Tröttman håller mig i ett järngrepp. Tuff dag på jobbet, sedan storhandla inför att ungarna kommer i morgon. Hur ska jag ens orka ha dem här? Jag har varit utan dem i nära två veckor och det är första gången någonsin, fjorton år, som jag inte saknar mina barn när jag är utan dem. Jag är för trött.
Jag måste sova. Måste få sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar