Uppenbarligen har jag för närvarande ett uppdämt behov av att titta. Eller... jag tittar ju alltid, alltså aktivt tittar. Jag älskar att se, att se på saker. Hur som helst, nu har jag i alla fall fortsatt att titta på SVT Play.
Idag blev det Tjejer som oss i fem korta avsnitt. Oerhört berörande och berikande. Och speciellt kanske Heidis historia. Det svindlar.
Men i ärlighetens namn hade jag svårt för Ivy. Det där jäkla plutandet. Jag klarar inte av kvinnor som håller på och plutar så där. För att inte tala om läppförstoringar (fast det hade inte hon, det är bara i samma klass liksom). Det är SÅ. JÄVLA. FULT. Innan jag började titta på Tjejer som oss, så rullade 'Pappas flicka' igång, och efter tre minuter med Jackie Ferms förstorade läppar stod jag bara inte ut längre. Sorry, men jag grejar det bara inte. Och det där beteendet Ivy har kan jag omöjligt se som något kvinnligt. För mig är det bara tillgjort och tramsigt. Irriterande. Och det må vara lågt av mig att inte kunna acceptera människor som de är, men grejen är att jag inte kan köpa att någon är sådan. För mig har det där beteendet ingenting med kvinnlighet att göra. Ingenting.
De övriga personerna kände jag mig mycket tilltalad av. Jag hade velat höra mer, se mer. Förresten har Ivy säkert en historia att berätta som jag mer än gärna skulle vilja lyssna på - om jag bara kunde koppla bort plutandet.
Titta gärna! Här finns serien.
Heidi Ingensdotter
P S Av en slump hittade jag bilder på Ivy innan hon valde att leva som kvinna, eftersom hon var modell även då, och jag inser hur otroligt vacker hon skulle vara om hon bara lät bli att pluta på det där fasansfulla viset. En fantastisk mun som verkligen inte behöver något plutande! Som man såg hon ut som en underskön alv, som gjord för en roll i Sagan om Ringen. Och faktum är att hon ser mer kvinnlig ut som androgyn modell än som Ivy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar