Fläng, fläng, fläng

Rusa hem från jobbet, utan att vara klar. Iväg till Granngården för att köpa höns- och kattmat. Vidare till Willys för att akuthandla. Hämta Nassen hos dagmamman. In för lite snabbprat med pojkarna. Iväg med Nassen till Lassepappan för att hämta skridskor. Förbi macken för att tanka. In på biblioteket för att hämta beställd bok och för att Nassen skulle få låna lite. Hem och direkt börja med matlagningen. Äta. Gå raka vägen upp och natta Nassen. Ringa viktigt samtal. Prova skridskor på Trollet inför morgondagen. Natta honom. Natta Draken.

Och nu här, halv elva. När är det egentligen meningen att man ska hinna träna, läsa, ägna sig lite åt sig själv?

Elva dagar i Berlin

Efter att ha lyssnat på Levande och döda i Winsford och blivit så förtjust, så lånade jag denna. Den har sannerligen inte fått särskilt bra kritik, men jag tyckte att den var hur charmig som helst. Och så tycker jag om att höra Håkan Nesser läsa.

Det må vara att Arne Murberg inte är något nobelprisämne. Men han är en god människa och när hans far på sin dödsbädd ger honom ett uppdrag gör han sitt bästa för att ro det i land. En komplikation är att uppdraget hör hemma i Berlin; Arne är ingen van resenär och hans tyska kunde vara bättre. Han preparerar sig noga och ger sig så småningom iväg. Väl framme i den tyska huvudstaden tar han sig fram med karta och på Guds försyn, åtminstone till en början, men hans snirklande väg korsas av både onda och goda krafter. En galen professor och en ung kvinna i rullstol, till exempel. Och ett par gula skor. Och en häxprocess. Elva dagar i Berlin är en saga för barn över arton år i Tage Danielssons och Astrid Lindgrens efterföljd. 

Takenoko - och lite annat

Drakungen fick ett nytt spel i jul och det satt vi och spelade till sent i natt, medan lillasyster sov sött i min säng. Det var väldigt kul. Vi spelade en stund på sena eftermiddagen idag också.

Eftersom jag somnade sent, så vaknade jag följaktligen sent. Det är så trist när hela dagen försvinner så där. En liten promenad ner till älven gick jag i alla fall med Trollet och Nassen. Draken har feber, så han stannade hemma. Och så har jag gjort min yoga. Man får vara glad för det lilla man kommer sig för.

Fröbeställningen till Trädgårdsamatörerna fick jag också iväg, i sista stund. Jag får färre och färre av mina förstahandsönskningar för varje år och, ta mig sjutton, inte en enda gång på dessa tjugo år - eller vad det nu kan röra sig om - har jag kommit med i annat än sista utskicket. Ingen större idé med att stressa in beställningen med andra ord.

Fruktpåsar

Men käre värld! Varför har jag aldrig tänkt på det här? Jag hamnade på bloggen Lev mer på mindre och fann ett inlägg om att sy egna fruktpåsar, istället för att ta plastpåsar i affären.

"Om var fjärde finländare skulle använda en fruktpåse av tyg istället för engångspåsar skulle man spara miljontals plastpåsar bara i Finland". Så skriver Röda korset på sin hemsida. Lagom inför julhandeln har de börjat sälja tygpåsar för frukt och grönt. 

Har det varit en diskussion om detta i Sverige som jag har missat?

Jag som köper sådana vansinniga mängder frukt. Trollungen äter kopiösa mängder. Och nej, jag sätter inte påse runt bananer och kålhuvuden, men många blir det i alla fall. Visserligen använder jag dem igen till kattlådepåsar, men det blir ju många andra påsar över, brödpåsar till exempel, som man kan använda istället.

Det här känner jag att jag bara måste ta mig i kragen och fixa. I inlägget finns en länk till en sida med beskrivning på hur man gör. Här är den.

Och med anledning av detta började jag spinna vidare. Jag brukar företrädesvis använda flergångskassar och återanvända papperskassar när jag handlar, men de är ju inte världens hållbaraste. Borde man inte kunna sy egna som är lite mer hållbara, med handtag som inte bara är fästa längst upp i kanten, utan längre ner, kanske rent av ner runt botten och upp? Vad skulle man använda för material? Jute?

Levande och döda i Winsford

Jag har nog tänkt på Håkan Nesser som deckarförfattare. Och deckare läser jag ju inte längre. Men så fick jag någon idé om att jag skulle lyssna på 'Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö' och klev in på biblioteket. Den fanns inte inne. I stället hittade jag 'Levande och döda i Winsford'.

En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund.

Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan?

Och är det någon som letar efter henne?

Spännande som fagerlund och riktigt bra. Så bra att jag fortsatt lyssna på Nesser. Jag gillar hans röst också - fast just den här läser han inte själv. Snyggt omslag också.

Växlingar

Snow in the Countryside (1909) by Kamisaka Sekka

Det växlar snabbt må jag säga. När jag skrev i förmiddags var det -23°. Bara några timmar senare var det uppe i -3°. Och nu blåser det också, som attan.

Jag var med Nassen och Elisabet på julgransplundring i bygdegården och hoppade, skuttade och dansade runt granen så det stod härliga till. Jo, långdans blev det också. Det måste ha varit evigheter sedan sist och det förvånade mig storligen att de där danserna med alla rörelser sitter i, liksom de trippiga stegen. Enda problemet var 'Mormors lilla kråka' där jag är van vid att dyka rätt ner när man ska "slinka ner i diket", medan folk här drar iväg framåt/bakåt en vända till innan de dimper. Jag höll på att dra med mig halva ringen.

Alltsedan Lassepappan flyttade för ett och ett halvt år sedan, har det stått en flyttkartong här uppe, knökfull av pärmar, mappar och allsköns papper. Den tog jag mig äntligen i kragen och tömde. Två fulla kassar som ska till återvinningsstationen blev det. De tomma pärmarna och mapparna har jag ännu inte tagit itu med, men de får åka ut i uthuset i morgon. Badrummet har jag också skurat - jo, jag vet då hur man fördriver en fredagskväll - bortsett från det förhatliga hörnbadkaret, som numera inte går att använda alls.

Nassen ville höra på musik när jag masserade henne - hon vill alltid bli masserad innan hon ska sova nu för tiden - och sedan när hon skulle somna. Jag hade på klassisk musik från min lista på Spotify och det var rätt lugna stycken på slutet, lite Satie och sista sången i Satyagraha. Hon verkade tycka mycket om det, så nu har jag satt ihop en egen spellista åt henne som hon kan lyssna på när hon ska sova.

Någon skidåkning blev det inte. Det tar vi i morgon.

Förmiddag

Idag är det mulet - men till min förvåning lika kallt. När jag, sent omsider, kom ner i köket var där bara 15°, trots att Maria redan börjat elda i vedspisen. Det är ett problem att det är så ojämn värme i huset. Här uppe är det alltid varmt och skönt och köket är alltid kallast. Lassepappan har slitit en hel del med det under åren, suttit och läst och läst på internet, frågat hit och dit, stängt ventiler här och stängt av fläkten(?) i värmepumpen, men inget hjälper. Jag tycker att det är konstigt att det är så svårt att få ordning på det, men egentligen är det ju inget större problem. Det går, som sagt, att elda i spisen i köket och kakelugnen inne i vardagsrummet, där familjen nu bor, och det är ju bara att dra på sig en fleecetröja. Tycker man ändå att det är för kallt i köket, kan man ju vistas i ett annat rum.

Jag har tänt en värmelampa inne hos hönsen. Hedemoror är förvisso anpassade till det här klimatet och genbanksansvarig har sagt att man inte ska sätta på värme, men när det är så kallt som nu tycker jag lite synd om dem. De senaste generationerna tuppar har dessutom så stora kammar och slör - det hade inte mina första och det är dessutom utmärkande för Hedemoror, som en anpassning till kallt klimat - och jag är lite rädd för att de ska förfrysa dem. Kanske borde jag se till att ta bort alla tuppar med stor kam, och spara på dem som har små, men det har inte blivit av. Jag har inte ens tagit mig i kragen och sett till att få årets tuppöverskott slaktat.

Jag ska strax åka och hämta lilla Nassen hemma hos Lassepappan och sedan åka på julgransplundring. Pojkarna ville pappan ta med på bio, nya Starwars, och den kan ju inte Nassen se.