Älvravinen

Efter jobbet åkte jag ner och ställde bilen på parkeringen "på Bruket" och gick rundan runt älven. Här hemma är det i alla fall bara kalhyggen. Grönt är skönt!

Det ser ut att bli mycket rönnbär.

När jag kom hem klippte jag gräsmattan. Jag var helt enkelt tvungen. Som jag längtar efter den dag då det inte längre finns någon gräsmatta här! När här bara är träd, buskage, planteringar, rabatter, spaljéer, pergolor, gångar, stigar, damm, och sittplatser av olika slag. Nå, en liten bit gräs ska få vara kvar, på övre delen av tomten, innanför uthusen i vinkel, hönsgård och jordkällare. Resten ska bort. Bara jag får tid och ork att gräva - eller pengar till att leja någon som gör det åt mig.

Den förlamande tröttheten sitter i. Kroppen värker, det är tungt att andas, jag till och med vaknade med huvudvärk. I normala fall längtar jag förtvivlat efter barnen i samma stund de åker till Lassepappan, även om jag har varit innerligt less på dem minuten innan de far. Nu bara bävar jag för den dagen de kommer tillbaka. Jag är livrädd att jag har blivit sjuk igen, att jag inte kommer att repa mig, utan att jag kommer att bli tvungen att sjukskriva mig.