Jag har tydligen skrämt upp några med min förlossningsberättelse. Det var verkligen inte meningen. Tvärt om! En av anledningarna till att jag skrev var att jag ville att det skulle finnas en positiv berättelse också, eftersom flera av våra dagboksvänner ganska nyligen har varit med om rätt traumatiska förlossningar.
Jag ville visa att trots att det inte blev som jag ville och många av mina farhågor besannades och trots att det blev en del småstrul, både för mig och för Trollungen, så var det inget allvarligt, jag kände mig trygg och väl omhändertagen och det blev bra. För mig blev det bra. Jag är nöjd med min förlossning.
Och jag vill påpeka att jag verkligen inte är någon stoiker. Jag är rätt smärtkänslig och sjåpig av mig och piper högljutt för både det ena och det andra. Att somliga får väldigt jobbiga förlossningar beror alltså inte på att dessa kvinnor är smärtkänsliga sjåpmajor och det faktum att man är en smärtkänslig sjåpmaja diskvalificerar en inte från att få en positiv förlossning.
Och, nota bene, värkarna startade vid sextiden på kvällen och Trollungen föddes 21.37. Det gör 3 ½ timma med värkar. Futtiga 3 ½ timmar!
Men det är ju förunderligt att man kan glömma bort hur djävulskt ont det gör att föda barn. För det gör det faktiskt. Men man klarar det. Vi är gjorda för att klara det. Och att man kan glömma hur diametralt olika de vanliga värkarna och krystvärkarna är. Det överväldigande i krystvärkarna hade jag emellertid inte glömt. Det är fortfarande det mest fascinerande jag har upplevt i hela mitt liv. Och trots smärtan… jag skulle göra om det i morgondag för att få vara med om att föda ett barn till. Bara några dagar efter att jag kom hem började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att hinna med en till, trots min ålder. Och jag sa till Älsklingen:
- Vad synd att jag är så gammal så att vi inte hinner med en till
och jag såg hur det gnistrade till i hans ögon.
Kommentarer:
[2007-10-30 10:50] Pocks: Åh! Kör så det ryker!
[2007-10-30 10:57] Bonita: en drakunge en trollunge och en.....prinsessa????
[2007-10-30 11:16] Siv: TACK för din långa berättelse! Och jaaa, kör! :) Så snart ni orkar :)
[2007-10-30 11:18] tori: ah vafan, kan 60-åriga italienskor så kan du! :D
[2007-10-30 11:50] hj: Å, tack för den här texten, du sätter ord på så mycket, t ex att det existerar positiva förlossningsupplevelser samt sjåpighetsparadigmet och hur det griper om sig.
All lycka till med återhämtning och Gull- och Trollungar!
[2007-10-30 12:29] vajlan: jag upplevde inte alls din trilogi som nåt neggo eller avskräckande, inte ett dyft, tvärtom.
[2007-10-30 12:40] Bella?: Jag blev visserligen livrädd, men det är då rakt inte ditt fel. Jag kommenterade faktiskt, när jag pratade med någon häromdagen, att jag läste en förlossningsberättelse och blev helt skräckslagen och då var det ändå en BRA berättelse och en BRA förlossning. Trots lite strul på vägen.
Men jag är livrädd i största allmänhet just nu, det räcker att någon säger förlossning, så håller jag nästan för öronen. Så jag tror att jag får ta tag i det där, så att jag är förberedd när det väl är dags...
[2007-10-30 12:44] Vicky: Du fick mig att våga minnas min egen förlossning, som i backspegeln blr bättre och bättre!
[2007-10-30 17:14] Lisasan: Jag var livrädd innan, så det blev nog varken sämre eller bättre av din berättelse. Men, det är alltid intressant att höra om andras upplevelser! Det som skrämmer mig är att jag aldrig skulle fixa epidural / spinal-bedövning, och eftersom jag förmodligen skulle bli aktuell för kejsarsnitt är det ju lite svårt. Även om man kan söva folk är det väl inget man gör i första taget. Så, det skrämmer mig enormt, tyvärr.
[2007-10-30 18:27] aniara: JA JA JA!! Ut och spana efter bärfisar om ett par månader. I belive in them you know! Du skrämde inte mig speciellt mkt med din berättelse utan den var mest spännande.
..men det är klart att jag funderar lite på hur det ska gå i sommar för mig.. :) burr..
[2007-10-30 23:32] Garbo: Tycker du är fantastisk! <3
tisdag 30 oktober 2007
måndag 29 oktober 2007
Nästa dag - del 3
Under dagen föll den första snön.
Gullunge och Älsklingen kom.
- Åhh! sa Gullunge
- Åhh!
Och så ville han klappa och känna och titta. En liten stund. Sen ville han mest krypa under draperierna till de andra två nyförlösta på rummet, hänga och dingla i däverten, hoppa i sängen och krångla rent allmänt. Och jag var dödstrött efter förlossning och knappt någon sömn, fortfarande delvis bedövad i benen, ”satt fast” i sängen med kateterpåsen och var livrädd att Gullunge skulle hoppa på kateterslangen eller ramla på min stackars ”misshandlade” mage. Det blev inte så lyckat med andra ord. Älsklingen fick ta Gullunge och åka hem igen. Och jag var ensam kvar, men för trött för att bry mig.
Jag fick dem att dra katetern strax därefter och var livrädd att jag inte skulle kunna kissa, men det funkade. Och i väntan därpå, att blåsan skulle hinna fylla på sig, lyckades jag få ett par timmars sömn. Tack och lov!
Trollungen snuttade och snuttade. Under dagen hade han lätt förhöjd temp. Den försvann inte vid omkontroll, så de beslutade sig för att kolla CRP (infektionsprov). Det låg på gränsvärde, så de tog om. Då låg det högre. Och i kombination med att han var väl snabbandad och att jag bedömde honom som lite irritabel jämfört med tidigare (han blev ledsen så fort jag slutade amma) beslutade barnläkaren att han skulle läggas in på neonatalavdelning, uppkopplad, för att de skulle vara säkra på att det inte var en infektion under uppsegling. Och jag grät. Av oro för Trollungen, förstås, trots att jag egentligen inte tyckte att han verkade sjuk, och för att jag skulle tvingas lämna honom ifrån mig igen.
- Det finns inga platser där för föräldrar, men du får naturligtvis vara där hur mycket du vill sa de tröstande.
Men jag hade ju knappt sovit. Hur skulle jag orka sitta där hela natten?
Neo låg på andra sidan sjukhuset. En syrra följde mig dit.
De försökte sätta nål på mitt lilla troll, men lyckades inte. De stack och stack och stack. Tur att jag är så cool när det gäller sådant. Jag insåg där jag stod bredvid och gosade med trollungen att många mammor säkert skulle få ett spel av det där grävandet i små mjuka nyfödishänder. Tillslut gav de upp och nöjde sig med prover. Och så fick han ligga i en sådan liten värmesäng (fast utan värme), uppkopplad med EKG, saturationsmätare (syremättnad i blodet) och mätning av andningsfrekvens. (Han hade fyrlingar i grannsängen! Fatta! Gissa om de var små! Trollungen såg ut som en grotesk, förvuxen klump i jämförelse, ha ha)
Några gånger larmade apparaten på grund av för långsam hjärtrytm. Så här i efterhand fattar jag inte att jag inte drabbades av regelrätt panik när det hände, men det gjorde jag inte. Jag satt mest och funderade över vad det kunde bero på. Intellektualisering, får man anta. Så småningom insåg syrrorna att det berodde på att EKG-komplexen var lite lågt inställda på apparaten, så att den inte räknade alla hjärtslag.
Jag satt hos Trollungen i timmar, ända tills jag höll på att ramla ur stolen och syrrorna frågade om jag inte skulle gå och lägga mig i alla fall. Jag fick dem att lova att ringa till avdelningen och se till att de kom in och väckte mig så fort han blev ledsen och grät. Det var fasansfullt att gå ifrån honom, men hur skulle jag orka ta hand om honom dagen efter om jag inte fick sova denna natten heller? En syrra följde mig så långt tillbaka att jag kände att jag hittade (jag och mitt obefintliga lokalsinne!), med armen tröstande om min midja.
Min ena rumsgranne snarkade så förbaskat att jag var tvungen att stoppa i öronproppar - tur att de var nerpackade! Jag var förtvivlad över att lämna Trollungen, livrädd att de inte skulle väcka mig om han grät, livrädd för att förlora honom och ändå somnade jag som en klubbad säl. Jag var helt borta när de kom och väckte mig på natten, men jag drog på mig den fula sjukhusrocken och vinglade ner till neo. Satt i stolen och ammade tills jag höll på att ramla ur igen, och syrrorna frågade om jag inte skulle gå upp och sova. Jag kände mig som ett monster när jag gick ifrån min lilla unge. De ringde igen frampå morgonen och jag vinglade ner på nytt.
Jag satt där länge med mitt lilla troll i famnen och eftersom jag inte ville missa ronden så missade jag frukosten. De konstaterade att allt verkade bra med Trollungen och att han visserligen andades lite underligt, men att han syresatte sig normalt, att alla mätvärden var bra och att han verkade stark och frisk, och att man då inte behövde bry sig så mycket om den lätt förhöjda CRPn. De bestämde att de skulle undersöka honom en gång till vid lunchtid och om allt var ok då, så skulle jag få hämta "hem" honom.
När jag kom till avdelningen så var patientmatsalen upptagen och klockan blev över elva innan jag lyckades få i mig någon frukost, och trött och överkänslig som jag var började jag gråta för det också. Jag hade inte ätit sedan eftermiddagen dagen innan.
Nyduschad och nyäten kom jag så småningom ner till neo och eftersom inte heller denna läkarundersökning visade något avvikande fick jag hämta mitt troll.
På eftermiddagen lyckades Älsklingen leja ut Gullunge så att han kunde komma in till oss på lasarettet och vi fick vara tillsammans en stund. Äntligen! (Det blev tyvärr lite tokigt för oss med Gullunge, dagis och svärföräldrar, vi fick inte till det riktigt av olika orsaker).
Men vad var det egentligen som hände natten därpå?
Missa inte den spännande fortsättningen!
Nej då, jag skojade bara! Natten efter sov vi sött i vår säng, Trollungen och jag.
Slutet gott, allting gott :)
Kommentarer:
[2007-10-29 10:07] Binglan?: men usch vad du skräms på slutet där din fuling! Det var då för väl att det inte var någon spännande fortsättning nu igen, lite sömn och vila tror jag verkligen ni behövde!
Stor kram.
[2007-10-29 10:08] Bettty: Äntligen! Vilken rysare! Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar en för då hade man aldrig orkat. När det sen händer bara går man framåt, gråta får man göra sen. Kram till dig du starka människa!
[2007-10-29 10:33] MBF: Flip! Kram!
[2007-10-29 10:39] Pocks: Haha . ja, en riktig rysare. Vad skönt att ni landat hemma nu!
[2007-10-29 10:54] Kanel: Läste helt darrig, tur att det slutade lyckligt för dig och din trollunge! <3
[2007-10-29 11:09] Bonita: Puh!! Skönt att det inte blev ännu värre. Det där räckte väl för några år framöver. Goda slut tycker jag om.
[2007-10-29 11:13] morsan: Härligt slut!
[2007-10-29 11:24] vajlan: åh gud, hälften hade varit mer än nog. puuuh. är det lugnt nu då? hoppas det!
[2007-10-29 13:00] Flikka: Men böööl! Och så är man alldeles hormonig och dan där i början. Uschia! Skönt att ni mår fint!
[2007-10-29 16:37] AnnA: Skönt att allt ordnade sig!
Ha det så gott hemma nu.
Kram
[2007-10-29 16:42] Vicky: Och nu hoppas jag att allt blir alldeles långtråkigt vanligt!
[2007-10-29 18:57] Heidi:: Fekk stikk av gjenkjenning.Min første nyfødde kom og på ei slik avdeling pga høg crp og for rask pust, og eg måtte ta meg fram dit dagen etter et keisarsnitt, og han låg der på magen varmesenga med rumpa ogg og såg ut som ein belgisk kjempekanin, han var nære på fem klo medan ein del av dei andre ville fått plass i ei handflate. Han måtte få venflon i tinninga sidan dei ikkje fekk det til i handa og eg amma og gråt og lengta etter han. Heldigvis var det og ein historie med lukkeleg slutt.
[2007-10-29 21:50] aniara: Att du orkade.oj oj. Tur att ni är hemma nu och att allt är bra. <3
Gullunge och Älsklingen kom.
- Åhh! sa Gullunge
- Åhh!
Och så ville han klappa och känna och titta. En liten stund. Sen ville han mest krypa under draperierna till de andra två nyförlösta på rummet, hänga och dingla i däverten, hoppa i sängen och krångla rent allmänt. Och jag var dödstrött efter förlossning och knappt någon sömn, fortfarande delvis bedövad i benen, ”satt fast” i sängen med kateterpåsen och var livrädd att Gullunge skulle hoppa på kateterslangen eller ramla på min stackars ”misshandlade” mage. Det blev inte så lyckat med andra ord. Älsklingen fick ta Gullunge och åka hem igen. Och jag var ensam kvar, men för trött för att bry mig.
Jag fick dem att dra katetern strax därefter och var livrädd att jag inte skulle kunna kissa, men det funkade. Och i väntan därpå, att blåsan skulle hinna fylla på sig, lyckades jag få ett par timmars sömn. Tack och lov!
Trollungen snuttade och snuttade. Under dagen hade han lätt förhöjd temp. Den försvann inte vid omkontroll, så de beslutade sig för att kolla CRP (infektionsprov). Det låg på gränsvärde, så de tog om. Då låg det högre. Och i kombination med att han var väl snabbandad och att jag bedömde honom som lite irritabel jämfört med tidigare (han blev ledsen så fort jag slutade amma) beslutade barnläkaren att han skulle läggas in på neonatalavdelning, uppkopplad, för att de skulle vara säkra på att det inte var en infektion under uppsegling. Och jag grät. Av oro för Trollungen, förstås, trots att jag egentligen inte tyckte att han verkade sjuk, och för att jag skulle tvingas lämna honom ifrån mig igen.
- Det finns inga platser där för föräldrar, men du får naturligtvis vara där hur mycket du vill sa de tröstande.
Men jag hade ju knappt sovit. Hur skulle jag orka sitta där hela natten?
Neo låg på andra sidan sjukhuset. En syrra följde mig dit.
De försökte sätta nål på mitt lilla troll, men lyckades inte. De stack och stack och stack. Tur att jag är så cool när det gäller sådant. Jag insåg där jag stod bredvid och gosade med trollungen att många mammor säkert skulle få ett spel av det där grävandet i små mjuka nyfödishänder. Tillslut gav de upp och nöjde sig med prover. Och så fick han ligga i en sådan liten värmesäng (fast utan värme), uppkopplad med EKG, saturationsmätare (syremättnad i blodet) och mätning av andningsfrekvens. (Han hade fyrlingar i grannsängen! Fatta! Gissa om de var små! Trollungen såg ut som en grotesk, förvuxen klump i jämförelse, ha ha)
Några gånger larmade apparaten på grund av för långsam hjärtrytm. Så här i efterhand fattar jag inte att jag inte drabbades av regelrätt panik när det hände, men det gjorde jag inte. Jag satt mest och funderade över vad det kunde bero på. Intellektualisering, får man anta. Så småningom insåg syrrorna att det berodde på att EKG-komplexen var lite lågt inställda på apparaten, så att den inte räknade alla hjärtslag.
Jag satt hos Trollungen i timmar, ända tills jag höll på att ramla ur stolen och syrrorna frågade om jag inte skulle gå och lägga mig i alla fall. Jag fick dem att lova att ringa till avdelningen och se till att de kom in och väckte mig så fort han blev ledsen och grät. Det var fasansfullt att gå ifrån honom, men hur skulle jag orka ta hand om honom dagen efter om jag inte fick sova denna natten heller? En syrra följde mig så långt tillbaka att jag kände att jag hittade (jag och mitt obefintliga lokalsinne!), med armen tröstande om min midja.
Min ena rumsgranne snarkade så förbaskat att jag var tvungen att stoppa i öronproppar - tur att de var nerpackade! Jag var förtvivlad över att lämna Trollungen, livrädd att de inte skulle väcka mig om han grät, livrädd för att förlora honom och ändå somnade jag som en klubbad säl. Jag var helt borta när de kom och väckte mig på natten, men jag drog på mig den fula sjukhusrocken och vinglade ner till neo. Satt i stolen och ammade tills jag höll på att ramla ur igen, och syrrorna frågade om jag inte skulle gå upp och sova. Jag kände mig som ett monster när jag gick ifrån min lilla unge. De ringde igen frampå morgonen och jag vinglade ner på nytt.
Jag satt där länge med mitt lilla troll i famnen och eftersom jag inte ville missa ronden så missade jag frukosten. De konstaterade att allt verkade bra med Trollungen och att han visserligen andades lite underligt, men att han syresatte sig normalt, att alla mätvärden var bra och att han verkade stark och frisk, och att man då inte behövde bry sig så mycket om den lätt förhöjda CRPn. De bestämde att de skulle undersöka honom en gång till vid lunchtid och om allt var ok då, så skulle jag få hämta "hem" honom.
När jag kom till avdelningen så var patientmatsalen upptagen och klockan blev över elva innan jag lyckades få i mig någon frukost, och trött och överkänslig som jag var började jag gråta för det också. Jag hade inte ätit sedan eftermiddagen dagen innan.
Nyduschad och nyäten kom jag så småningom ner till neo och eftersom inte heller denna läkarundersökning visade något avvikande fick jag hämta mitt troll.
På eftermiddagen lyckades Älsklingen leja ut Gullunge så att han kunde komma in till oss på lasarettet och vi fick vara tillsammans en stund. Äntligen! (Det blev tyvärr lite tokigt för oss med Gullunge, dagis och svärföräldrar, vi fick inte till det riktigt av olika orsaker).
Men vad var det egentligen som hände natten därpå?
Missa inte den spännande fortsättningen!
Nej då, jag skojade bara! Natten efter sov vi sött i vår säng, Trollungen och jag.
Slutet gott, allting gott :)
Kommentarer:
[2007-10-29 10:07] Binglan?: men usch vad du skräms på slutet där din fuling! Det var då för väl att det inte var någon spännande fortsättning nu igen, lite sömn och vila tror jag verkligen ni behövde!
Stor kram.
[2007-10-29 10:08] Bettty: Äntligen! Vilken rysare! Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar en för då hade man aldrig orkat. När det sen händer bara går man framåt, gråta får man göra sen. Kram till dig du starka människa!
[2007-10-29 10:33] MBF: Flip! Kram!
[2007-10-29 10:39] Pocks: Haha . ja, en riktig rysare. Vad skönt att ni landat hemma nu!
[2007-10-29 10:54] Kanel: Läste helt darrig, tur att det slutade lyckligt för dig och din trollunge! <3
[2007-10-29 11:09] Bonita: Puh!! Skönt att det inte blev ännu värre. Det där räckte väl för några år framöver. Goda slut tycker jag om.
[2007-10-29 11:13] morsan: Härligt slut!
[2007-10-29 11:24] vajlan: åh gud, hälften hade varit mer än nog. puuuh. är det lugnt nu då? hoppas det!
[2007-10-29 13:00] Flikka: Men böööl! Och så är man alldeles hormonig och dan där i början. Uschia! Skönt att ni mår fint!
[2007-10-29 16:37] AnnA: Skönt att allt ordnade sig!
Ha det så gott hemma nu.
Kram
[2007-10-29 16:42] Vicky: Och nu hoppas jag att allt blir alldeles långtråkigt vanligt!
[2007-10-29 18:57] Heidi:: Fekk stikk av gjenkjenning.Min første nyfødde kom og på ei slik avdeling pga høg crp og for rask pust, og eg måtte ta meg fram dit dagen etter et keisarsnitt, og han låg der på magen varmesenga med rumpa ogg og såg ut som ein belgisk kjempekanin, han var nære på fem klo medan ein del av dei andre ville fått plass i ei handflate. Han måtte få venflon i tinninga sidan dei ikkje fekk det til i handa og eg amma og gråt og lengta etter han. Heldigvis var det og ein historie med lukkeleg slutt.
[2007-10-29 21:50] aniara: Att du orkade.oj oj. Tur att ni är hemma nu och att allt är bra. <3
lördag 27 oktober 2007
Natten efter - del 2
Sedan slutade jag inte blöda. Jag fick Methergin (livmoderssammandragande), men det fortsatte i alla fall. Det kom inga större mängder, men många bäckar små… De trodde att det kanske berodde på att blåsan var full och jag beordrades på toa. Inte kunde jag kissa. Då tappade de mig. Livmodern drog ihop sig och det slutade blöda. Ett tag. Sedan var det samma visa igen. Livmodern slappade och flöt ut som en stor degig klump.
Barnmorskan var tvungen att hänga sig på livmodern för att pressa ut blod och koagel, för står det något kvar drar den inte ihop sig. Jag kan garantera att det är 100%igt oskönt när någon hänger på ens nyförlösta livmoder och jag pep i högan sky. Varje gång. Hon upprepade nämligen tilltaget en gång i halvtimman eller så. Jag kan också garantera att det känns 100%igt olustigt när det blopsar ut koagel stora som hönsägg ur ens inre. Jag beordrades till toa för att kissa igen. Det gick inte. Inte för att det sved så förbannat i mitt sargade underliv, utan det var som om jag liksom glömt bort hur man gjorde. Och jag började smånoja lite över nervskador, så mycket jag nu orkade, och försökte komma på huruvida en pudendusskada skulle göra mig oförmögen att kissa eller snarare oförmögen att hålla tätt. Efter lite diskussioner kom vi fram till att det var lika bra att jag fick kateter - jag som innan fasat så just för det.
Det här kommer att ta tid sa barnmorskan vi kan inte släppa ner dig till BB i det här skicket. Antingen tar vi hit en madrass och lägger på golvet fortsatte hon till Älsklingen eller så är det lika bra att du åker hem och försöker sova. Jag insåg att han inte skulle kunna sova ett smack där på golvet hos mig, med barnmorskan som sprang ut och in och klämde på min livmoder, och tyckte att det var bättre att han åkte hem och sov ut, för på så sätt skulle han vara ett bättre stöd för mig under morgondagen. Så vid två, halv tre gav han sig av hemåt.
Barnmorskan fortstatte att hänga sig på min livmoder. Till slut började hon fundera på om moderkakan verkligen var ute i sin helhet. Hon kontrollerade den igen. Och sedan igen tillsammans med en tillkallad gynekolog. De var osäkra. Men eftersom det bara fortsatte att blöda gick det inte att komma ifrån att det kunde vara något där och tillslut kom gynekologen in till mig och med mitt goda minne fattade hon beslut om manuell utrymning - d v s operatören sticker in handen i livmodern och krafsar ut all rämmil som står kvar. Detta måste – förstås – göras på operation. Så de satte ny nål, hängde på mig allehanda dropp (såväl kolloider som kristalloider, för de bevandrade), op-anmälde mig och ringde in narkosläkaren. Klockan var halv fyra.
- Hur tänker du göra? frågade jag.
- Jag söver dig sa han. Men eftersom du har ätit måste jag sätta sond.
- Ja, båda varianterna känns lika olustiga, så mig kvittar det! sa jag.
Och så pratade vi ett tag och jag vill minnas att jag pep över att behöva lämna ifrån mig Trollungen. Då ändrade han sig.
- Äh, vi tar en spinal. Du har visserligen förlorat en del blod, men det ska inte vara något problem. Då slipper du vara mosig och kan ta hand om bäbisen direkt efteråt.
Klockan fyra var det dags och jag grät när jag lämnade Trollungen på förlossningen och åkte ner på op. Det kändes som om jag aldrig skulle få se honom igen – trots att det var ett ganska banalt ingrepp, och trots spinalen som gjorde att jag slapp "försvinna".
När jag målade fan på väggen inför en igångsättning tänkte jag:
- Jag vill inte bli snittad. Jag vill inte sitta på operationsbordet med bar rygg och känna hur de tar ut rätt nivå med hjälp av höftbenskammarna och trycker en nagel mellan kotorna för att göra ett märke att sikta på. Jag vill inte känna den iskalla spriten rinna ner för min rygg. Och jag vill inte skjuta rygg när de ska ha in nålen mellan kotorna och lägga spinalen. Jag vill inte ha en ful, ful ”duschmössa” med håret spretande ut åt alla håll. Jag vill inte! JAG VILL INTE!
På op luktade det Sterilium och jag blir lycklig av lukten av Sterilium. Jag fick en ful "duschmössa".
- Jag har aldrig begripit mig på de här sa jag till narkossyrran och op-uskan som tog emot mig. Jag har aldrig sett en enda patient som verkligen har håret INNE i mössan.
- Det är sant! sa narkossyrran och så såg han till att allt hår faktiskt var innanför. Och jag insåg att jag såg om möjligt ännu jävligare ut.
Jag fick ligga på op-bordet när narkosläkaren lade spinalen. Han tog ut nivån med hjälp av höftbenskammarna, tryckte in en nagel mellan kotorna och tvättade så att spriten rann ner för min rygg.
- Nu tänker jag gå in i min bubbla sa jag för nu tycker jag att det är obehagligt.
- Gör det, du! sa personalen. Och så gjorde jag det. Jag vill minnas att jag erbjöds opioider, i lugnande syfte, men tyckte att bubblan kunde räcka, till att börja med i alla fall. Den räckte.
Det jag fasade för innan var nog att få spinalen lagd, men det var inte särskilt otäckt när allt kom till kritan. Åtminstone inte där inne i min bubbla. Däremot tyckte jag att spinalen var väldigt obehaglig att ha. Som en gigantisk tandläkarbedövning från midjan och nedåt, känslan av kyla (de flesta tycker tydligen att det känns varmt) benen som stockar och omöjliga att röra. Och i längden var det väldigt obehagligt att inte ha någon känsel i baken.
- Nu tvättar jag dig sa op-syrran, och jag kände ju att någon var där och stökade.
Sedan kom gynekologen. Det är synnerligen speciellt att känna någon peta en strax nedom naveln och efter en stund inse att petandet försiggår inne i kroppen. Närmare bestämt inne i livmodern. Fort gick det i alla fall. Och nu har jag varit med om en spinal. Det kan säkert vara nyttigt att ha varit det (när man är doktor).
Tjugo över fyra kom jag tillbaka till förlossningen och min lilla trollunge. Och då grät jag igen över att få honom tillbaka. Han hade legat och snuttat och smackat på vadhelst han kom åt och de hade så roligt åt honom.
Trots den förlamade underkroppen gick det rätt bra att vända sig och röra sig i sängen med hjälp av däverten. Trollungen fortsatte att snutta och snutta. Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och kollade att livmodern drog ihop sig som den skulle. Det gjorde den.
Klockan nio på morgonen kom vi äntligen ner på BB. Jag hade ätit två mackor och några mandariner på hela dygnet och gissa om jag njöt av den frukost jag fick in.
Men vad hände sedan? Varför fick Skylla och trollungen stanna en extra dag på BB?
Missa inte den spännande fortsättningen!
;)
Kommentarer:
[2007-10-27 13:00] morsan: Inte en cliff-hanger IGEN!!!!
Du har fått med dig många bra erfarenheter iaf :)
[2007-10-27 14:33] vajlan: åh fy fan, NU blev det jobbigt tyckte jag.. även om jag också hade nån som låg på magen och tröck. slapp dock spinalen. fick däremot sys i tre kvart, men det är nåt annat.. ditt var det värsta jag läst på länge. angående spinaler kan jag inte förstå att man gör det som STANDARD i Frankrike o säkert andra länder. tack för att du skriver. nu tänker jag på hur det hade varit att kunna skriva om min cervixruptur o mjölkstockningsfeberfrossa.. fast det jag mest känner ändå är att jag skulle vilja få göra det en gång till! :)
[2007-10-27 16:01] hj: åh <3
[2007-10-27 19:01] Bonita: Bonita är stum....och ivrigt väntande på fortsättningen...fan det här är ju värre än Greys Anatomi när man inte visste om Meredith skulle överleva eller inte....(fast jo...klart man visste...men dom drog ju ut på det så förfärligt)
[2007-10-27 20:45] Bettty: <3<3 knappt man klarar läsa och du hade ju inget val :-(
[2007-10-27 20:59] Vicky?: Skylla! *tittar strängt* Du måte ge oss fortsättningen nuuuuu! Och så massor av kramar till Skylla som får vara med om så jobbiga händelser.
[2007-10-27 23:04] Heidi:: Oi-oi...
Fordelen med denne episoden er jo at me veit det fekk ein lukkeleg utgang.
[2007-10-28 00:31] Lisasan: Jisses, vilken pärs! Det där med spinal är något som skrämmer mig något fruktansvärt, men hur är det om man får kejsarsnitt? Kan man få någon annan typ av bedövning då?
[2007-10-28 10:34] Heidi:: Lisasan: Ved keisarsnitt kan du og få epiduralbedøving eller narkose.
[2007-10-28 20:40] Binglan: o herregud vad spännande. Väntar nervöst på fortsättningen.
Stor kram!
[2007-10-29 21:45] aniara: Jag ångrar mig, jag skänker bort en hel förlossning i slutet av juni. Nu ska jag bara komma ihåg mandariner som står i slutet av din berättelse. Det och väntan på del <3
Barnmorskan var tvungen att hänga sig på livmodern för att pressa ut blod och koagel, för står det något kvar drar den inte ihop sig. Jag kan garantera att det är 100%igt oskönt när någon hänger på ens nyförlösta livmoder och jag pep i högan sky. Varje gång. Hon upprepade nämligen tilltaget en gång i halvtimman eller så. Jag kan också garantera att det känns 100%igt olustigt när det blopsar ut koagel stora som hönsägg ur ens inre. Jag beordrades till toa för att kissa igen. Det gick inte. Inte för att det sved så förbannat i mitt sargade underliv, utan det var som om jag liksom glömt bort hur man gjorde. Och jag började smånoja lite över nervskador, så mycket jag nu orkade, och försökte komma på huruvida en pudendusskada skulle göra mig oförmögen att kissa eller snarare oförmögen att hålla tätt. Efter lite diskussioner kom vi fram till att det var lika bra att jag fick kateter - jag som innan fasat så just för det.
Det här kommer att ta tid sa barnmorskan vi kan inte släppa ner dig till BB i det här skicket. Antingen tar vi hit en madrass och lägger på golvet fortsatte hon till Älsklingen eller så är det lika bra att du åker hem och försöker sova. Jag insåg att han inte skulle kunna sova ett smack där på golvet hos mig, med barnmorskan som sprang ut och in och klämde på min livmoder, och tyckte att det var bättre att han åkte hem och sov ut, för på så sätt skulle han vara ett bättre stöd för mig under morgondagen. Så vid två, halv tre gav han sig av hemåt.
Barnmorskan fortstatte att hänga sig på min livmoder. Till slut började hon fundera på om moderkakan verkligen var ute i sin helhet. Hon kontrollerade den igen. Och sedan igen tillsammans med en tillkallad gynekolog. De var osäkra. Men eftersom det bara fortsatte att blöda gick det inte att komma ifrån att det kunde vara något där och tillslut kom gynekologen in till mig och med mitt goda minne fattade hon beslut om manuell utrymning - d v s operatören sticker in handen i livmodern och krafsar ut all rämmil som står kvar. Detta måste – förstås – göras på operation. Så de satte ny nål, hängde på mig allehanda dropp (såväl kolloider som kristalloider, för de bevandrade), op-anmälde mig och ringde in narkosläkaren. Klockan var halv fyra.
- Hur tänker du göra? frågade jag.
- Jag söver dig sa han. Men eftersom du har ätit måste jag sätta sond.
- Ja, båda varianterna känns lika olustiga, så mig kvittar det! sa jag.
Och så pratade vi ett tag och jag vill minnas att jag pep över att behöva lämna ifrån mig Trollungen. Då ändrade han sig.
- Äh, vi tar en spinal. Du har visserligen förlorat en del blod, men det ska inte vara något problem. Då slipper du vara mosig och kan ta hand om bäbisen direkt efteråt.
Klockan fyra var det dags och jag grät när jag lämnade Trollungen på förlossningen och åkte ner på op. Det kändes som om jag aldrig skulle få se honom igen – trots att det var ett ganska banalt ingrepp, och trots spinalen som gjorde att jag slapp "försvinna".
När jag målade fan på väggen inför en igångsättning tänkte jag:
- Jag vill inte bli snittad. Jag vill inte sitta på operationsbordet med bar rygg och känna hur de tar ut rätt nivå med hjälp av höftbenskammarna och trycker en nagel mellan kotorna för att göra ett märke att sikta på. Jag vill inte känna den iskalla spriten rinna ner för min rygg. Och jag vill inte skjuta rygg när de ska ha in nålen mellan kotorna och lägga spinalen. Jag vill inte ha en ful, ful ”duschmössa” med håret spretande ut åt alla håll. Jag vill inte! JAG VILL INTE!
På op luktade det Sterilium och jag blir lycklig av lukten av Sterilium. Jag fick en ful "duschmössa".
- Jag har aldrig begripit mig på de här sa jag till narkossyrran och op-uskan som tog emot mig. Jag har aldrig sett en enda patient som verkligen har håret INNE i mössan.
- Det är sant! sa narkossyrran och så såg han till att allt hår faktiskt var innanför. Och jag insåg att jag såg om möjligt ännu jävligare ut.
Jag fick ligga på op-bordet när narkosläkaren lade spinalen. Han tog ut nivån med hjälp av höftbenskammarna, tryckte in en nagel mellan kotorna och tvättade så att spriten rann ner för min rygg.
- Nu tänker jag gå in i min bubbla sa jag för nu tycker jag att det är obehagligt.
- Gör det, du! sa personalen. Och så gjorde jag det. Jag vill minnas att jag erbjöds opioider, i lugnande syfte, men tyckte att bubblan kunde räcka, till att börja med i alla fall. Den räckte.
Det jag fasade för innan var nog att få spinalen lagd, men det var inte särskilt otäckt när allt kom till kritan. Åtminstone inte där inne i min bubbla. Däremot tyckte jag att spinalen var väldigt obehaglig att ha. Som en gigantisk tandläkarbedövning från midjan och nedåt, känslan av kyla (de flesta tycker tydligen att det känns varmt) benen som stockar och omöjliga att röra. Och i längden var det väldigt obehagligt att inte ha någon känsel i baken.
- Nu tvättar jag dig sa op-syrran, och jag kände ju att någon var där och stökade.
Sedan kom gynekologen. Det är synnerligen speciellt att känna någon peta en strax nedom naveln och efter en stund inse att petandet försiggår inne i kroppen. Närmare bestämt inne i livmodern. Fort gick det i alla fall. Och nu har jag varit med om en spinal. Det kan säkert vara nyttigt att ha varit det (när man är doktor).
Tjugo över fyra kom jag tillbaka till förlossningen och min lilla trollunge. Och då grät jag igen över att få honom tillbaka. Han hade legat och snuttat och smackat på vadhelst han kom åt och de hade så roligt åt honom.
Trots den förlamade underkroppen gick det rätt bra att vända sig och röra sig i sängen med hjälp av däverten. Trollungen fortsatte att snutta och snutta. Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och kollade att livmodern drog ihop sig som den skulle. Det gjorde den.
Klockan nio på morgonen kom vi äntligen ner på BB. Jag hade ätit två mackor och några mandariner på hela dygnet och gissa om jag njöt av den frukost jag fick in.
Men vad hände sedan? Varför fick Skylla och trollungen stanna en extra dag på BB?
Missa inte den spännande fortsättningen!
;)
Kommentarer:
[2007-10-27 13:00] morsan: Inte en cliff-hanger IGEN!!!!
Du har fått med dig många bra erfarenheter iaf :)
[2007-10-27 14:33] vajlan: åh fy fan, NU blev det jobbigt tyckte jag.. även om jag också hade nån som låg på magen och tröck. slapp dock spinalen. fick däremot sys i tre kvart, men det är nåt annat.. ditt var det värsta jag läst på länge. angående spinaler kan jag inte förstå att man gör det som STANDARD i Frankrike o säkert andra länder. tack för att du skriver. nu tänker jag på hur det hade varit att kunna skriva om min cervixruptur o mjölkstockningsfeberfrossa.. fast det jag mest känner ändå är att jag skulle vilja få göra det en gång till! :)
[2007-10-27 16:01] hj: åh <3
[2007-10-27 19:01] Bonita: Bonita är stum....och ivrigt väntande på fortsättningen...fan det här är ju värre än Greys Anatomi när man inte visste om Meredith skulle överleva eller inte....(fast jo...klart man visste...men dom drog ju ut på det så förfärligt)
[2007-10-27 20:45] Bettty: <3<3 knappt man klarar läsa och du hade ju inget val :-(
[2007-10-27 20:59] Vicky?: Skylla! *tittar strängt* Du måte ge oss fortsättningen nuuuuu! Och så massor av kramar till Skylla som får vara med om så jobbiga händelser.
[2007-10-27 23:04] Heidi:: Oi-oi...
Fordelen med denne episoden er jo at me veit det fekk ein lukkeleg utgang.
[2007-10-28 00:31] Lisasan: Jisses, vilken pärs! Det där med spinal är något som skrämmer mig något fruktansvärt, men hur är det om man får kejsarsnitt? Kan man få någon annan typ av bedövning då?
[2007-10-28 10:34] Heidi:: Lisasan: Ved keisarsnitt kan du og få epiduralbedøving eller narkose.
[2007-10-28 20:40] Binglan: o herregud vad spännande. Väntar nervöst på fortsättningen.
Stor kram!
[2007-10-29 21:45] aniara: Jag ångrar mig, jag skänker bort en hel förlossning i slutet av juni. Nu ska jag bara komma ihåg mandariner som står i slutet av din berättelse. Det och väntan på del <3
torsdag 18 oktober 2007
Födde
Ett stycke trollunge.
Nå, blandar man in bärfisar i barnavlandet så får man kanske acceptera en viss sylvatisk touch på barnen. Särdeles söt är han ju inte, det kan jag se, rent objektivt, med ansiktsform som Peter Harryson, en bred, rynkad, svullen näsa på persernosnivå, svullna ögon, bred mun (ja, vad kan man annars förvänta sig med tvenne storkäftade föräldrar?) och "hormonplitor" i ansiktet. Men för mig är han naturligtvis ljuvare än ljuv och helt outbytbar.
Nu ligger han här bredvid och krystar och stånkar och bajsar så det bubblar om det. Jo då! Jag har inget minne av att Gullunge stånkade när han skulle bajsa, utan att det där gula, lösa liksom bara rann ut, men jag har kanske glömt. Den här stånkar så jag vaknar av det på nätterna.
Han är särdeles behändig, den här lilla ungen. Han sover rätt mycket på dagarna och det går att lägga honom ifrån sig och göra saker. Och börjar han gråta och jag inte kan ta upp honom på en gång, så händer det att han tystnar av sig själv. Helt olik Gullunge, med andra ord. Den ungen sov bara om han var i mina armar och började han skrika så fortsatte han tills jag tog upp honom. Kanske var det min osäkerhet som förstagångsmamma som påverkade honom, vad vet jag. Igår var vi till och med ute och övningskörde en snabbis, medan trollungen sov och farmor och farfar vakade - med stränga order om att ringa om han vaknade och grät.
I natt har den lilla trollungen bara väckt mig tre gånger, eller nått, för snuttning. De två innan dess har han hållit på och uffat och nuffat, buffat och puffat och haft allehanda underliga ljud för sig ta mig fasiken hela natten. Jag hade börjat misströsta helt och hållet vad gäller hans dygnsrytm – som jag i och för sig vet att bäbisar inte har – och är nu evigt tacksam över att ha fått sova.
De-groteska-tuttarnas-dagar är avklarade. En viss svullnad av behagen kvarstår, men de blåvärkande bowlingkloten under huden är borta och ersatta med lite mer modesta doningar. Nu ska jag bara bli av med mitt karpaltunnelsyndrom också. Jag trodde i min enfald att det skulle försvinna när bäbisen var utklämd, men icke! I slutet på graviditeten hade de nattliga domningarna övergått i domningar dygnet runt och svårigheter att knyta händerna (och därmed att öppna burklock och flaskkorkar samt att vrida ur disktrasan, till exempel). Men efter förlossningen har det blivit värre. Blä! Nu värker det också, i synnerhet på nätterna, då svullnaden och därmed nervtillklämningen ökar. Jag går och nojar lite över att nervpåverkan ska bli bestående.
P.S. Gullunge tycker också att trollungen ska heta Fritjof :)
Kommentarer:
[2007-10-18 10:18] Basilika: Ljuvligt! Grattis, grattis!
[2007-10-18 10:20] Ipomoea: Åh! Fritjof! Grattis grattis grattis! :)
[2007-10-18 10:23] tori: Hej Fritjof!
[2007-10-18 10:27] Skylla: Tack, tack! Fast det blir inte Fritjof, för Älsklingen vill inte. Jag bara tyckte att det var sött att Gullunge hade en så bestämd åsikt :)
[2007-10-18 10:40] Pocks: Fritjof!! Grattis till allt och vad härligt atth öra - jagh ar månne tänkt på dig ska du tro. Mycket roligt! Gosa Fritte och hälsa gullisen att vi alla är lite avundsjuka på små Peterharryssonknytt!
[2007-10-18 10:54] Kanel?: Grattis!! Kul att han är här nu!
[2007-10-18 10:58] kicko: Men med två mot en, kan inte fadern bara ta och ÄNDRA sig då? *tsss*
Skönt att ha dig tlllbaka här, och höra att allt är bra! =)
[2007-10-18 11:02] sodan: hihi, fritjof! nu fick jag samboronbon i huvudet :) grattis till dig och lillknatten och resten av familjen också förstås!
[2007-10-18 11:05] Siv: Myyyyyser bara av att läsa. Härligt!
[2007-10-18 11:13] Anni: Sitter oxå här och myser. Trollungen Fritjiof! Som det kan bli - jag som var så helt inställd på att det skulle bli en Fritjofina ;-)
[2007-10-18 11:16] aniara: Så ska det låta ;) Gott att läsa att din lilla pösmunk mår bra och att du hänger i där hemma med ert nya liv tillsammans. Massa kram! <3
[2007-10-18 11:42] Smulmia: Mysigt med trollunge...:-)
[2007-10-18 12:02] tanke: Grattis grattis grattis till lilltrollet!
[2007-10-18 12:03] vajlan: han kan väl få heta carmencito då? ;) krya på onda handleden/erna och så megagrattis!
[2007-10-18 12:34] Bettty: åh, grattis till trollungen! får han onte veta fritjof i verkligheten kan han ju heta det här i alla fall. Så glad att det är över nu och att allt verkar funka så bra.
[2007-10-18 12:38] Kristin: Grattis och åh, det där stånkandet och buffandet och puffandet.. det är nästan så jag blir sugen på en till. Fast monsterungen ska väl kanske bli LITE mer än två och en halv månad först. :)
[2007-10-18 13:17] Kandidat Dro: Åh, äntligen får man höra. Grattis känns nästan futtigt att säga när du klämt ur dig världens underverk. Men, ändå: Grattis!
[2007-10-18 14:00] morsan: Drakunge och trollunge! Precis som det ska vara :)
[2007-10-18 14:02] Corn?: mitt allra största supergrattis till trollungen!
[2007-10-18 14:53] Vicky: Grattis igen, Skylla! Så underbart med ett litet bäbisknyte, sömnbrist till trots.
[2007-10-18 15:05] hj: å, stånkande och småtroll och bajs och tuttont och föräldralycka, grattis så in i norden!!
Fritjof! Jag hade redan innan jag kommit till slutet på texten sett framför mig ett livs texter om Gullunge och Sylvester :-)
[2007-10-18 16:38] vajlan: blev glad åt adjektiv sylvatisk, har nog inte sett nåt som anspelar på skog på det viset på svenska. :)
[2007-10-18 16:45] Jazz: Grattulerar
Jag har hört att det ofta är så, att barn nr2 gärna accepterar att inte vara centrum i världen hela hela tiden. Något som nr1 vägrar.
Min mamma påstår dessutom att nr3 är bonusbarn. Det är inte mer jobb att ha 3 ungar än 2.
Men vad vet jag. Jag tycker det är mest roligt att höra stånkbajsandet. (jag som inte ens har barn har hört bajsstånk... så jag antar att det är hyfsat vanligt)
[2007-10-18 17:56] Bella: Grattis till trollungen :)
[2007-10-18 18:25] Garbo: Jaa, grattis igen! Mys och njut! <3
[2007-10-18 18:28] AnnA: Fint att höra om trollunge och gullunge :)
Stort grattis!
[2007-10-18 18:32] Mårr: Ooooooooo, trollungen! Hurra!
[2007-10-18 18:58] Nox: Grattis! Jag har alltid tyckt att Fritjof är det vacker namn :)
[2007-10-19 11:14] Mysan: Massor med grattis!
[2007-10-22 21:30] MBF: Å det ljuva stånkandet! Varma grattis.
Nå, blandar man in bärfisar i barnavlandet så får man kanske acceptera en viss sylvatisk touch på barnen. Särdeles söt är han ju inte, det kan jag se, rent objektivt, med ansiktsform som Peter Harryson, en bred, rynkad, svullen näsa på persernosnivå, svullna ögon, bred mun (ja, vad kan man annars förvänta sig med tvenne storkäftade föräldrar?) och "hormonplitor" i ansiktet. Men för mig är han naturligtvis ljuvare än ljuv och helt outbytbar.
Nu ligger han här bredvid och krystar och stånkar och bajsar så det bubblar om det. Jo då! Jag har inget minne av att Gullunge stånkade när han skulle bajsa, utan att det där gula, lösa liksom bara rann ut, men jag har kanske glömt. Den här stånkar så jag vaknar av det på nätterna.
Han är särdeles behändig, den här lilla ungen. Han sover rätt mycket på dagarna och det går att lägga honom ifrån sig och göra saker. Och börjar han gråta och jag inte kan ta upp honom på en gång, så händer det att han tystnar av sig själv. Helt olik Gullunge, med andra ord. Den ungen sov bara om han var i mina armar och började han skrika så fortsatte han tills jag tog upp honom. Kanske var det min osäkerhet som förstagångsmamma som påverkade honom, vad vet jag. Igår var vi till och med ute och övningskörde en snabbis, medan trollungen sov och farmor och farfar vakade - med stränga order om att ringa om han vaknade och grät.
I natt har den lilla trollungen bara väckt mig tre gånger, eller nått, för snuttning. De två innan dess har han hållit på och uffat och nuffat, buffat och puffat och haft allehanda underliga ljud för sig ta mig fasiken hela natten. Jag hade börjat misströsta helt och hållet vad gäller hans dygnsrytm – som jag i och för sig vet att bäbisar inte har – och är nu evigt tacksam över att ha fått sova.
De-groteska-tuttarnas-dagar är avklarade. En viss svullnad av behagen kvarstår, men de blåvärkande bowlingkloten under huden är borta och ersatta med lite mer modesta doningar. Nu ska jag bara bli av med mitt karpaltunnelsyndrom också. Jag trodde i min enfald att det skulle försvinna när bäbisen var utklämd, men icke! I slutet på graviditeten hade de nattliga domningarna övergått i domningar dygnet runt och svårigheter att knyta händerna (och därmed att öppna burklock och flaskkorkar samt att vrida ur disktrasan, till exempel). Men efter förlossningen har det blivit värre. Blä! Nu värker det också, i synnerhet på nätterna, då svullnaden och därmed nervtillklämningen ökar. Jag går och nojar lite över att nervpåverkan ska bli bestående.
P.S. Gullunge tycker också att trollungen ska heta Fritjof :)
Kommentarer:
[2007-10-18 10:18] Basilika: Ljuvligt! Grattis, grattis!
[2007-10-18 10:20] Ipomoea: Åh! Fritjof! Grattis grattis grattis! :)
[2007-10-18 10:23] tori: Hej Fritjof!
[2007-10-18 10:27] Skylla: Tack, tack! Fast det blir inte Fritjof, för Älsklingen vill inte. Jag bara tyckte att det var sött att Gullunge hade en så bestämd åsikt :)
[2007-10-18 10:40] Pocks: Fritjof!! Grattis till allt och vad härligt atth öra - jagh ar månne tänkt på dig ska du tro. Mycket roligt! Gosa Fritte och hälsa gullisen att vi alla är lite avundsjuka på små Peterharryssonknytt!
[2007-10-18 10:54] Kanel?: Grattis!! Kul att han är här nu!
[2007-10-18 10:58] kicko: Men med två mot en, kan inte fadern bara ta och ÄNDRA sig då? *tsss*
Skönt att ha dig tlllbaka här, och höra att allt är bra! =)
[2007-10-18 11:02] sodan: hihi, fritjof! nu fick jag samboronbon i huvudet :) grattis till dig och lillknatten och resten av familjen också förstås!
[2007-10-18 11:05] Siv: Myyyyyser bara av att läsa. Härligt!
[2007-10-18 11:13] Anni: Sitter oxå här och myser. Trollungen Fritjiof! Som det kan bli - jag som var så helt inställd på att det skulle bli en Fritjofina ;-)
[2007-10-18 11:16] aniara: Så ska det låta ;) Gott att läsa att din lilla pösmunk mår bra och att du hänger i där hemma med ert nya liv tillsammans. Massa kram! <3
[2007-10-18 11:42] Smulmia: Mysigt med trollunge...:-)
[2007-10-18 12:02] tanke: Grattis grattis grattis till lilltrollet!
[2007-10-18 12:03] vajlan: han kan väl få heta carmencito då? ;) krya på onda handleden/erna och så megagrattis!
[2007-10-18 12:34] Bettty: åh, grattis till trollungen! får han onte veta fritjof i verkligheten kan han ju heta det här i alla fall. Så glad att det är över nu och att allt verkar funka så bra.
[2007-10-18 12:38] Kristin: Grattis och åh, det där stånkandet och buffandet och puffandet.. det är nästan så jag blir sugen på en till. Fast monsterungen ska väl kanske bli LITE mer än två och en halv månad först. :)
[2007-10-18 13:17] Kandidat Dro: Åh, äntligen får man höra. Grattis känns nästan futtigt att säga när du klämt ur dig världens underverk. Men, ändå: Grattis!
[2007-10-18 14:00] morsan: Drakunge och trollunge! Precis som det ska vara :)
[2007-10-18 14:02] Corn?: mitt allra största supergrattis till trollungen!
[2007-10-18 14:53] Vicky: Grattis igen, Skylla! Så underbart med ett litet bäbisknyte, sömnbrist till trots.
[2007-10-18 15:05] hj: å, stånkande och småtroll och bajs och tuttont och föräldralycka, grattis så in i norden!!
Fritjof! Jag hade redan innan jag kommit till slutet på texten sett framför mig ett livs texter om Gullunge och Sylvester :-)
[2007-10-18 16:38] vajlan: blev glad åt adjektiv sylvatisk, har nog inte sett nåt som anspelar på skog på det viset på svenska. :)
[2007-10-18 16:45] Jazz: Grattulerar
Jag har hört att det ofta är så, att barn nr2 gärna accepterar att inte vara centrum i världen hela hela tiden. Något som nr1 vägrar.
Min mamma påstår dessutom att nr3 är bonusbarn. Det är inte mer jobb att ha 3 ungar än 2.
Men vad vet jag. Jag tycker det är mest roligt att höra stånkbajsandet. (jag som inte ens har barn har hört bajsstånk... så jag antar att det är hyfsat vanligt)
[2007-10-18 17:56] Bella: Grattis till trollungen :)
[2007-10-18 18:25] Garbo: Jaa, grattis igen! Mys och njut! <3
[2007-10-18 18:28] AnnA: Fint att höra om trollunge och gullunge :)
Stort grattis!
[2007-10-18 18:32] Mårr: Ooooooooo, trollungen! Hurra!
[2007-10-18 18:58] Nox: Grattis! Jag har alltid tyckt att Fritjof är det vacker namn :)
[2007-10-19 11:14] Mysan: Massor med grattis!
[2007-10-22 21:30] MBF: Å det ljuva stånkandet! Varma grattis.
måndag 15 oktober 2007
Inte än
Rädd för att åka ut men inte riktigt redo att börja skriva än. Måste landa lite först. Snart så.
Kommentarer:
[2007-10-15 17:46] Garbo: Men ooh! Grattis till bebben Skylla! <3<3<3
[2007-10-15 17:59] crackgrrl: grattis fran mig med!
[2007-10-15 18:03] AnnA: *väntar* :)
[2007-10-15 18:07] sodan: jaaa grattis från sjuklingen med!
[2007-10-15 18:32] Basilika: grattis, kramar & styrka
[2007-10-15 18:53] jag: grattis!
[2007-10-15 18:56] Siv: Vi väntar troget på dig, det vet du.
[2007-10-15 18:58] morsan: Det räcker så bra så här :)
[2007-10-15 19:03] Kristin: Massa grattis och landa på i den takt du behöver :)
[2007-10-15 19:08] Pocks: jamen! Landa du!
[2007-10-15 19:12] madonna: grattis!
[2007-10-15 19:14] Kanel: Väntar :).
[2007-10-15 19:41] Bella: grattis!
[2007-10-15 20:02] MBF: Grattis i massor och landa du i lugn och ro! Ser fram emot en uppdatering när du orkar igen!
[2007-10-15 20:03] tori: jaaa, grattis. bra att du inte försvinner. :)
[2007-10-15 20:38] Bettty: grattis och hoppas att förlossningen inte var för traumatisk (eller inte traumatisk alls menar jag, jag hoppas att den inte var så som du befarade). Kram!
[2007-10-15 20:46] Bonita: ta det lugnt du. *slår mej ner och väntar tills Skylla är redo*
[2007-10-15 20:47] vajlan: landa på, vi väntar! och megagrattis till tillökningen! hoppas det ändå gick bra, trots igångsättning! kramar en masse!
[2007-10-15 21:14] Vana: grattis och ta den tid du behöver att landa :)
[2007-10-15 21:33] Vicky: Ta dig tid, kära Skylla. Och grattis igen!
[2007-10-15 22:04] Lisasan: Grattis!
[2007-10-15 22:28] Mårr: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3
[2007-10-16 07:53] Peppar: Grattis, raring! <3
[2007-10-16 08:55] Anni: Instämmer i kören! :-)
[2007-10-16 13:46] Binglan: Många hurrarop från mig också! Stort grattis!
Kram!
[2007-10-16 19:25] aniara: Grattis till bebisen och ta den tid du behöver. Vi finns kvar här som vanligt när du har landat och hämtat lite extra krafter.
<3 <3 <3
[2007-10-16 20:09] kicko: Vi väntar tålmodigt!
och om det inte räcker med glädjeropen och lyckönskningarna här finns det fler borta hos mig. =)
[2007-10-17 00:33] lupin: Åh, det här hade jag missat. Grattis!
[2007-10-17 14:45] Mysan: Grattis!
Kommentarer:
[2007-10-15 17:46] Garbo: Men ooh! Grattis till bebben Skylla! <3<3<3
[2007-10-15 17:59] crackgrrl: grattis fran mig med!
[2007-10-15 18:03] AnnA: *väntar* :)
[2007-10-15 18:07] sodan: jaaa grattis från sjuklingen med!
[2007-10-15 18:32] Basilika: grattis, kramar & styrka
[2007-10-15 18:53] jag: grattis!
[2007-10-15 18:56] Siv: Vi väntar troget på dig, det vet du.
[2007-10-15 18:58] morsan: Det räcker så bra så här :)
[2007-10-15 19:03] Kristin: Massa grattis och landa på i den takt du behöver :)
[2007-10-15 19:08] Pocks: jamen! Landa du!
[2007-10-15 19:12] madonna: grattis!
[2007-10-15 19:14] Kanel: Väntar :).
[2007-10-15 19:41] Bella: grattis!
[2007-10-15 20:02] MBF: Grattis i massor och landa du i lugn och ro! Ser fram emot en uppdatering när du orkar igen!
[2007-10-15 20:03] tori: jaaa, grattis. bra att du inte försvinner. :)
[2007-10-15 20:38] Bettty: grattis och hoppas att förlossningen inte var för traumatisk (eller inte traumatisk alls menar jag, jag hoppas att den inte var så som du befarade). Kram!
[2007-10-15 20:46] Bonita: ta det lugnt du. *slår mej ner och väntar tills Skylla är redo*
[2007-10-15 20:47] vajlan: landa på, vi väntar! och megagrattis till tillökningen! hoppas det ändå gick bra, trots igångsättning! kramar en masse!
[2007-10-15 21:14] Vana: grattis och ta den tid du behöver att landa :)
[2007-10-15 21:33] Vicky: Ta dig tid, kära Skylla. Och grattis igen!
[2007-10-15 22:04] Lisasan: Grattis!
[2007-10-15 22:28] Mårr: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3
[2007-10-16 07:53] Peppar: Grattis, raring! <3
[2007-10-16 08:55] Anni: Instämmer i kören! :-)
[2007-10-16 13:46] Binglan: Många hurrarop från mig också! Stort grattis!
Kram!
[2007-10-16 19:25] aniara: Grattis till bebisen och ta den tid du behöver. Vi finns kvar här som vanligt när du har landat och hämtat lite extra krafter.
<3 <3 <3
[2007-10-16 20:09] kicko: Vi väntar tålmodigt!
och om det inte räcker med glädjeropen och lyckönskningarna här finns det fler borta hos mig. =)
[2007-10-17 00:33] lupin: Åh, det här hade jag missat. Grattis!
[2007-10-17 14:45] Mysan: Grattis!
tisdag 9 oktober 2007
Skit på're
Jaha, så var specialistmödravården avklarad. Allt såg väl i princip bra ut, förutom att bäbisen är mindre än beräknat.
- Det gör mig lite tveksam om vi borde sätta igång dig idag sa han, varvid jag naturligtvis pep i högan sky.
Hur den ungen skulle kunna ha taskigt med syre som den lever rövare och sparkar mig halvt fördärvad, det är mig då obegripligt. Dessutom har den vänt sig någon av de sista dagarna, så att smådelarna nu ligger åt vänster istället. Nu när lever och magsäck redan är demolerade, så tänkte den kanske ta en match med mjälten också.
Jag reflekterade över att han var väl hårdhänt när han skulle bedöma cervixmognad. Så pass att det gjorde rätt ont, och när jag tog papper för att torka av mig lite glidslem såg jag att jag blödde, och då först fattade jag att han hade försökt peta igång mig.
- Jaha, försökte du peta igång det lite sa jag.
Då skrockade han och svarade
- Jag drog lite där, ja!
Sedan började han prata om sista mens (av någon anledning), och jag passade på att påpeka att jag minsann inte alls tror på deras ultraljudsberäkning, eftersom de tidigarelade beräknad förlossning.
- Hade de senarelagt den, så hade det varit en annan sak sa jag.
- Jaha, mhm, ja det stämmer! sa han, och verkade otroligt nog hålla med mig, men så fortsatte han Ja, men det är ju bara ett par dagar..
- Ja, men ett par dagar räcker för att jag inte ska ha gått över tiden sa jag.
Då skrockade han igen och sa:
- Ok, du får ett par dagar på dig. Kom samma tid på onsdag! Väskan med!
Nå väl, jag är öppen ett par centimeter i alla fall och jag har rätt ordentliga "värkar" på CTGn, så det vore väl...
Nu får ni fan trasseltofsa lite så att det här kommer igång. För tänk vilken fasa att göra hela förlossningen på sjukhus. Blä! Jag som hande tänkt att jag skulle känna själv hur öppen jag är, nu när jag kan det hyfsat väl, och inte åka in förrän i sista sekunden.
Annars är min värsta noja när det gäller förlossningen den där insikten att man skiter på sig inför publik.
- Du kan få lavemang innan, om du tycker att det känns väldigt jobbigt sa min första barnmorska uppmuntrande, bara för att fortsätta men det brukar alltid komma ändå.
Ja, jag vet att det är fånigt. Och ja, jag vet att det är naturligt. Och ja, jag fattar ju att det är helt jävla orimligt att klämma ur sig en unge den vägen, utan att man klämmer ur sig en del annat också. Och det finns ju teorier om att bäbisen behöver det där bajset för att få en schysst tarmflora, och så länge det inte motbevisats så är det inte tal om att ens försöka med lavemang för min del. Icke desto mindre, jag tycker att det är jobbigt. Skitjobbigt - ha ha!
Jag kanske skulle ta och packa en väska, förresten.
Kommentarer:
[2007-10-08 10:55] kicko: *trasseltofsar för fullt*
[2007-10-08 10:57] Ipomoea: *trasseltofsar så mycket det bara går*
och vad härligt med lite riktigt, hederligt skitsnack! :)
[2007-10-08 11:02] jag: heja!
[2007-10-08 11:05] Garbo: <3
[2007-10-08 11:06] Heidi:: Heia, Heia!
[2007-10-08 11:17] Peppar: *trasslar järnet*
[2007-10-08 11:20] Bettty: haha, hon kommer imorgon sa jag ju!
[2007-10-08 12:00] Bonita: trasseltofsarna viner: go bebis go bebis go bebis
[2007-10-08 12:27] Vicky: Vi gör vågen och klappar i takt. Heja bebis! Komsi, komsi!
Jag tog ju inte lavemang, för jag hade redan så mycket värkar och barnmorskan sa att det antagligen skulle kännas rätt obehagligt att krysta av den anledningen också. Så sen låg jag där i mina krystvärkar och grät och gnällde: "Och nu bajsar jag också!" "Ja, ja" sa barnmorskan och sköterskan. "Det fixar vi så lätt" Nu kan jag garva åt det, men då var jag mest bedrövad.
[2007-10-08 12:37] Pocks: Åhshit - jag har också en massa såna bajstankar - jag trodde nästa jag var ensam: Men du: Nu hejjar vi på bebyn och på dig. Allt kommer att gå bra!
[2007-10-08 12:39] Kandidat Dro: Rena, rama cheerleader squaden här , men trasseltofsar och hopp och skutt.
[2007-10-08 12:50] Bella?: Ja, kom igen nu bebisen :)
[2007-10-08 13:07] morsan: *trasseltofsar trasseltofsar trasseltofsar*
[2007-10-08 13:09] vajlan: jag märkte inte av nåt bajsande och jag hade nog skitit i vilket haha. när min lilla var på väg ut, sexton dagar sen, så trodde jag inte det var äntligen var det, för "jag skulle ju bli igångsatt i övermorgon". vad knäpp man är! jag hoppas skrotten kommer ut av sig själv! snart! heja heja!
[2007-10-08 13:13] Basilika: klappar och lockar!
[2007-10-08 13:41] AnnA: Det är väl baksidan med barnafödandet ;)
*Trasslar med tofsarna*
[2007-10-08 13:46] Anni: TRASSSSSSSSSSELLLTOOFFFFFFFSAARRR!!!!! Bebis NUUUUUU!
Hjälper inte det så tussar jag bärfisar på dej! (Det börjar med fisar och slutar med bajs *hihi*)
[2007-10-08 16:36] astrud: *hoppar upp och ner efter förmåga och viftar med trasseltofsarna*
[2007-10-08 16:42] Binglan: Snart kommer bäbisen!!! Hej hej trasseltofs!
[2007-10-08 18:17] Jazz: tofsar från mig med
[2007-10-08 18:19] Mårr: Jag vet inte riktigt vad trasseltofsar innebär, men är det vad du vill ha så får du ett gross här på en gång. <3
[2007-10-08 18:58] Peppar: Kom UT nu, onge!!
[2007-10-08 19:25] aniara: Trasseltofsa? Är det att ha sex höggravid så förlossningen kommer i gång? ;)
och vad gjorde din läkare? "- Jag drog lite där, ja! " Va, va? Drog lite där. AJ! Vafan. Får man göra så när man inte är beredd?
*kram!*
[2007-10-08 20:07] Vicky: Bonita har vant oss vid att man tar till trasseltofsarna, när det behövs lite extra uppmuntran och hejarrop. Så trasseltofs är helt enkelt trasseltofs, ni vet sån där pompomtofs.
[2007-10-08 20:26] Kanel: Heja heja lilla bebis, kom ut nu!! (Och det där med att skita på sig var jag ju också rädd för, men sen när jag låg där och vrålade och födde så sket jag i det både bildligt och bokstavligen :-D. Och jag kunde inte brytt mig mindre just då, det enda jag ville var att få ut ungen!).
[2007-10-08 20:44] tori: koooomsi koooomsi, lilla bebisen! kom ut nu!
[2007-10-08 20:53] snyggo: Är man SÅÅ rädd att skita på sig, kanske man ska fundera på om man ens ska skaffa barn?
[2007-10-08 21:21] Bettty: och här fick vi påhälsning av nån som garanterat varken har barn eller vet nåt om förlossningar överhuvudtaget. Trevligt att du sprider din visdom och kärlek till medmännsikorna! Du gör världen till en bättre plats!
[2007-10-08 21:25] hj: vill bara sända mina allra som varmaste lycka tilltankar till dig <3
[2007-10-08 21:46] MBF: *trasseltofsar som en galning* Ja, det kan nog kännas jobbigt att bajsa på sig, men har du tur kommer det bara enliten klutt *blink blink* Nejdå, jag tänker på dig och sänder varmaste bäbisvibbar, det ska igång NU! Två centimeter, haha, då hade jag redan legat inne i fyra timmar - du ska se att det är på ärke-G!!!
[2007-10-08 21:48] MBF: Nä usch, förlåt om jag var plump. Det var inte meningen. Hoppas så med dig att det sätter igång på naturlig väg, det var egentligen det jag ville säga. Kram!
[2007-10-09 07:34] Skylla: MBF: Jag uppfattade dig inte som plump, hjärtat :)
- Det gör mig lite tveksam om vi borde sätta igång dig idag sa han, varvid jag naturligtvis pep i högan sky.
Hur den ungen skulle kunna ha taskigt med syre som den lever rövare och sparkar mig halvt fördärvad, det är mig då obegripligt. Dessutom har den vänt sig någon av de sista dagarna, så att smådelarna nu ligger åt vänster istället. Nu när lever och magsäck redan är demolerade, så tänkte den kanske ta en match med mjälten också.
Jag reflekterade över att han var väl hårdhänt när han skulle bedöma cervixmognad. Så pass att det gjorde rätt ont, och när jag tog papper för att torka av mig lite glidslem såg jag att jag blödde, och då först fattade jag att han hade försökt peta igång mig.
- Jaha, försökte du peta igång det lite sa jag.
Då skrockade han och svarade
- Jag drog lite där, ja!
Sedan började han prata om sista mens (av någon anledning), och jag passade på att påpeka att jag minsann inte alls tror på deras ultraljudsberäkning, eftersom de tidigarelade beräknad förlossning.
- Hade de senarelagt den, så hade det varit en annan sak sa jag.
- Jaha, mhm, ja det stämmer! sa han, och verkade otroligt nog hålla med mig, men så fortsatte han Ja, men det är ju bara ett par dagar..
- Ja, men ett par dagar räcker för att jag inte ska ha gått över tiden sa jag.
Då skrockade han igen och sa:
- Ok, du får ett par dagar på dig. Kom samma tid på onsdag! Väskan med!
Nå väl, jag är öppen ett par centimeter i alla fall och jag har rätt ordentliga "värkar" på CTGn, så det vore väl...
Nu får ni fan trasseltofsa lite så att det här kommer igång. För tänk vilken fasa att göra hela förlossningen på sjukhus. Blä! Jag som hande tänkt att jag skulle känna själv hur öppen jag är, nu när jag kan det hyfsat väl, och inte åka in förrän i sista sekunden.
Annars är min värsta noja när det gäller förlossningen den där insikten att man skiter på sig inför publik.
- Du kan få lavemang innan, om du tycker att det känns väldigt jobbigt sa min första barnmorska uppmuntrande, bara för att fortsätta men det brukar alltid komma ändå.
Ja, jag vet att det är fånigt. Och ja, jag vet att det är naturligt. Och ja, jag fattar ju att det är helt jävla orimligt att klämma ur sig en unge den vägen, utan att man klämmer ur sig en del annat också. Och det finns ju teorier om att bäbisen behöver det där bajset för att få en schysst tarmflora, och så länge det inte motbevisats så är det inte tal om att ens försöka med lavemang för min del. Icke desto mindre, jag tycker att det är jobbigt. Skitjobbigt - ha ha!
Jag kanske skulle ta och packa en väska, förresten.
Kommentarer:
[2007-10-08 10:55] kicko: *trasseltofsar för fullt*
[2007-10-08 10:57] Ipomoea: *trasseltofsar så mycket det bara går*
och vad härligt med lite riktigt, hederligt skitsnack! :)
[2007-10-08 11:02] jag: heja!
[2007-10-08 11:05] Garbo: <3
[2007-10-08 11:06] Heidi:: Heia, Heia!
[2007-10-08 11:17] Peppar: *trasslar järnet*
[2007-10-08 11:20] Bettty: haha, hon kommer imorgon sa jag ju!
[2007-10-08 12:00] Bonita: trasseltofsarna viner: go bebis go bebis go bebis
[2007-10-08 12:27] Vicky: Vi gör vågen och klappar i takt. Heja bebis! Komsi, komsi!
Jag tog ju inte lavemang, för jag hade redan så mycket värkar och barnmorskan sa att det antagligen skulle kännas rätt obehagligt att krysta av den anledningen också. Så sen låg jag där i mina krystvärkar och grät och gnällde: "Och nu bajsar jag också!" "Ja, ja" sa barnmorskan och sköterskan. "Det fixar vi så lätt" Nu kan jag garva åt det, men då var jag mest bedrövad.
[2007-10-08 12:37] Pocks: Åhshit - jag har också en massa såna bajstankar - jag trodde nästa jag var ensam: Men du: Nu hejjar vi på bebyn och på dig. Allt kommer att gå bra!
[2007-10-08 12:39] Kandidat Dro: Rena, rama cheerleader squaden här , men trasseltofsar och hopp och skutt.
[2007-10-08 12:50] Bella?: Ja, kom igen nu bebisen :)
[2007-10-08 13:07] morsan: *trasseltofsar trasseltofsar trasseltofsar*
[2007-10-08 13:09] vajlan: jag märkte inte av nåt bajsande och jag hade nog skitit i vilket haha. när min lilla var på väg ut, sexton dagar sen, så trodde jag inte det var äntligen var det, för "jag skulle ju bli igångsatt i övermorgon". vad knäpp man är! jag hoppas skrotten kommer ut av sig själv! snart! heja heja!
[2007-10-08 13:13] Basilika: klappar och lockar!
[2007-10-08 13:41] AnnA: Det är väl baksidan med barnafödandet ;)
*Trasslar med tofsarna*
[2007-10-08 13:46] Anni: TRASSSSSSSSSSELLLTOOFFFFFFFSAARRR!!!!! Bebis NUUUUUU!
Hjälper inte det så tussar jag bärfisar på dej! (Det börjar med fisar och slutar med bajs *hihi*)
[2007-10-08 16:36] astrud: *hoppar upp och ner efter förmåga och viftar med trasseltofsarna*
[2007-10-08 16:42] Binglan: Snart kommer bäbisen!!! Hej hej trasseltofs!
[2007-10-08 18:17] Jazz: tofsar från mig med
[2007-10-08 18:19] Mårr: Jag vet inte riktigt vad trasseltofsar innebär, men är det vad du vill ha så får du ett gross här på en gång. <3
[2007-10-08 18:58] Peppar: Kom UT nu, onge!!
[2007-10-08 19:25] aniara: Trasseltofsa? Är det att ha sex höggravid så förlossningen kommer i gång? ;)
och vad gjorde din läkare? "- Jag drog lite där, ja! " Va, va? Drog lite där. AJ! Vafan. Får man göra så när man inte är beredd?
*kram!*
[2007-10-08 20:07] Vicky: Bonita har vant oss vid att man tar till trasseltofsarna, när det behövs lite extra uppmuntran och hejarrop. Så trasseltofs är helt enkelt trasseltofs, ni vet sån där pompomtofs.
[2007-10-08 20:26] Kanel: Heja heja lilla bebis, kom ut nu!! (Och det där med att skita på sig var jag ju också rädd för, men sen när jag låg där och vrålade och födde så sket jag i det både bildligt och bokstavligen :-D. Och jag kunde inte brytt mig mindre just då, det enda jag ville var att få ut ungen!).
[2007-10-08 20:44] tori: koooomsi koooomsi, lilla bebisen! kom ut nu!
[2007-10-08 20:53] snyggo: Är man SÅÅ rädd att skita på sig, kanske man ska fundera på om man ens ska skaffa barn?
[2007-10-08 21:21] Bettty: och här fick vi påhälsning av nån som garanterat varken har barn eller vet nåt om förlossningar överhuvudtaget. Trevligt att du sprider din visdom och kärlek till medmännsikorna! Du gör världen till en bättre plats!
[2007-10-08 21:25] hj: vill bara sända mina allra som varmaste lycka tilltankar till dig <3
[2007-10-08 21:46] MBF: *trasseltofsar som en galning* Ja, det kan nog kännas jobbigt att bajsa på sig, men har du tur kommer det bara enliten klutt *blink blink* Nejdå, jag tänker på dig och sänder varmaste bäbisvibbar, det ska igång NU! Två centimeter, haha, då hade jag redan legat inne i fyra timmar - du ska se att det är på ärke-G!!!
[2007-10-08 21:48] MBF: Nä usch, förlåt om jag var plump. Det var inte meningen. Hoppas så med dig att det sätter igång på naturlig väg, det var egentligen det jag ville säga. Kram!
[2007-10-09 07:34] Skylla: MBF: Jag uppfattade dig inte som plump, hjärtat :)
Blåst på konfekten
Trots gynekologmanipulation och färdknäpp så händer det inte ett smack. Och i själva verket är jag livrädd för att bli igångsatt.
Rädd för att det är fel på bäbisen. Rädd för komplikationer som kanske skadar den - eller mig. Rädd för att det ska vara svårt att få igång det. Rädd för att det ska bli snitt till slut. Förtvivlad över att behöva göra allt på sjukhus, istället för att kunna vara hemma åtminstone halva tiden. Oroad över att det ska ta väldigt lång tid. Oroad över att det ska göra mer ont. Och så har jag blivit blåst på min förlossning!
Medan jag fortfarande var helt inställd på att jag bara skulle ha ett barn, så kunde jag sörja över att aldrig få vara med om en förlossning igen. Och nu har jag varit så glad och tacksam att jag skulle få chansen, trots att jag är så gammal.
När jag födde Gullunge hade jag TENS först och sedan lustgas de sista centimetrarna och fram till utdrivningsskedet. Jag tänkte att jag den här gången ville försöka utan smärtlindring. Att försöka vara helt och hållet fokuserad och helt och hållet närvarande i det hela. Försöka! Som det är nu så vill jag inte ha smärtlindring sa jag till Älsklingen men ber jag om det då, så är det DET som gäller. Jag räknade ju iskallt med att det skulle gå lättare och fortare andra gången och att jag nu har erfarenhet av en förlossning som stöd.
Men nu blir det troligen ingen förlossning. Det blir ett ingrepp. Det är inte jag och min kropp som sköter det hela, det kommer att styras utifrån. Som att ligga på operationsbordet, men kanske i ett par dygn, helt vaken och med smärtor. Ibland tänker jag att jag ska gå in och kräva en EDA innan de ens petar på mig, för vad är det för mening att ha ont när det inte är en förlossning. Men hur jävla kul är det att göra det hela ännu mer ingreppsartat med slang i ryggen och slang mellan benen och narkosläkare och en jävla kateterpåse att hålla ordning på ovanpå allt annat.
Jag har med största säkerhet blivit blåst på min förlossning! Och jag känner mig helt förtvivlad över det.
Kommentarer:
[2007-10-09 09:27] Heidi :: Fatt mot.
Trase, trasel,trasel, tofs, tofs, tofs...
Nemnar bare i ein bisetning at mine fire keisarsnitt var fantastiske opplevingar på tross av slangar og nåler både her og der. Hei, heia Skylla og babyen. Nå er eg innom her mange gonger til dagen for å sjekka korleis det ligg an!
[2007-10-09 09:40] Skylla: Tack Heidi! Tack snälla du!
[2007-10-09 11:05] Siv: Massor av trasseltofs (jag får trasseltofskramp i armarna men tänker att det mig är bra för gäddhnget), en hel bunt <3 och så om du kunde vara så vänlig och hojta ner följande mot magen:
"ey, baby, de tycker - ända nere i Västerås - att nu får du börja åla och härja och komma UT snart. Var snäll mot din mamma. Hon är himla bra, hörru bebisen."
[2007-10-09 11:22] morsan: Trasseltofsar här också! Inte förtvivla nu, det finns tid kvar <3
[2007-10-09 11:44] Kanel: Men du Skylla! Det finns tid kvar ännu väl? Själv blev jag ju också manipulerad, och det tog ett och ett halvt dygn innan värkarna startade (kvällen innan min planerade igångsättning). Hav förtröstan! Det kommer att gå BRA oavsett. Förstår din känsla att du blivit snuvad på förlossningen, men oavsett - det kommer det att gå BRA. Stor kram och pepp! Jag håller tummarna!
[2007-10-09 12:32] Bettty: Jag bkev igångsatt medelst hinnsprängning och fick bada och ha mig, precis som under an vanlig förlossning. Och än finns tid, jag har ju sagt att hon kommer idag :-)
Kramar!
[2007-10-09 12:34] MBF: *kram, stor, varm*
[2007-10-09 13:13] ikapika: gröna vindruvor och benböj!!!
Det är tröstlöst att gå och vänta, även jag började misströsta och fasa för en igångsättning, men det satte som tur var igång själv, håller tumme att det gör det innan morgondagen.
[2007-10-09 13:45] Basilika: *stora kramar* (som nar runt magen)
[2007-10-09 14:51] Vicky: Kramar till Skylla och lockrop till liten. Det kommer bli så bra, Skylla!
[2007-10-09 15:32] aniara: Trasseltofs!! Trasseltofsar som viftar frenetískt och ett & två & tre. Pom-pom-pom! Jag hoppas så att du sätter igång och får vara med om din förlossning. Jag tror de har räknat fel så det är på gång när som helst nu. Har du testat alla gamla knep i boken, allt från lyfta tungt till älskog med fyrverkerier? Masa pepp och kram!!
[2007-10-09 15:37] Pocks: <3
[2007-10-09 17:22] Binglan: fyrverkerier?!
Jag viftar som en galning här också.
♥ i mängder!
[2007-10-09 21:53] Siv: Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjint-vis - allihop, kom ien nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten! (för det ar jag sett på film).
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar och alla tofsar :-D
[2007-10-09 21:54] Siv: stripjint brukar normalt skrivas stripjoint, då'rå
[2007-10-09 21:55] skamsen Siv: Sista försöket:
Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjiont-vis - allihop, kom igen nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten!
(för det har jag sett på film)
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar om alla tofsar :-D
(i nästa liv SKA jag börja läsa igenom mina kommentarer INNAN jag skickar dem)
[2007-10-09 22:08] vajlan: siv, jag är på, jag har också såna! :) tack för bästa kommentaren, den gjorde kvällen!
[2007-10-10 12:17] Garbo: *lockar på bebben*
<3på dig.
[2007-10-12 08:36] madonna: Stort grattis till lillkillen!
[2007-10-13 23:54] Siv: Jättegrattis! <3
Rädd för att det är fel på bäbisen. Rädd för komplikationer som kanske skadar den - eller mig. Rädd för att det ska vara svårt att få igång det. Rädd för att det ska bli snitt till slut. Förtvivlad över att behöva göra allt på sjukhus, istället för att kunna vara hemma åtminstone halva tiden. Oroad över att det ska ta väldigt lång tid. Oroad över att det ska göra mer ont. Och så har jag blivit blåst på min förlossning!
Medan jag fortfarande var helt inställd på att jag bara skulle ha ett barn, så kunde jag sörja över att aldrig få vara med om en förlossning igen. Och nu har jag varit så glad och tacksam att jag skulle få chansen, trots att jag är så gammal.
När jag födde Gullunge hade jag TENS först och sedan lustgas de sista centimetrarna och fram till utdrivningsskedet. Jag tänkte att jag den här gången ville försöka utan smärtlindring. Att försöka vara helt och hållet fokuserad och helt och hållet närvarande i det hela. Försöka! Som det är nu så vill jag inte ha smärtlindring sa jag till Älsklingen men ber jag om det då, så är det DET som gäller. Jag räknade ju iskallt med att det skulle gå lättare och fortare andra gången och att jag nu har erfarenhet av en förlossning som stöd.
Men nu blir det troligen ingen förlossning. Det blir ett ingrepp. Det är inte jag och min kropp som sköter det hela, det kommer att styras utifrån. Som att ligga på operationsbordet, men kanske i ett par dygn, helt vaken och med smärtor. Ibland tänker jag att jag ska gå in och kräva en EDA innan de ens petar på mig, för vad är det för mening att ha ont när det inte är en förlossning. Men hur jävla kul är det att göra det hela ännu mer ingreppsartat med slang i ryggen och slang mellan benen och narkosläkare och en jävla kateterpåse att hålla ordning på ovanpå allt annat.
Jag har med största säkerhet blivit blåst på min förlossning! Och jag känner mig helt förtvivlad över det.
Kommentarer:
[2007-10-09 09:27] Heidi :: Fatt mot.
Trase, trasel,trasel, tofs, tofs, tofs...
Nemnar bare i ein bisetning at mine fire keisarsnitt var fantastiske opplevingar på tross av slangar og nåler både her og der. Hei, heia Skylla og babyen. Nå er eg innom her mange gonger til dagen for å sjekka korleis det ligg an!
[2007-10-09 09:40] Skylla: Tack Heidi! Tack snälla du!
[2007-10-09 11:05] Siv: Massor av trasseltofs (jag får trasseltofskramp i armarna men tänker att det mig är bra för gäddhnget), en hel bunt <3 och så om du kunde vara så vänlig och hojta ner följande mot magen:
"ey, baby, de tycker - ända nere i Västerås - att nu får du börja åla och härja och komma UT snart. Var snäll mot din mamma. Hon är himla bra, hörru bebisen."
[2007-10-09 11:22] morsan: Trasseltofsar här också! Inte förtvivla nu, det finns tid kvar <3
[2007-10-09 11:44] Kanel: Men du Skylla! Det finns tid kvar ännu väl? Själv blev jag ju också manipulerad, och det tog ett och ett halvt dygn innan värkarna startade (kvällen innan min planerade igångsättning). Hav förtröstan! Det kommer att gå BRA oavsett. Förstår din känsla att du blivit snuvad på förlossningen, men oavsett - det kommer det att gå BRA. Stor kram och pepp! Jag håller tummarna!
[2007-10-09 12:32] Bettty: Jag bkev igångsatt medelst hinnsprängning och fick bada och ha mig, precis som under an vanlig förlossning. Och än finns tid, jag har ju sagt att hon kommer idag :-)
Kramar!
[2007-10-09 12:34] MBF: *kram, stor, varm*
[2007-10-09 13:13] ikapika: gröna vindruvor och benböj!!!
Det är tröstlöst att gå och vänta, även jag började misströsta och fasa för en igångsättning, men det satte som tur var igång själv, håller tumme att det gör det innan morgondagen.
[2007-10-09 13:45] Basilika: *stora kramar* (som nar runt magen)
[2007-10-09 14:51] Vicky: Kramar till Skylla och lockrop till liten. Det kommer bli så bra, Skylla!
[2007-10-09 15:32] aniara: Trasseltofs!! Trasseltofsar som viftar frenetískt och ett & två & tre. Pom-pom-pom! Jag hoppas så att du sätter igång och får vara med om din förlossning. Jag tror de har räknat fel så det är på gång när som helst nu. Har du testat alla gamla knep i boken, allt från lyfta tungt till älskog med fyrverkerier? Masa pepp och kram!!
[2007-10-09 15:37] Pocks: <3
[2007-10-09 17:22] Binglan: fyrverkerier?!
Jag viftar som en galning här också.
♥ i mängder!
[2007-10-09 21:53] Siv: Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjint-vis - allihop, kom ien nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten! (för det ar jag sett på film).
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar och alla tofsar :-D
[2007-10-09 21:54] Siv: stripjint brukar normalt skrivas stripjoint, då'rå
[2007-10-09 21:55] skamsen Siv: Sista försöket:
Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjiont-vis - allihop, kom igen nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten!
(för det har jag sett på film)
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar om alla tofsar :-D
(i nästa liv SKA jag börja läsa igenom mina kommentarer INNAN jag skickar dem)
[2007-10-09 22:08] vajlan: siv, jag är på, jag har också såna! :) tack för bästa kommentaren, den gjorde kvällen!
[2007-10-10 12:17] Garbo: *lockar på bebben*
<3på dig.
[2007-10-12 08:36] madonna: Stort grattis till lillkillen!
[2007-10-13 23:54] Siv: Jättegrattis! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
