappan med vansinnesskrikande Trollunge i liften i ena handen, en gigantisk tvättsäck i den andra och en ständigt krånglande Drakunge hängande i de missklädsamma, förhatliga svettisbrallorna. Eller:

Fy fan vad det ska bli skönt med diskmaskin!

när jag står med jättedisken orvar, den tredje för dagen, och porslinsskrammel och glasklirr ackompanjeras av vansinnesskrikande Trollunge och ständigt krånglande Drakunge.

Ibland börjar jag fantisera och föreställa mig mig själv i huset, men då drabbas jag av sådan svindel att jag tvingas bryta. Jag är höjdrädd.

Och ibland när jag tittar på huset, som nu ligger som skrivbordsunderlägg på datorn, så drabbas jag likaledes av någon slags ångestliknande tillstånd och måste raskt återbörda mina sinnen till den verkliga, långt mer torftiga världen.

Det är liksom för stort. Det här är vad jag lägtat efter, vad jag drömt om i 25 år.



Kommentarer:
[2007-11-26 13:08] vajlan: uj vad jag känner igen, och ändå får jag bara större än jag haft på väldigt länge, inte vare sig hus eller trädgård att fylla.. det känns som man kunde misslyckas med det, förbo sig eller nåt. men det ska väl landa det också! o tvättmaskin o diskmaskin är en välsignelse!!

[2007-11-26 14:06] Pocks: Ååh.. underbart. Det blir så bra, så bra. Och du är så värd det - som du kämpat för att nå dit, kvinna! Det bästa till dig!

[2007-11-26 14:28] Anni: Jag citerar Kicko, med ett varmt "Gott åt dej"! Njut av ditt hus, du trollmor och draktämjare!

[2007-11-26 15:03] Vicky: Jag skulle bryta ihop utan disk- och tvättmaskin, och jag har bara ETT barn. Jösses, Skylla. Sen är jag vansinnigt avundsjuk på dig som hittat Huset redan.

[2007-11-26 17:30] aniara: Ja herregud. Har du drömt om det här i 25 år så är det aningens overkligt att det är sant. Snacka om vuxenpoäng! 2 barn, disk och tvättmaskin, hus och en man.. Så kan det oxå vara och nu är det DIN tur! *kram*

Den där doktorn - igen

Min ambition har aldrig varit att försvara usla läkare. Jag vet att det finns sådana, jag har själv träffat på dem, både som patient och kandis. Och jag vill inte försvara doktorer som gör uppenbara fel - för naturligtvis förekommer sådant också. Och naturligtvis ska doktorn vara snäll och trevlig, glad och empatisk och lyssna på vad du säger. Fattas bara!

Min ambition är blott och bart att ge en lite mer nyanserad bild. För även om det finns dåliga läkare, så tror jag faktiskt inte att de är i sådan överväldigande majoritet som man ibland får intryck av när man lyssnar och läser vad folk har att förtälja.

Folk i gemen tycks ha en väldigt kluven inställning till läkare. Å ena sidan en underdånighet och beundrande attityd, å andra Du ska inte komma och tro att du är något! Och det är så legitimt att hacka på doktorn, så politiskt korrekt.

När det går snett i mötet mellan två människor, så brukar det vanligen bero på bristfällig kommunikation. Doktorer ska vara bra på att kommunicera. Det är deras jobb. Alla är inte det, jag vet att det är så. Kanske är jag riktigt hopplös själv också. Men i ett möte finns alltid två (minst) människor, och doktorn är inte den enda som bär ansvaret för hur kommunikationen blir.

Ponera att du går till vårdcentralen för att du har så satans ont i ett knä. Då vet du själv – förhoppningsvis – varför du går dit. Men doktorn vet inte.

(Vaddå VET inte. Det är klart att jag går till doktorn för att jag har ont i knät, det var ju det jag sa, dumhuve, "Jag har ont i mitt knä")

Men vilken av följande patienter är du?

1. Jag har så ont i mitt knä. Jag behöver recept på ordentliga värktabletter. Alvedon hjälper ju inte ett smack.

2. Jag har så ont i mitt knä. Vad är det här egentligen? Varför har jag så ont? Nej, jag vill inte ta en massa tabletter. Jag är rädd för tabletter.

3. Jag har så ont i mitt knä. Min mamma hade artros. Är det här artros? Jag vill ha en röntgenremiss så att jag får besked.

4. Jag har så ont i mitt knä. Kan jag göra det värre om jag fortsätter promenera? Är det bättre om jag vilar? Hur länge får jag dras med det här?

5. Jag har så ont i mitt knä. Min väninna fick en kortisonspruta och blev bra i sitt knä när hon hade ont. Jag vill också ha en kortisonspruta.

6. Jag har så ont i mitt knä. Det är säkert en infektion. Jag vill ha penicillin.

7. Jag har så ont i mitt knä. Min faster fick cancer i benet. Jag är så rädd att det här är cancer. Är det cancer?

8. Jag har så ont i mitt knä. Jag vill ha remiss till en ortoped som kan utreda det här omedelbums.

9. Jag har så ont i mitt knä. Går det inte att operera? Jag har en kollega som också hade ont i knät och han blev opererad och nu är han bra.

10. Jag har så ont i mitt knä. Det värker så på nätterna att jag inte kan sova. Jag vill att du skriver recept på sömntabletter. Jag måste få sova.

11. Jag har så ont i mitt knä. Jag klarar inte av att arbeta när det är så här, för jag står och går hela dagarna. Jag behöver bli sjukskriven.

12. Jag har så ont i mitt knä. Nej, jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill ha en remiss till en sjukgymnast. Vet du någon som är bra just på knän?

13. Jag har så ont i mitt knä. Och min man har just blivit uppsagd från jobbet och min dotter ligger i skilsmässa och min chef är så elak och jag vet inte hur jag ska orka mer.

14. Jag har så ont i mitt knä. Och så har jag en konstig prick här nere på benet, är det cancer? Och ibland slår mitt hjärta i otakt och så hårt och fort, och jag är så rädd att jag ska få en hjärtinfarkt, min syster dog i en hjärtinfarkt förra året. Och jag blir så konstigt yr ibland på kvällarna när jag sitter och ser på tv, det är nog en hjärntumör, tror du att det kan vara en hjärntumör? Och…


Min erfarenhet är att väldigt många patienter kommer in till doktorn, sätter sig på stolen och säger Jag har så ont i mitt knä. Och så svarar de på doktorns frågor, säger ja och amen och går därifrån. Och sedan muttrar de:

- Och inte fick jag några ordentliga värktabletter/sömntabletter.
- Och det enda den dumma kossan gjorde var att skriva ut tabletter.
- Jag fick minsann ingen kortisonspruta/inget penicillin, det fick min granne när hon hade ont.
- Och hon sa inte ens vad det var, tänk om jag har cancer.
- Och inte blev jag sjukskriven fast jag har så ont.
- Och inte ens en sjukgymnast-/ortoped-/röntgenremiss skrev hon.
- Äh, den där doktorn! Hon lyssnar ju inte i alla fall.

Men sa du något då?



Kommentarer:
[2007-11-21 12:22] vajlan: 4, 12 (och 13 just nu då..).. och du har helt rätt! SA DU NÅT DÅ?

[2007-11-21 13:18] Lisasan: Ha, ja det är lätt att känna igen sig! Jag har nog varit med om alla typer, glömt fråga själv och blivit grinig för att jag inte fått besked, eller faktiskt frågat men fått svar som goddag yxskaft.

Cancer har jag aldrig oroat mig för, men när jag sökte för svår huvudvärk och yrsel för några år sedan sa läkaren -jaha, så nu tror du att du har en hjärntumör. Hur många gånger jag än sa att "nej, jag är övertygad om att det inte är en tumör, men jag vill gärna veta vad det är" spelade ingen roll. Resultatet i min journal blev: "bukfet patient tror att hon har en hjärntumör". Vad nu "bukfet" hade med saken att göra? Fast den läkaren tillhör nog ovanligheterna. Och på andra sidan av skalan kommer t ex vårdupplevelsen jag hade igår... tyvärr var jag för groggy för att tänka på att säga till personalen vad jag tyckte, men dom var helt underbara allihop. Sånt är fantastiskt, när läkare, sköterskor etc inte bara "gör sitt jobb", utan verkligen får en att känna sig väl omhändertagen på alla sätt!

[2007-11-21 13:18] Lisasan: Whoa, ursäkta romanen... jag tänkte inte på hur långt jag skrev... oops!

[2007-11-21 13:30] Pocks: Word!

[2007-11-21 13:50] Morris: Jag secondar Pocks, WORD!

[2007-11-21 14:12] crackgrrl: fast många läkare blir ju helt vansinniga om man dristar sig till att "föreslå" en viss typ av tabletter, remiss eller liknande, och klappar en bara lite på axeln med några nedlåtande ord att det nog är bäst att de själva får ställa diagnos. whatever, gubbjävel. men självklart fattar jag att alla inte är likadana och att det måste vara frustrerande med patienter som inte kan vara mer specifika än att de har "ont".

[2007-11-21 15:23] Siv: Vrålflip!

[2007-11-21 15:26] tori?: jag har "sämst" erfarenhet av sköterskorna i telefonen som blir sura när man visar sig kunna mer än vad de trott. som hon som försökte slå i mig att det inte finns bättre/starkare hostmediciner än de receptbelagda. Yeah right.

fast det där var ju lite OT. ;) Du är bra du Skylla!

[2007-11-21 15:33] Kandidat Dro: Huve på spik!

[2007-11-21 16:34] Anni: Klockren text! Du är klok som en uggla!
I takes two to tango i all kommunikation!

[2007-11-21 19:54] morsansdoter: På det stora hela håller jag med dig!!!! *ler*
Så jag försöker allt kommunicera det jag vill ha framfört.... men som sagt tidigare i kommentarerna, vissa läkare vill inte ha förslag från en "lekman" och dömer en som dum i huvudet eller besservisser.

Som senast jag var till läkaren (i måndags). Det är en lång historia, men det ska jag inte ta upp mer tid med här.
(om ingen ber specifikt)
Men i vilket fall så är min upplevelse att jag har lättast för att bli stämplad som gnällfrans och hypokondriker fast jag försöker vara noga med att tala om alla tankar jag har omkring det jag söker för...
och det är inte så roligt! När jag ändå försöker göra mitt bästa för att vara hjälpsam och tydlig. (gnäller nu iallafall då...)

[2007-11-22 06:55] madonna: Det gäller framförallt att ställa öppna frågor...man kommer lättare/snabbare fram till vad det är just den patienten/kunden vill veta/behöver.

[2007-11-22 16:10] Anni: Fast ibland kan det gå till överdrift åt andra hållet oxå. Jag var hos en läkare en gång som hela tiden frågade mej vad jag ville. Penicillin? Sjukskrivning? Väldigt snällt av honom, men jag ville ju veta vad HAN tyckte. Det är verkligen inte lätt det där med kommunikation!

[2007-11-22 21:12] Mårr: Bästa scybalan!!! :)

Corpus post partum

Jag är fett avundsjuk på alla kvinnor som kommer i sina vanliga kläder typ tre dagar efter förlossningen. Snart sex veckor har gått och jag är inte ens i närheten av att ta mig i mina. Ändå gick jag i princip inte upp mer än själva graviditeten. Jag framlever livet med en tämligen osnygg påsliknande sladdrig tingest placerad på min framsida. Jag inser också hur tighta kläder jag faktiskt normalt ikläder mig. De framhäver den där påsliknande saken betydligt mer än önskvärt. Jag längtar mig fördärvad efter att få klä mig i något annat än svettisbyxor och ber en stilla bön att jag åtminstone på tillträdesdagen, om två veckor, ska kunna gå in på banken med min Älskling i ett par vanliga jeans. Helst något prydligare, förvisso, men jämfört med svettisarna är det ju ett lyft.

Jag, som normalt knappt fyller en A-kupa och under förra amningsperioden knappt fyllde en B-kupa, tufsar nu omkring med C-kupa - och till och med en del sådana var för små när jag provade. I sanning förunderligt! Och folk förutsätter att jag ska vara lycklig över stora bröst. Det är jag inte. De är inte jag. Jag tycker om att amma och jag tycker om att det är mjölk i mina bröst, men jag hade helst klarat av det med min vanliga A-kupa. Förresten är jag förvånad över att C-kupebröst inte är större. Jag har alltid tyckt att C-kupa är så STORT. Eller så är det bara helt omöjligt för mig att se mig som storbröstad.

Och inte är jag av med det satans avslaget.
Och inte kan jag ha mina ringar på vänster hand.
Och inte har de satans handskenorna rått bot på mina domningar.

Bah!


Kommentarer:
[2007-11-17 21:14] tori: Inte för att det är mjölk i mina, men jag vet precis vad du menar om att man tror att c-kupa är mycket större än vad det är när man själv ska ha det. Jag är chockad varje gång en c-kupa är för liten. Wtf?

[2007-11-17 22:49] Lisasan: Hmm, jag har D-kupa och börjar undra hur jag kommer se ut om jag faktiskt lyckas bli gravid... F? G? Finns det ens? Huvva.

[2007-11-17 22:53] vajlan: hihi.. ni vill inte höra vad jag hade för bh-storlek när jag ammade min andra. :D

[2007-11-18 07:54] Skylla: Älsklingen har bekanta där kvinnan under amning hade H-kupa, så åtminstone så stort finns :)

[2007-11-18 12:26] Kristin: Fast jag har F-kupa i vanliga fall och F-kupa även när jag försökte amma. Så med lite tur (?) så slipper man extragigantostora.. eller snarare extragigantostörre, kanske.

[2007-11-18 18:31] crackgrrl: man tanker sig verkligen C-kupa som nagot jattelikt nar man i vanliga fall har en A eller AA...! har i USA tror jag att de stora storlekarna kallas DD, DDD osv, jag kan inte ens forestalla mig hur det skulle se ut pa mig.

[2007-11-18 20:21] Vicky: Och det jävla avslaget, jag hade det i evigheter! För att inte tala om de där två stygnen som aldrig löste upp sig. Det var undebart när barnmorskan äntligen klippte bort dom! Själv är jag fortfarande långt från mina gamla kläder, så längt att jag kastat det mesta.

[2007-11-18 20:30] sodan: storlek är så extremt relativt. när jag hade c-kupa första gången i 16-årsåldern tyckte jag att de var duktigt stora. när jag nu är tillbaka på c-kupa efter en flerårig utflykt i dubbel-d så tycker jag de är ganska så...små. eller ibland för små men ibland för stora ändå. fast oftast ganska så små. mysko det där.

[2007-11-18 20:58] ikapika: Själv längtar jag efter att komma i mina normala B kupor. trots att G bara ammar nattetid är de ännu för små, men amningsbharna är gigantiska. Kanske måste shoppa något nytt?? Men jag tror fortfarande att jag kommer minska lite till (typiskt om jag inte gör det eftersom jag shoppade en hel hög nya bhsar typ veckan innan jag blev gravid. Hade ju varit trevligt att kunna ha dem igen)

Lingua del fikon

Jag undrar om det står i min journal att jag är doktor sa jag till Älsklingen när vi var på förlossningen.

Det är skönast att få vara patient när man är patient, tycker jag. Och det blir lätt så krystat och konstigt när folk vet att man är läkare. De blir nervösa och taffliga när de ska sticka eller förutsätter att jag kan en massa saker jag inte kan. Eller något annat.

Å andra sidan är det rätt skönt att slippa mörka och slå knut på sig själv för att inte försäga sig och verkligen anstränga sig för att hitta vanliga ord, när ens vokabulär primärt är tämligen fikonaktigt.

- Ja, om inte så lär de fatta det ändå sa Älsklingen avmätt. Du använder ju såna DÄR ord hela tiden.

Ha ha, där fick jag som ansträngde mig SÅ och tyckte att jag var SÅ diskret.

Jag råkade försäja mig, när jag beklagade mig över det där olustiga med att behöva skita på sig inför allmän beskådan.

- Ja, men det är ju så lite som kommer i så fall sa hon det är ju inga mängder som kommer. Åtminstone har jag aldrig varit med om det.

- Nej men DET har jag! sa jag. För det har jag faktiskt. Och så insikten… Ridå! Min barnmorskeelev verkade inte reagera på det jag sa och jag tänkte: Hon vet nog.

Sedan när jag bara fortsatte att blöda så ville den avlösande nattbarnmorskan att jag skulle pimpla på lite för att ersätta vätskeförlusterna.

- Inga problem sa jag för jag är törstig som fan. Hur mycket ska jag dricka för att du ska känna dig nöjd?

- Tja… en Ringer-Acetat sa hon.

Ha ha!

Och så kom gynekologen och svängde sig med ord som hemokoncentration och narkosläkaren som sa:

- Äh, du vet, jag ger dig Marcain tung.

Och vid det laget var jag övertygad om att de visste, så när jag kom upp på op och det luktade så gott av Sterilium så sa jag nöjt

- Åh, jag älskar den här lukten! Vadheterenuigen, det där blå desinfektionsmedlet? för just då fick jag hjärnsläpp.

- Men, jobbar du i vården?! sa narkossyrran det låter som du har UTBILDNING.

- Ja, brukar man inte ha det när man jobbar i vården? sa jag och så retades vi lite med honom, jag och op-uskan.

- Ja, själv kommer jag direkt från SAAB-Scania sa hon.

- Ja men… det låter som du har VIDAREutbildning sa han och tänkte väl på att jag verkade ha lite koll på op.

- Nej, jag har ingen vidareutbildning sa jag bara en vanlig grundutbildning.

På BB visste de definitivt inte att jag var läkare. Där förklarade sköterskorna glatt att kärlen drar ihop sig när det är kallt på ungefär samma nivå som jag skulle lägga mig om jag skulle förklara det för Gullunge. Så där fick jag vakta min tunga igen.

Men när jag kom ner till neo så sa syrran:

- Han fick en brady och
- Vi tar en billi och en kapresp
(- En billi?! Jag som tycker att han är så rosa)
Så då var det bara att vänja sig vid att de visste. Igen.

Jag antar att det låter banalt alltsammans, men jag har jätteproblem med den här balansgången. Jag har alltid varit usel på att spela, att låtsas vara någon eller något jag inte är. Och det är förjävla mycket svårare än man någonsin kunde ana att hålla sig till ett lekmannaspråk. Älsklingen skäller jämt på mig, för trots att jag anstränger mig till mitt yttersta, så BOPS! har jag råkat säga cervix, eller något annat han inte förstår. Jag kan aldrig berätta för honom vad jag har varit med om på jobbet, för han blir bara sur när han inte förstår. Och då blir jag sur för att han inte bara kan fråga när jag råkar använda sådana där ord. Blä!

Och jag minns i somras när jag satt på min första vårdplanering (ja, som ensam doktor alltså) och var oerhört medveten om att jag måste prata svenska och inte använda läkarspråk, och jag hade verkligen tänkt igenom hur jag skulle beskriva var stroken satt, utan att använda konstiga ord, och jag hade verkligen kollat igenom att jag hade svenska ord att använda för alla diagnoser, men inte hade jag sagt många meningar förrän biståndshandläggaren lade pannan i djupa veck och sa:

- Vad är det???

Bah!


Så nästa gång ni sitter hos en doktor som bara svänger sig med en massa läkarspråk, så FRÅGA! Vad är det? Vad innebär det? Hur går det till? Det behöver inte alls vara någon allmänt hänsynslös typ. Det kan rent av vara jag som sitter där, och riktigt slår knut på mig själv för att vara tydlig och använda svenska ord och förklara ordentligt. Dock utan att lyckas särskilt väl.





Kommentarer:
[2007-11-14 13:13] vajlan: tihi...igenkänning. när jag varit i vården o sagt simpla saker som bronkit istället för luftrörskatarr eller talat om blodbristen jag fick efter cervixrupturen har de hoppat till så det krävs sannerligen inte mkt! då har jag sagt att för mig är det de normala orden, jag är ju franskfödd gubevars. andra gånger har jag sagt att jag jobbat som tolk. man MÅSTE inte vara Riktigt Vårdfolk alltså. :) men jag tror jag förstår ditt dilemma av att inte veta vilken roll ikläda sig när du är läkare fast ändå inte för du är inte där SOM det..

[2007-11-14 13:14] vajlan: eller blodbristen, anemin menar jag! ;)

[2007-11-14 14:07] Kandidat Dro: Känns igen. Ja, inte förlossningen och alla orden där. Men det där med "andra civila". Mr H mulnar titt som tätt och säger till mig att prata svenska. Och ändå försöker jag, precis som du.

[2007-11-14 16:01] Anni: Han muttrar säkert bara för att han inte gillar att känna sej underlägsen sin lärda fru...? ;-)

Men nog måste du väl få vara patient och bli behandlad som sådan även om du är läkare och kan själv. Det ingår väl i utbildningen att bemöta olika patienter utifrån deras förutsättningar och behov. Även om du förstår läkarlatin så behöver du ju omtanke och tröst ändå, när du är patient.

[2007-11-14 17:34] tori?: förstår typ nada av orden däruppe, men innehållet går fram! *nickar*

Vardagstråckel

Inne i mitt huvud växer en text. En kärleksförklaring till Borlänge. Stackars oförtjänt illa sedda Borlänge. Två saker här är jag emellertid missnöjd med. Det första är dagis och det andra är kollektivtrafiken. Ja, inte själva dagiset i sig, det är det inget fel på. Men det ligger ett på fem minuters gångavstånd och ett på 10-15 minuters gångavstånd och vi har fått ett tredje som ligger på en halvtimmas gångavstånd, bort från stan. Det vill säga en halvtimma för mig. För Gullunge tar det en timma att gå. Och då gnäller han som fan hela tiden och jag får bära honom halva vägen (det var så lagom käckt när jag var höggravid!)

Något körkort har jag som bekant inte. Och det är här missnöje No 2 kommer in i bilden: kollektivtrafiken. Säga vad man vill om det förhatliga SL och att det borde funnits ett tredje spår samt dubbelspår till Nynäs redan för tio år sedan, för att det ens avlägset skulle vara up to date, men de verkar i alla fall ha som ambition att det ska gå trafik, åtminstone till och från stan - tvärförbindelserna är ett annat kapitel.

I Borlänge förutsätts man ha körkort och bil, åtminstone om man är dum nog att - som vi - bosätta sig på fel sida älven. Fram till omläggningen för drygt en vecka sedan gick bussarna till och från dagis med en eller två timmars mellanrum. Nu går det två bussar in mot stan och två utåt. Per dag. Åt fel håll.

Nå, det är inte riktigt så illa som det låter, inte för oss i alla fall. Som ersättning har man inrättat en "Flexlinje", d v s en beställnigsbar buss. Linjen körs från 8 på mornarna. Det funkar för oss, men för dem som ska till skola/arbete är det ju kört.

Jag försökte beställa bussen till busshållsplatsen alldeles här utanför och till den utanför dagis. Det gick inte. Man måste beställa från dörr till dörr, har de fått för sig. Urbota korkat att tvinga in en stor buss på gångvägarna här i området, i synnerhet när vårt hus ligger rätt långt från infarten. Det tar ju bara längre tid för allt och alla. Det hela visade sig sedermera bero på att alla gatuadresser i Boränge lagts in som koordinater, men inte busshållsplatserna. Smart va?!

Numera åker vi alltså lilla flexbussen till dagis på morgonen och från dagis på eftermiddagen. Det har funkat sådär. Två mornar har vi stått utan buss. En av de dagarna fick vi snällt stanna hemma. Jag förutsätter att det kommer att flyta bättre efter dessa två veckor, när båda gängen (ett dag- och ett kvällspass som byts av varje vecka) har kört in sig. De är ju buss- och inte taxichaufförer och hittar således fint när det gäller busshållsplatserna här i stan, men kan naturligtvis inte alla gatuadresser.

Ett deal har vi redan hunnit få till stånd med chaffisarna. De hämtar oss på busshållsplatsen här utanför och släpper av oss där, i krokarna av dagis, det passar dem bäst i förhållande till nästa körning. Här revolterar vi friskt, ha ha!

Själv promenerar jag den där halvtimman från dagis på morgonen och till dagis på eftermiddagen. Det är egentligen perfekt. Jag är hopplös när det gäller att komma mig för, i synnerhet att komma mig för att gå ut, trots att jag tycker att det är skönt när jag väl är ute. Och inte blir det ju lättare med förkommet när det är sen höst, regn och rusk. På det här viset får jag en timmas gratis promenad varje dag. Det är inte så pjåkigt. Och extra opjåkigt blev det när jag igår - som först - kom på att jag ju faktiskt kan gå längs älven hem. Det är så fint där nere.


Inget ont utan något gott med sig.



Kommentarer:
[2007-11-07 20:29] Bonita: Hur går det med dina körlektioner?

[2007-11-07 21:25] Skylla: Bonita: Jag kör fortfarande bara med Älsklingen. Och det går pissdåligt :(

[2007-11-07 21:40] Bonita: Ge det tid...du har ju så mycket annat i huvudet nu med en ny bebis och allt...och plötsligt lossnar det...tro mej..jag vet...

Det har kommit

Säg att det är snyggt, för bövelen, fast det verkligen inte är det. Riktigt fult och pisstråkigt om jag får säga det själv. Och när jag tänket på vad det här sketna lilla fula, pisstråkiga pappret har kostat mig, så börjar jag nästan tjura.

Lite surt att jag så sent fattade att examensdatum blir den dag man ansöker, inte den dag man tar det sista poänget. Nå ja!


[Texten låg 'Privat' på Hypodea och bifogad var en bild av mitt examensbevis. Jag hoppar över det här]



Kommentarer:
[2007-11-06 12:18] crackgrrl: stoppa undan det nagonstans och tank inte pa det... ngn gang kommer det sakert till nytta. kram!

[2007-11-06 12:25] Pocks: ... och jag tyckte dessutom att det var ganska snyggt.

[2007-11-06 12:44] ikapika: Grattis. jag tillhör ju de konstiga som faktiskt har mitt doktorsdiplom uppsatt på väggen. Jag tycker att du ska vara stolt över att du faktiskt klarade det!! Grattis!!!

[2007-11-06 13:17] kicko: Det är ju inte det där papperet du kämpat för, utan allt om ligger BAKOM papperet - och DET är nåt att vara glad och stolt över att du klarat, heja dig!!

[2007-11-06 14:14] Bonita: Där var orden jag saknade..tack Kicko...


[2007-11-06 18:38] Morris: Supersnyggt!
Duktiga du!

[2007-11-06 18:57] Jazz: Stort!! Du är så duktig!! Grattis

[2007-11-07 21:13] AnnA: Fint! Och du ska vara stolt!

Μη!

Nej, jag får inte till någon text. Har fullt upp med min ångest över att vara en sådan katastrofalt usel mamma - framförallt till Gullunge. Jag är för hård, för hetsig, för krävande, för tålamodslös, för egoistisk, för allt. Jag exploderar och tar för hårt...

Och så ångesten. Och det plågsamma i att tvingas leva med att jag är jag.

Går det att göra om sig själv?
Hur gör man?



Kommentarer:
[2007-11-05 20:24] vajlan: kram till dig. du är en så bra mamma som du kan o alldeles säkert en tillräckligt bra mamma, om än inte perfekt (och läskigt overklig) i alla alla lägen... jag vet inte ett skit om det, men det är min tro iaf. fast ångesten kan man ju ha ändå...

[2007-11-05 20:33] Morris: <3

[2007-11-05 22:10] ikapika: åh, hjärtor och igenkännanden!!. Jag somnar varje kväll med klump i magen över att jag inte varit bästa mamman för T idag heller...

[2007-11-06 08:32] Bonita: Jag tror du är en bra mamma även om inte du gör det.
hjärtan till dej

[2007-11-06 09:39] MBF: Du är trött och hormonstressad efter förlossning och förmodligen sömnbrist. Tror JAG. Och då är det lätt att det halkar på sne och man tar för hårt och exploderar. Se till att skaffa avlastning PRONTO så du vänder trenden.

[2007-11-06 09:41] MBF: Och det säger jag av egen dyrköpt erfarenhet.

[2007-11-06 10:27] Kanel: Jag tror du är en jättefin mamma.

[2007-11-06 11:08] morsan: Jag undrar om inte de flesta flerbarnsmammor upplevt det du gör just nu, jag gjorde det iaf.
Försök få avlastning som MBF skriver <3

[2007-11-08 09:09] Garbo: <3

[2007-11-08 11:47] Skylla: Nej, tyvärr! Jag kan varken skylla på sömnbrist eller bristande avlastning. Jag har ett helvetes humör, bara, och är usel på att behärska mig. Stackars Gullunge! :(

CTS

Nej, fyra veckor efter förlossningen har mitt CTS fortfarande inte givit med sig. Förra veckan ringde jag vårdcentralen och fick läkartid i tisdags. Doktorn skrev remiss till arbetsterapeut som ringde i onsdags och idag har jag varit iväg till Rehabcenter och fått handledsortoser ("skenor") att ikläda de små handsingarna nattetid. Håll några hypotummar för att jag står ut med att ha dem och att de hjälper mig att bli av med skiten! Jag är less på att gå med domnade händer (nåja, tumme-ringfinger) dygnet runt och att vakna på nätterna med händer som är som två surrande klumpar utan särskilt mycket känsel och försöka manövrera liten bäbis med de där klubborna.

Fast mest är jag förstås rädd för bestående nervskada. Händer är liksom rätt... hrm... eh... viktiga :/



Kommentarer:
[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!

[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!

[2007-11-09 15:36] kicko: Och slinter på Skicka-knappen! =)

[2007-11-09 16:54] AnnA: Tumhåll! Hade också besvär och fick ha skenor. Men det gick över. Ha förtröstan! Kram

[2007-11-09 20:13] Bonita: kniper med all hypokraft

[2007-11-09 22:14] Lisasan: Håller tummar här med! Jag har också sovit med ortoser... det kan vara lite bökigt innan man är van. Om det är omöjligt att sova med dom, testa att plocka ur själva skenorna och använd resten. Om man drar åt dom rejält blir det ett riktigt bra stöd ändå, och det är ju bättre än inget! Fast, det vet du säkert redan, men jag tipsar ändå, utifall att... :)

[2007-11-09 23:32] Pocks: Du som är läkare vet ju såklat bättre än mig - men är det nerverna och inte senorna som är klämda? Jag har opererat höger handled för quervains sjukdom (?) och då var det ju senskidan som blir för trång så de sprättar upp den. Och då sa ortisen att det var vanligt hos många gravida och nylivna mammor - och kunde ha med hormonomställningarna i kroppen att göra trodde han - och att man bär mycket. nu har du ju inte börjat bära järnetoch jag har förstått att detta pågick även under grav och jag förstår ju att detta är ett cts... men.. äh. Du är doktorn, förresten. Men jag suddar ändå inte ut det. Kram!

[2007-11-09 23:33] Pocks: jag menade inte att fråga om nerverna är klämda - utan om det är nerverna och inte i stället senorna som har det lite för trångt i sina skidor. så skulle det vara. Over and out.

[2007-11-10 10:50] Skylla: Lisasan: Jag undrar om jag inte har en annan sort än du. Mina är formpressad plast och det finns liksom inget att ta bort. Hade du sådana i tyg med metallskena i, kanske? Hur som helst så gick det rätt bra.

Pocks: Jo, i mitt fall är det tämligen säkert just medianusnerven som ligger i kläm. Stickningar och domningar i just de medianusinerverade fingrarna talar för det. Det går ju senor genom karpaltunneln också, förvisso, och de torde ju också vara lite tillklämda, men det är inte de som ger mig mina symptom.
Men när Gullunge var liten hade jag en fin de Quervain - insåg jag i efterhand. Fy satan vad ont det gjorde! Det jag har nu gör inte ont, bara lite ibland. (Och det är ett senfack, inte senskidan, som är för trång - om jag får vara lite besserwissrig)

[2007-11-14 15:40] Pocks: Skylla> Ahaaa! Det ante mig att du hade koll! ;) Man kan nog säga att min dottore lekte lite lekmannaspråk med mig då,f ör jag minns just att han pratade, återkommande, om senskidan som var för trång - men det kanske var bara för att jag skulle fatta bättre. Nåväl: De sprätatde upp dem (stort drama för mig som är liiiivrädd för läkare och operationer) och det hela läkte, om än långsamt, och blev kalasbra. Nu inga men alls. Fint som snus. Tack alla dottore för att ni gör gott (även fast ni är FAAARLIGA! );) (inte du då!)

Summa sumarum

Jag har tydligen skrämt upp några med min förlossningsberättelse. Det var verkligen inte meningen. Tvärt om! En av anledningarna till att jag skrev var att jag ville att det skulle finnas en positiv berättelse också, eftersom flera av våra dagboksvänner ganska nyligen har varit med om rätt traumatiska förlossningar.

Jag ville visa att trots att det inte blev som jag ville och många av mina farhågor besannades och trots att det blev en del småstrul, både för mig och för Trollungen, så var det inget allvarligt, jag kände mig trygg och väl omhändertagen och det blev bra. För mig blev det bra. Jag är nöjd med min förlossning.

Och jag vill påpeka att jag verkligen inte är någon stoiker. Jag är rätt smärtkänslig och sjåpig av mig och piper högljutt för både det ena och det andra. Att somliga får väldigt jobbiga förlossningar beror alltså inte på att dessa kvinnor är smärtkänsliga sjåpmajor och det faktum att man är en smärtkänslig sjåpmaja diskvalificerar en inte från att få en positiv förlossning.

Och, nota bene, värkarna startade vid sextiden på kvällen och Trollungen föddes 21.37. Det gör 3 ½ timma med värkar. Futtiga 3 ½ timmar!

Men det är ju förunderligt att man kan glömma bort hur djävulskt ont det gör att föda barn. För det gör det faktiskt. Men man klarar det. Vi är gjorda för att klara det. Och att man kan glömma hur diametralt olika de vanliga värkarna och krystvärkarna är. Det överväldigande i krystvärkarna hade jag emellertid inte glömt. Det är fortfarande det mest fascinerande jag har upplevt i hela mitt liv. Och trots smärtan… jag skulle göra om det i morgondag för att få vara med om att föda ett barn till. Bara några dagar efter att jag kom hem började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att hinna med en till, trots min ålder. Och jag sa till Älsklingen:

- Vad synd att jag är så gammal så att vi inte hinner med en till

och jag såg hur det gnistrade till i hans ögon.



Kommentarer:
[2007-10-30 10:50] Pocks: Åh! Kör så det ryker!

[2007-10-30 10:57] Bonita: en drakunge en trollunge och en.....prinsessa????

[2007-10-30 11:16] Siv: TACK för din långa berättelse! Och jaaa, kör! :) Så snart ni orkar :)

[2007-10-30 11:18] tori: ah vafan, kan 60-åriga italienskor så kan du! :D

[2007-10-30 11:50] hj: Å, tack för den här texten, du sätter ord på så mycket, t ex att det existerar positiva förlossningsupplevelser samt sjåpighetsparadigmet och hur det griper om sig.
All lycka till med återhämtning och Gull- och Trollungar!

[2007-10-30 12:29] vajlan: jag upplevde inte alls din trilogi som nåt neggo eller avskräckande, inte ett dyft, tvärtom.

[2007-10-30 12:40] Bella?: Jag blev visserligen livrädd, men det är då rakt inte ditt fel. Jag kommenterade faktiskt, när jag pratade med någon häromdagen, att jag läste en förlossningsberättelse och blev helt skräckslagen och då var det ändå en BRA berättelse och en BRA förlossning. Trots lite strul på vägen.

Men jag är livrädd i största allmänhet just nu, det räcker att någon säger förlossning, så håller jag nästan för öronen. Så jag tror att jag får ta tag i det där, så att jag är förberedd när det väl är dags...

[2007-10-30 12:44] Vicky: Du fick mig att våga minnas min egen förlossning, som i backspegeln blr bättre och bättre!

[2007-10-30 17:14] Lisasan: Jag var livrädd innan, så det blev nog varken sämre eller bättre av din berättelse. Men, det är alltid intressant att höra om andras upplevelser! Det som skrämmer mig är att jag aldrig skulle fixa epidural / spinal-bedövning, och eftersom jag förmodligen skulle bli aktuell för kejsarsnitt är det ju lite svårt. Även om man kan söva folk är det väl inget man gör i första taget. Så, det skrämmer mig enormt, tyvärr.

[2007-10-30 18:27] aniara: JA JA JA!! Ut och spana efter bärfisar om ett par månader. I belive in them you know! Du skrämde inte mig speciellt mkt med din berättelse utan den var mest spännande.
..men det är klart att jag funderar lite på hur det ska gå i sommar för mig.. :) burr..

[2007-10-30 23:32] Garbo: Tycker du är fantastisk! <3

Nästa dag - del 3

Under dagen föll den första snön.

Gullunge och Älsklingen kom.
- Åhh! sa Gullunge
- Åhh!
Och så ville han klappa och känna och titta. En liten stund. Sen ville han mest krypa under draperierna till de andra två nyförlösta på rummet, hänga och dingla i däverten, hoppa i sängen och krångla rent allmänt. Och jag var dödstrött efter förlossning och knappt någon sömn, fortfarande delvis bedövad i benen, ”satt fast” i sängen med kateterpåsen och var livrädd att Gullunge skulle hoppa på kateterslangen eller ramla på min stackars ”misshandlade” mage. Det blev inte så lyckat med andra ord. Älsklingen fick ta Gullunge och åka hem igen. Och jag var ensam kvar, men för trött för att bry mig.

Jag fick dem att dra katetern strax därefter och var livrädd att jag inte skulle kunna kissa, men det funkade. Och i väntan därpå, att blåsan skulle hinna fylla på sig, lyckades jag få ett par timmars sömn. Tack och lov!

Trollungen snuttade och snuttade. Under dagen hade han lätt förhöjd temp. Den försvann inte vid omkontroll, så de beslutade sig för att kolla CRP (infektionsprov). Det låg på gränsvärde, så de tog om. Då låg det högre. Och i kombination med att han var väl snabbandad och att jag bedömde honom som lite irritabel jämfört med tidigare (han blev ledsen så fort jag slutade amma) beslutade barnläkaren att han skulle läggas in på neonatalavdelning, uppkopplad, för att de skulle vara säkra på att det inte var en infektion under uppsegling. Och jag grät. Av oro för Trollungen, förstås, trots att jag egentligen inte tyckte att han verkade sjuk, och för att jag skulle tvingas lämna honom ifrån mig igen.

- Det finns inga platser där för föräldrar, men du får naturligtvis vara där hur mycket du vill sa de tröstande.

Men jag hade ju knappt sovit. Hur skulle jag orka sitta där hela natten?

Neo låg på andra sidan sjukhuset. En syrra följde mig dit.

De försökte sätta nål på mitt lilla troll, men lyckades inte. De stack och stack och stack. Tur att jag är så cool när det gäller sådant. Jag insåg där jag stod bredvid och gosade med trollungen att många mammor säkert skulle få ett spel av det där grävandet i små mjuka nyfödishänder. Tillslut gav de upp och nöjde sig med prover. Och så fick han ligga i en sådan liten värmesäng (fast utan värme), uppkopplad med EKG, saturationsmätare (syremättnad i blodet) och mätning av andningsfrekvens. (Han hade fyrlingar i grannsängen! Fatta! Gissa om de var små! Trollungen såg ut som en grotesk, förvuxen klump i jämförelse, ha ha)

Några gånger larmade apparaten på grund av för långsam hjärtrytm. Så här i efterhand fattar jag inte att jag inte drabbades av regelrätt panik när det hände, men det gjorde jag inte. Jag satt mest och funderade över vad det kunde bero på. Intellektualisering, får man anta. Så småningom insåg syrrorna att det berodde på att EKG-komplexen var lite lågt inställda på apparaten, så att den inte räknade alla hjärtslag.

Jag satt hos Trollungen i timmar, ända tills jag höll på att ramla ur stolen och syrrorna frågade om jag inte skulle gå och lägga mig i alla fall. Jag fick dem att lova att ringa till avdelningen och se till att de kom in och väckte mig så fort han blev ledsen och grät. Det var fasansfullt att gå ifrån honom, men hur skulle jag orka ta hand om honom dagen efter om jag inte fick sova denna natten heller? En syrra följde mig så långt tillbaka att jag kände att jag hittade (jag och mitt obefintliga lokalsinne!), med armen tröstande om min midja.

Min ena rumsgranne snarkade så förbaskat att jag var tvungen att stoppa i öronproppar - tur att de var nerpackade! Jag var förtvivlad över att lämna Trollungen, livrädd att de inte skulle väcka mig om han grät, livrädd för att förlora honom och ändå somnade jag som en klubbad säl. Jag var helt borta när de kom och väckte mig på natten, men jag drog på mig den fula sjukhusrocken och vinglade ner till neo. Satt i stolen och ammade tills jag höll på att ramla ur igen, och syrrorna frågade om jag inte skulle gå upp och sova. Jag kände mig som ett monster när jag gick ifrån min lilla unge. De ringde igen frampå morgonen och jag vinglade ner på nytt.

Jag satt där länge med mitt lilla troll i famnen och eftersom jag inte ville missa ronden så missade jag frukosten. De konstaterade att allt verkade bra med Trollungen och att han visserligen andades lite underligt, men att han syresatte sig normalt, att alla mätvärden var bra och att han verkade stark och frisk, och att man då inte behövde bry sig så mycket om den lätt förhöjda CRPn. De bestämde att de skulle undersöka honom en gång till vid lunchtid och om allt var ok då, så skulle jag få hämta "hem" honom.

När jag kom till avdelningen så var patientmatsalen upptagen och klockan blev över elva innan jag lyckades få i mig någon frukost, och trött och överkänslig som jag var började jag gråta för det också. Jag hade inte ätit sedan eftermiddagen dagen innan.

Nyduschad och nyäten kom jag så småningom ner till neo och eftersom inte heller denna läkarundersökning visade något avvikande fick jag hämta mitt troll.

På eftermiddagen lyckades Älsklingen leja ut Gullunge så att han kunde komma in till oss på lasarettet och vi fick vara tillsammans en stund. Äntligen! (Det blev tyvärr lite tokigt för oss med Gullunge, dagis och svärföräldrar, vi fick inte till det riktigt av olika orsaker).

Men vad var det egentligen som hände natten därpå?
Missa inte den spännande fortsättningen!



Nej då, jag skojade bara! Natten efter sov vi sött i vår säng, Trollungen och jag.

Slutet gott, allting gott :)



Kommentarer:
[2007-10-29 10:07] Binglan?: men usch vad du skräms på slutet där din fuling! Det var då för väl att det inte var någon spännande fortsättning nu igen, lite sömn och vila tror jag verkligen ni behövde!
Stor kram.

[2007-10-29 10:08] Bettty: Äntligen! Vilken rysare! Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar en för då hade man aldrig orkat. När det sen händer bara går man framåt, gråta får man göra sen. Kram till dig du starka människa!

[2007-10-29 10:33] MBF: Flip! Kram!

[2007-10-29 10:39] Pocks: Haha . ja, en riktig rysare. Vad skönt att ni landat hemma nu!

[2007-10-29 10:54] Kanel: Läste helt darrig, tur att det slutade lyckligt för dig och din trollunge! <3

[2007-10-29 11:09] Bonita: Puh!! Skönt att det inte blev ännu värre. Det där räckte väl för några år framöver. Goda slut tycker jag om.

[2007-10-29 11:13] morsan: Härligt slut!

[2007-10-29 11:24] vajlan: åh gud, hälften hade varit mer än nog. puuuh. är det lugnt nu då? hoppas det!

[2007-10-29 13:00] Flikka: Men böööl! Och så är man alldeles hormonig och dan där i början. Uschia! Skönt att ni mår fint!

[2007-10-29 16:37] AnnA: Skönt att allt ordnade sig!
Ha det så gott hemma nu.
Kram

[2007-10-29 16:42] Vicky: Och nu hoppas jag att allt blir alldeles långtråkigt vanligt!

[2007-10-29 18:57] Heidi:: Fekk stikk av gjenkjenning.Min første nyfødde kom og på ei slik avdeling pga høg crp og for rask pust, og eg måtte ta meg fram dit dagen etter et keisarsnitt, og han låg der på magen varmesenga med rumpa ogg og såg ut som ein belgisk kjempekanin, han var nære på fem klo medan ein del av dei andre ville fått plass i ei handflate. Han måtte få venflon i tinninga sidan dei ikkje fekk det til i handa og eg amma og gråt og lengta etter han. Heldigvis var det og ein historie med lukkeleg slutt.

[2007-10-29 21:50] aniara: Att du orkade.oj oj. Tur att ni är hemma nu och att allt är bra. <3

Natten efter - del 2

Sedan slutade jag inte blöda. Jag fick Methergin (livmoderssammandragande), men det fortsatte i alla fall. Det kom inga större mängder, men många bäckar små… De trodde att det kanske berodde på att blåsan var full och jag beordrades på toa. Inte kunde jag kissa. Då tappade de mig. Livmodern drog ihop sig och det slutade blöda. Ett tag. Sedan var det samma visa igen. Livmodern slappade och flöt ut som en stor degig klump.

Barnmorskan var tvungen att hänga sig på livmodern för att pressa ut blod och koagel, för står det något kvar drar den inte ihop sig. Jag kan garantera att det är 100%igt oskönt när någon hänger på ens nyförlösta livmoder och jag pep i högan sky. Varje gång. Hon upprepade nämligen tilltaget en gång i halvtimman eller så. Jag kan också garantera att det känns 100%igt olustigt när det blopsar ut koagel stora som hönsägg ur ens inre. Jag beordrades till toa för att kissa igen. Det gick inte. Inte för att det sved så förbannat i mitt sargade underliv, utan det var som om jag liksom glömt bort hur man gjorde. Och jag började smånoja lite över nervskador, så mycket jag nu orkade, och försökte komma på huruvida en pudendusskada skulle göra mig oförmögen att kissa eller snarare oförmögen att hålla tätt. Efter lite diskussioner kom vi fram till att det var lika bra att jag fick kateter - jag som innan fasat så just för det.

Det här kommer att ta tid sa barnmorskan vi kan inte släppa ner dig till BB i det här skicket. Antingen tar vi hit en madrass och lägger på golvet fortsatte hon till Älsklingen eller så är det lika bra att du åker hem och försöker sova. Jag insåg att han inte skulle kunna sova ett smack där på golvet hos mig, med barnmorskan som sprang ut och in och klämde på min livmoder, och tyckte att det var bättre att han åkte hem och sov ut, för på så sätt skulle han vara ett bättre stöd för mig under morgondagen. Så vid två, halv tre gav han sig av hemåt.

Barnmorskan fortstatte att hänga sig på min livmoder. Till slut började hon fundera på om moderkakan verkligen var ute i sin helhet. Hon kontrollerade den igen. Och sedan igen tillsammans med en tillkallad gynekolog. De var osäkra. Men eftersom det bara fortsatte att blöda gick det inte att komma ifrån att det kunde vara något där och tillslut kom gynekologen in till mig och med mitt goda minne fattade hon beslut om manuell utrymning - d v s operatören sticker in handen i livmodern och krafsar ut all rämmil som står kvar. Detta måste – förstås – göras på operation. Så de satte ny nål, hängde på mig allehanda dropp (såväl kolloider som kristalloider, för de bevandrade), op-anmälde mig och ringde in narkosläkaren. Klockan var halv fyra.

- Hur tänker du göra? frågade jag.
- Jag söver dig sa han. Men eftersom du har ätit måste jag sätta sond.
- Ja, båda varianterna känns lika olustiga, så mig kvittar det! sa jag.
Och så pratade vi ett tag och jag vill minnas att jag pep över att behöva lämna ifrån mig Trollungen. Då ändrade han sig.
- Äh, vi tar en spinal. Du har visserligen förlorat en del blod, men det ska inte vara något problem. Då slipper du vara mosig och kan ta hand om bäbisen direkt efteråt.

Klockan fyra var det dags och jag grät när jag lämnade Trollungen på förlossningen och åkte ner på op. Det kändes som om jag aldrig skulle få se honom igen – trots att det var ett ganska banalt ingrepp, och trots spinalen som gjorde att jag slapp "försvinna".

När jag målade fan på väggen inför en igångsättning tänkte jag:
- Jag vill inte bli snittad. Jag vill inte sitta på operationsbordet med bar rygg och känna hur de tar ut rätt nivå med hjälp av höftbenskammarna och trycker en nagel mellan kotorna för att göra ett märke att sikta på. Jag vill inte känna den iskalla spriten rinna ner för min rygg. Och jag vill inte skjuta rygg när de ska ha in nålen mellan kotorna och lägga spinalen. Jag vill inte ha en ful, ful ”duschmössa” med håret spretande ut åt alla håll. Jag vill inte! JAG VILL INTE!

På op luktade det Sterilium och jag blir lycklig av lukten av Sterilium. Jag fick en ful "duschmössa".

- Jag har aldrig begripit mig på de här sa jag till narkossyrran och op-uskan som tog emot mig. Jag har aldrig sett en enda patient som verkligen har håret INNE i mössan.

- Det är sant! sa narkossyrran och så såg han till att allt hår faktiskt var innanför. Och jag insåg att jag såg om möjligt ännu jävligare ut.

Jag fick ligga på op-bordet när narkosläkaren lade spinalen. Han tog ut nivån med hjälp av höftbenskammarna, tryckte in en nagel mellan kotorna och tvättade så att spriten rann ner för min rygg.

- Nu tänker jag gå in i min bubbla sa jag för nu tycker jag att det är obehagligt.
- Gör det, du! sa personalen. Och så gjorde jag det. Jag vill minnas att jag erbjöds opioider, i lugnande syfte, men tyckte att bubblan kunde räcka, till att börja med i alla fall. Den räckte.

Det jag fasade för innan var nog att få spinalen lagd, men det var inte särskilt otäckt när allt kom till kritan. Åtminstone inte där inne i min bubbla. Däremot tyckte jag att spinalen var väldigt obehaglig att ha. Som en gigantisk tandläkarbedövning från midjan och nedåt, känslan av kyla (de flesta tycker tydligen att det känns varmt) benen som stockar och omöjliga att röra. Och i längden var det väldigt obehagligt att inte ha någon känsel i baken.

- Nu tvättar jag dig sa op-syrran, och jag kände ju att någon var där och stökade.

Sedan kom gynekologen. Det är synnerligen speciellt att känna någon peta en strax nedom naveln och efter en stund inse att petandet försiggår inne i kroppen. Närmare bestämt inne i livmodern. Fort gick det i alla fall. Och nu har jag varit med om en spinal. Det kan säkert vara nyttigt att ha varit det (när man är doktor).

Tjugo över fyra kom jag tillbaka till förlossningen och min lilla trollunge. Och då grät jag igen över att få honom tillbaka. Han hade legat och snuttat och smackat på vadhelst han kom åt och de hade så roligt åt honom.

Trots den förlamade underkroppen gick det rätt bra att vända sig och röra sig i sängen med hjälp av däverten. Trollungen fortsatte att snutta och snutta. Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och kollade att livmodern drog ihop sig som den skulle. Det gjorde den.

Klockan nio på morgonen kom vi äntligen ner på BB. Jag hade ätit två mackor och några mandariner på hela dygnet och gissa om jag njöt av den frukost jag fick in.



Men vad hände sedan? Varför fick Skylla och trollungen stanna en extra dag på BB?
Missa inte den spännande fortsättningen!
;)



Kommentarer:
[2007-10-27 13:00] morsan: Inte en cliff-hanger IGEN!!!!
Du har fått med dig många bra erfarenheter iaf :)

[2007-10-27 14:33] vajlan: åh fy fan, NU blev det jobbigt tyckte jag.. även om jag också hade nån som låg på magen och tröck. slapp dock spinalen. fick däremot sys i tre kvart, men det är nåt annat.. ditt var det värsta jag läst på länge. angående spinaler kan jag inte förstå att man gör det som STANDARD i Frankrike o säkert andra länder. tack för att du skriver. nu tänker jag på hur det hade varit att kunna skriva om min cervixruptur o mjölkstockningsfeberfrossa.. fast det jag mest känner ändå är att jag skulle vilja få göra det en gång till! :)

[2007-10-27 16:01] hj: åh <3

[2007-10-27 19:01] Bonita: Bonita är stum....och ivrigt väntande på fortsättningen...fan det här är ju värre än Greys Anatomi när man inte visste om Meredith skulle överleva eller inte....(fast jo...klart man visste...men dom drog ju ut på det så förfärligt)

[2007-10-27 20:45] Bettty: <3<3 knappt man klarar läsa och du hade ju inget val :-(

[2007-10-27 20:59] Vicky?: Skylla! *tittar strängt* Du måte ge oss fortsättningen nuuuuu! Och så massor av kramar till Skylla som får vara med om så jobbiga händelser.

[2007-10-27 23:04] Heidi:: Oi-oi...
Fordelen med denne episoden er jo at me veit det fekk ein lukkeleg utgang.

[2007-10-28 00:31] Lisasan: Jisses, vilken pärs! Det där med spinal är något som skrämmer mig något fruktansvärt, men hur är det om man får kejsarsnitt? Kan man få någon annan typ av bedövning då?

[2007-10-28 10:34] Heidi:: Lisasan: Ved keisarsnitt kan du og få epiduralbedøving eller narkose.

[2007-10-28 20:40] Binglan: o herregud vad spännande. Väntar nervöst på fortsättningen.
Stor kram!

[2007-10-29 21:45] aniara: Jag ångrar mig, jag skänker bort en hel förlossning i slutet av juni. Nu ska jag bara komma ihåg mandariner som står i slutet av din berättelse. Det och väntan på del <3

Födde

Ett stycke trollunge.

Nå, blandar man in bärfisar i barnavlandet så får man kanske acceptera en viss sylvatisk touch på barnen. Särdeles söt är han ju inte, det kan jag se, rent objektivt, med ansiktsform som Peter Harryson, en bred, rynkad, svullen näsa på persernosnivå, svullna ögon, bred mun (ja, vad kan man annars förvänta sig med tvenne storkäftade föräldrar?) och "hormonplitor" i ansiktet. Men för mig är han naturligtvis ljuvare än ljuv och helt outbytbar.

Nu ligger han här bredvid och krystar och stånkar och bajsar så det bubblar om det. Jo då! Jag har inget minne av att Gullunge stånkade när han skulle bajsa, utan att det där gula, lösa liksom bara rann ut, men jag har kanske glömt. Den här stånkar så jag vaknar av det på nätterna.

Han är särdeles behändig, den här lilla ungen. Han sover rätt mycket på dagarna och det går att lägga honom ifrån sig och göra saker. Och börjar han gråta och jag inte kan ta upp honom på en gång, så händer det att han tystnar av sig själv. Helt olik Gullunge, med andra ord. Den ungen sov bara om han var i mina armar och började han skrika så fortsatte han tills jag tog upp honom. Kanske var det min osäkerhet som förstagångsmamma som påverkade honom, vad vet jag. Igår var vi till och med ute och övningskörde en snabbis, medan trollungen sov och farmor och farfar vakade - med stränga order om att ringa om han vaknade och grät.

I natt har den lilla trollungen bara väckt mig tre gånger, eller nått, för snuttning. De två innan dess har han hållit på och uffat och nuffat, buffat och puffat och haft allehanda underliga ljud för sig ta mig fasiken hela natten. Jag hade börjat misströsta helt och hållet vad gäller hans dygnsrytm – som jag i och för sig vet att bäbisar inte har – och är nu evigt tacksam över att ha fått sova.

De-groteska-tuttarnas-dagar är avklarade. En viss svullnad av behagen kvarstår, men de blåvärkande bowlingkloten under huden är borta och ersatta med lite mer modesta doningar. Nu ska jag bara bli av med mitt karpaltunnelsyndrom också. Jag trodde i min enfald att det skulle försvinna när bäbisen var utklämd, men icke! I slutet på graviditeten hade de nattliga domningarna övergått i domningar dygnet runt och svårigheter att knyta händerna (och därmed att öppna burklock och flaskkorkar samt att vrida ur disktrasan, till exempel). Men efter förlossningen har det blivit värre. Blä! Nu värker det också, i synnerhet på nätterna, då svullnaden och därmed nervtillklämningen ökar. Jag går och nojar lite över att nervpåverkan ska bli bestående.



P.S. Gullunge tycker också att trollungen ska heta Fritjof :)



Kommentarer:
[2007-10-18 10:18] Basilika: Ljuvligt! Grattis, grattis!

[2007-10-18 10:20] Ipomoea: Åh! Fritjof! Grattis grattis grattis! :)

[2007-10-18 10:23] tori: Hej Fritjof!

[2007-10-18 10:27] Skylla: Tack, tack! Fast det blir inte Fritjof, för Älsklingen vill inte. Jag bara tyckte att det var sött att Gullunge hade en så bestämd åsikt :)


[2007-10-18 10:40] Pocks: Fritjof!! Grattis till allt och vad härligt atth öra - jagh ar månne tänkt på dig ska du tro. Mycket roligt! Gosa Fritte och hälsa gullisen att vi alla är lite avundsjuka på små Peterharryssonknytt!

[2007-10-18 10:54] Kanel?: Grattis!! Kul att han är här nu!

[2007-10-18 10:58] kicko: Men med två mot en, kan inte fadern bara ta och ÄNDRA sig då? *tsss*
Skönt att ha dig tlllbaka här, och höra att allt är bra! =)

[2007-10-18 11:02] sodan: hihi, fritjof! nu fick jag samboronbon i huvudet :) grattis till dig och lillknatten och resten av familjen också förstås!

[2007-10-18 11:05] Siv: Myyyyyser bara av att läsa. Härligt!

[2007-10-18 11:13] Anni: Sitter oxå här och myser. Trollungen Fritjiof! Som det kan bli - jag som var så helt inställd på att det skulle bli en Fritjofina ;-)

[2007-10-18 11:16] aniara: Så ska det låta ;) Gott att läsa att din lilla pösmunk mår bra och att du hänger i där hemma med ert nya liv tillsammans. Massa kram! <3

[2007-10-18 11:42] Smulmia: Mysigt med trollunge...:-)

[2007-10-18 12:02] tanke: Grattis grattis grattis till lilltrollet!

[2007-10-18 12:03] vajlan: han kan väl få heta carmencito då? ;) krya på onda handleden/erna och så megagrattis!

[2007-10-18 12:34] Bettty: åh, grattis till trollungen! får han onte veta fritjof i verkligheten kan han ju heta det här i alla fall. Så glad att det är över nu och att allt verkar funka så bra.

[2007-10-18 12:38] Kristin: Grattis och åh, det där stånkandet och buffandet och puffandet.. det är nästan så jag blir sugen på en till. Fast monsterungen ska väl kanske bli LITE mer än två och en halv månad först. :)

[2007-10-18 13:17] Kandidat Dro: Åh, äntligen får man höra. Grattis känns nästan futtigt att säga när du klämt ur dig världens underverk. Men, ändå: Grattis!

[2007-10-18 14:00] morsan: Drakunge och trollunge! Precis som det ska vara :)

[2007-10-18 14:02] Corn?: mitt allra största supergrattis till trollungen!

[2007-10-18 14:53] Vicky: Grattis igen, Skylla! Så underbart med ett litet bäbisknyte, sömnbrist till trots.

[2007-10-18 15:05] hj: å, stånkande och småtroll och bajs och tuttont och föräldralycka, grattis så in i norden!!
Fritjof! Jag hade redan innan jag kommit till slutet på texten sett framför mig ett livs texter om Gullunge och Sylvester :-)

[2007-10-18 16:38] vajlan: blev glad åt adjektiv sylvatisk, har nog inte sett nåt som anspelar på skog på det viset på svenska. :)

[2007-10-18 16:45] Jazz: Grattulerar
Jag har hört att det ofta är så, att barn nr2 gärna accepterar att inte vara centrum i världen hela hela tiden. Något som nr1 vägrar.
Min mamma påstår dessutom att nr3 är bonusbarn. Det är inte mer jobb att ha 3 ungar än 2.
Men vad vet jag. Jag tycker det är mest roligt att höra stånkbajsandet. (jag som inte ens har barn har hört bajsstånk... så jag antar att det är hyfsat vanligt)

[2007-10-18 17:56] Bella: Grattis till trollungen :)

[2007-10-18 18:25] Garbo: Jaa, grattis igen! Mys och njut! <3

[2007-10-18 18:28] AnnA: Fint att höra om trollunge och gullunge :)
Stort grattis!

[2007-10-18 18:32] Mårr: Ooooooooo, trollungen! Hurra!

[2007-10-18 18:58] Nox: Grattis! Jag har alltid tyckt att Fritjof är det vacker namn :)

[2007-10-19 11:14] Mysan: Massor med grattis!

[2007-10-22 21:30] MBF: Å det ljuva stånkandet! Varma grattis.

Inte än

Rädd för att åka ut men inte riktigt redo att börja skriva än. Måste landa lite först. Snart så.


Kommentarer:
[2007-10-15 17:46] Garbo: Men ooh! Grattis till bebben Skylla! <3<3<3

[2007-10-15 17:59] crackgrrl: grattis fran mig med!

[2007-10-15 18:03] AnnA: *väntar* :)

[2007-10-15 18:07] sodan: jaaa grattis från sjuklingen med!

[2007-10-15 18:32] Basilika: grattis, kramar & styrka

[2007-10-15 18:53] jag: grattis!

[2007-10-15 18:56] Siv: Vi väntar troget på dig, det vet du.

[2007-10-15 18:58] morsan: Det räcker så bra så här :)

[2007-10-15 19:03] Kristin: Massa grattis och landa på i den takt du behöver :)

[2007-10-15 19:08] Pocks: jamen! Landa du!

[2007-10-15 19:12] madonna: grattis!

[2007-10-15 19:14] Kanel: Väntar :).

[2007-10-15 19:41] Bella: grattis!

[2007-10-15 20:02] MBF: Grattis i massor och landa du i lugn och ro! Ser fram emot en uppdatering när du orkar igen!

[2007-10-15 20:03] tori: jaaa, grattis. bra att du inte försvinner. :)

[2007-10-15 20:38] Bettty: grattis och hoppas att förlossningen inte var för traumatisk (eller inte traumatisk alls menar jag, jag hoppas att den inte var så som du befarade). Kram!

[2007-10-15 20:46] Bonita: ta det lugnt du. *slår mej ner och väntar tills Skylla är redo*

[2007-10-15 20:47] vajlan: landa på, vi väntar! och megagrattis till tillökningen! hoppas det ändå gick bra, trots igångsättning! kramar en masse!

[2007-10-15 21:14] Vana: grattis och ta den tid du behöver att landa :)

[2007-10-15 21:33] Vicky: Ta dig tid, kära Skylla. Och grattis igen!

[2007-10-15 22:04] Lisasan: Grattis!

[2007-10-15 22:28] Mårr: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3

[2007-10-16 07:53] Peppar: Grattis, raring! <3

[2007-10-16 08:55] Anni: Instämmer i kören! :-)

[2007-10-16 13:46] Binglan: Många hurrarop från mig också! Stort grattis!
Kram!

[2007-10-16 19:25] aniara: Grattis till bebisen och ta den tid du behöver. Vi finns kvar här som vanligt när du har landat och hämtat lite extra krafter.
<3 <3 <3

[2007-10-16 20:09] kicko: Vi väntar tålmodigt!

och om det inte räcker med glädjeropen och lyckönskningarna här finns det fler borta hos mig. =)

[2007-10-17 00:33] lupin: Åh, det här hade jag missat. Grattis!

[2007-10-17 14:45] Mysan: Grattis!

Skit på're

Jaha, så var specialistmödravården avklarad. Allt såg väl i princip bra ut, förutom att bäbisen är mindre än beräknat.

- Det gör mig lite tveksam om vi borde sätta igång dig idag sa han, varvid jag naturligtvis pep i högan sky.

Hur den ungen skulle kunna ha taskigt med syre som den lever rövare och sparkar mig halvt fördärvad, det är mig då obegripligt. Dessutom har den vänt sig någon av de sista dagarna, så att smådelarna nu ligger åt vänster istället. Nu när lever och magsäck redan är demolerade, så tänkte den kanske ta en match med mjälten också.

Jag reflekterade över att han var väl hårdhänt när han skulle bedöma cervixmognad. Så pass att det gjorde rätt ont, och när jag tog papper för att torka av mig lite glidslem såg jag att jag blödde, och då först fattade jag att han hade försökt peta igång mig.

- Jaha, försökte du peta igång det lite sa jag.
Då skrockade han och svarade
- Jag drog lite där, ja!

Sedan började han prata om sista mens (av någon anledning), och jag passade på att påpeka att jag minsann inte alls tror på deras ultraljudsberäkning, eftersom de tidigarelade beräknad förlossning.

- Hade de senarelagt den, så hade det varit en annan sak sa jag.

- Jaha, mhm, ja det stämmer! sa han, och verkade otroligt nog hålla med mig, men så fortsatte han Ja, men det är ju bara ett par dagar..

- Ja, men ett par dagar räcker för att jag inte ska ha gått över tiden sa jag.

Då skrockade han igen och sa:
- Ok, du får ett par dagar på dig. Kom samma tid på onsdag! Väskan med!

Nå väl, jag är öppen ett par centimeter i alla fall och jag har rätt ordentliga "värkar" på CTGn, så det vore väl...

Nu får ni fan trasseltofsa lite så att det här kommer igång. För tänk vilken fasa att göra hela förlossningen på sjukhus. Blä! Jag som hande tänkt att jag skulle känna själv hur öppen jag är, nu när jag kan det hyfsat väl, och inte åka in förrän i sista sekunden.


Annars är min värsta noja när det gäller förlossningen den där insikten att man skiter på sig inför publik.

- Du kan få lavemang innan, om du tycker att det känns väldigt jobbigt sa min första barnmorska uppmuntrande, bara för att fortsätta men det brukar alltid komma ändå.

Ja, jag vet att det är fånigt. Och ja, jag vet att det är naturligt. Och ja, jag fattar ju att det är helt jävla orimligt att klämma ur sig en unge den vägen, utan att man klämmer ur sig en del annat också. Och det finns ju teorier om att bäbisen behöver det där bajset för att få en schysst tarmflora, och så länge det inte motbevisats så är det inte tal om att ens försöka med lavemang för min del. Icke desto mindre, jag tycker att det är jobbigt. Skitjobbigt - ha ha!


Jag kanske skulle ta och packa en väska, förresten.



Kommentarer:
[2007-10-08 10:55] kicko: *trasseltofsar för fullt*

[2007-10-08 10:57] Ipomoea: *trasseltofsar så mycket det bara går*

och vad härligt med lite riktigt, hederligt skitsnack! :)

[2007-10-08 11:02] jag: heja!

[2007-10-08 11:05] Garbo: <3

[2007-10-08 11:06] Heidi:: Heia, Heia!

[2007-10-08 11:17] Peppar: *trasslar järnet*

[2007-10-08 11:20] Bettty: haha, hon kommer imorgon sa jag ju!

[2007-10-08 12:00] Bonita: trasseltofsarna viner: go bebis go bebis go bebis

[2007-10-08 12:27] Vicky: Vi gör vågen och klappar i takt. Heja bebis! Komsi, komsi!
Jag tog ju inte lavemang, för jag hade redan så mycket värkar och barnmorskan sa att det antagligen skulle kännas rätt obehagligt att krysta av den anledningen också. Så sen låg jag där i mina krystvärkar och grät och gnällde: "Och nu bajsar jag också!" "Ja, ja" sa barnmorskan och sköterskan. "Det fixar vi så lätt" Nu kan jag garva åt det, men då var jag mest bedrövad.

[2007-10-08 12:37] Pocks: Åhshit - jag har också en massa såna bajstankar - jag trodde nästa jag var ensam: Men du: Nu hejjar vi på bebyn och på dig. Allt kommer att gå bra!

[2007-10-08 12:39] Kandidat Dro: Rena, rama cheerleader squaden här , men trasseltofsar och hopp och skutt.

[2007-10-08 12:50] Bella?: Ja, kom igen nu bebisen :)

[2007-10-08 13:07] morsan: *trasseltofsar trasseltofsar trasseltofsar*

[2007-10-08 13:09] vajlan: jag märkte inte av nåt bajsande och jag hade nog skitit i vilket haha. när min lilla var på väg ut, sexton dagar sen, så trodde jag inte det var äntligen var det, för "jag skulle ju bli igångsatt i övermorgon". vad knäpp man är! jag hoppas skrotten kommer ut av sig själv! snart! heja heja!

[2007-10-08 13:13] Basilika: klappar och lockar!

[2007-10-08 13:41] AnnA: Det är väl baksidan med barnafödandet ;)
*Trasslar med tofsarna*

[2007-10-08 13:46] Anni: TRASSSSSSSSSSELLLTOOFFFFFFFSAARRR!!!!! Bebis NUUUUUU!
Hjälper inte det så tussar jag bärfisar på dej! (Det börjar med fisar och slutar med bajs *hihi*)


[2007-10-08 16:36] astrud: *hoppar upp och ner efter förmåga och viftar med trasseltofsarna*

[2007-10-08 16:42] Binglan: Snart kommer bäbisen!!! Hej hej trasseltofs!

[2007-10-08 18:17] Jazz: tofsar från mig med

[2007-10-08 18:19] Mårr: Jag vet inte riktigt vad trasseltofsar innebär, men är det vad du vill ha så får du ett gross här på en gång. <3


[2007-10-08 18:58] Peppar: Kom UT nu, onge!!

[2007-10-08 19:25] aniara: Trasseltofsa? Är det att ha sex höggravid så förlossningen kommer i gång? ;)
och vad gjorde din läkare? "- Jag drog lite där, ja! " Va, va? Drog lite där. AJ! Vafan. Får man göra så när man inte är beredd?
*kram!*

[2007-10-08 20:07] Vicky: Bonita har vant oss vid att man tar till trasseltofsarna, när det behövs lite extra uppmuntran och hejarrop. Så trasseltofs är helt enkelt trasseltofs, ni vet sån där pompomtofs.

[2007-10-08 20:26] Kanel: Heja heja lilla bebis, kom ut nu!! (Och det där med att skita på sig var jag ju också rädd för, men sen när jag låg där och vrålade och födde så sket jag i det både bildligt och bokstavligen :-D. Och jag kunde inte brytt mig mindre just då, det enda jag ville var att få ut ungen!).

[2007-10-08 20:44] tori: koooomsi koooomsi, lilla bebisen! kom ut nu!

[2007-10-08 20:53] snyggo: Är man SÅÅ rädd att skita på sig, kanske man ska fundera på om man ens ska skaffa barn?

[2007-10-08 21:21] Bettty: och här fick vi påhälsning av nån som garanterat varken har barn eller vet nåt om förlossningar överhuvudtaget. Trevligt att du sprider din visdom och kärlek till medmännsikorna! Du gör världen till en bättre plats!

[2007-10-08 21:25] hj: vill bara sända mina allra som varmaste lycka tilltankar till dig <3

[2007-10-08 21:46] MBF: *trasseltofsar som en galning* Ja, det kan nog kännas jobbigt att bajsa på sig, men har du tur kommer det bara enliten klutt *blink blink* Nejdå, jag tänker på dig och sänder varmaste bäbisvibbar, det ska igång NU! Två centimeter, haha, då hade jag redan legat inne i fyra timmar - du ska se att det är på ärke-G!!!

[2007-10-08 21:48] MBF: Nä usch, förlåt om jag var plump. Det var inte meningen. Hoppas så med dig att det sätter igång på naturlig väg, det var egentligen det jag ville säga. Kram!

[2007-10-09 07:34] Skylla: MBF: Jag uppfattade dig inte som plump, hjärtat :)