Nu är de här!

Svensk blå anka, åtta veckor gamla, förhoppningsvis en andrik och tre honor.

Spetsgardiner

Jag ska virka spetsgardiner till stugan. Mönster har jag letat fram, men när jag skulle köpa garn var det semesterstängt i min handarbetsaffär. Det grämer mig lite att jag inte kommer att kunna ha pelargoner i fönsterna. Vi kommer inte vara där så ofta att det skulle funka med vattningen. För så vitt jag inte kan fixa med något bevattningssystem, vill säga... Det har jag inte tänkt på förrän nu.

Som projekt på buan - ja, jag klarar ju inte av att vara helt sysslolös - ska jag inventera tomtens flora. Inte för att jag förväntar mig att finna något särskilt ovanligt eller spännande just på vår skogskantsbelägna tomt, men för att det vore ett ypperligt tillfälle att ta sig i kragen och lära sig lite vanliga växter ordentligt.

Annars påstås det att det springer en biolog i buskarna och inventerar buan varje år. Fast det torde vara på de öppna markerna där korna går. Där lär finnas en del ovanligheter. De två komockor som låg utanför vår grind då vi kom igår räcker väl knappast för att locka fram några rariteter :)

Buan i regn

Vi var uppe idag och lämnade saker i stuggu.

Vi är så olika, Älsklingen och jag. Vila för honom är att inte ha någonting som helst att göra. Vila för mig är att få gå och småpula. Han ser allt arbete som något av ondo - i princip - och strävar bara efter att bli klar. Jag kan finna glädje i vanligt hushållsarbete - om jag inte är för stressad och har för ont om tid - och tycker om känslan av att få det fint omkring mig. Jag vilar i att inte måsta bli klar, utan att ta det pö om pö.

Folk undrar varför vi har köpt en "sommarstuga".

Ni som bor så fint!

Ni bor ju redan på landet.

Gud vad jobbigt att ha ytterligare ett hus att sköta!

Vad ska ni göra där?

En av de primära anledningarna till att vi har köpt är att Älsklingen där ska kunna göra precis ingenting, utan någonsomhelst krav på sig att göra någonting. Han har älskat just den fäboden ända sedan han var där första gången. Utan Älsklingen hade det inte blivit någon stuggu.

Men när jag är där inser jag hur oändligt mycket jag saknar skogen. Vår stuga ligger i kanten av fäboden, invid skogen. Egentligen var ju det ett önskemål när vi skulle köpa hus, att jag skulle ha "skogen i ryggen". Det har jag inte här i byn. Inte för att det är långt till skogen härifrån, men den finns inte intill mig. Jag saknar träden - jag älskar träd. När vi satt inne i stugan och fikade fick jag plötsligt se en ekorre som skuttade längs gärdesgården och jag blev alldeles till mig i trasorna. Och jag visste att det var just det jag saknat: träd och ekorrar.

Bild: Fejset där korna mjölkas.

Stuggu

Nu ä ho vår, stuggu.

Åter

Åter från Skånetur. Pappa har varit här och passat hus, djur och växter samt byggt hönsgård och ankhus. Snälla Pappa!

Gå på zoo, gå på zoo zoo zoo

Vi var på Parken Zoo i Eskilstuna här om dagen. (Varför är det alltid 30° varmt när vi ska på djurpark?) Det var överraskande kul. Man såg djuren så bra, trots att de hade stora hägn och de var aktiva. Lejonet gick och röt och gruffade. Och det var lagom stort och lagom mycket folk.

Jag har längtat i flera år efter att se komodovaranen, men när jag nu väl var på plats så var det myrsloken och geparderna som var häftigast att se. Och surikaterna och kapybarorna förstås, men dem har jag ju sett förut, så det var inte samma nyhetens behag. Surikater är verkligen sjukt söta. Draken fick hjälpa till och mata dem med skalbaggslarver. Jag anatar att komodovaranen hade varit bra mycket mer imponerande om man fått se den röra sig.

Det var svårt att få bra bild på mysklokarna, för de gick nästan hela tiden längs staketet. Å andra sidan såg man dem ju väldigt bra då. Vankandet längs staketet visade sig, efter ett tag, ha ett speciellt syfte. I kanten var det nämligen gott om svartmyrebon. Jag blev lite förvånad faktiskt. Jag trodde att de brukar äta termiter just, men det gick tydligen bra med svenska små myror också, för de slickade nöjt i sig. Rejäla klor hade de att krafsa upp bona med.

Kapybaror är tuffa.

Och guanacon ser mjuk och gosig ut.

Och vad är det här för huvudlös och enbent kompis, mån tro?

Blixt och dunder

Ja, när det åskar och blixtrar stup i kvarten, blir det dåligt med uppdateringar. Efter att ha förlorat en tv, en ny datorskärm, ett modem, två telefoner och två högtalare är vi numera rätt snabba med att dra ur kontakterna när det mullrar.

Idag har vi i alla fall varit uppe på buan och tittat till vårt blivande fäbodställe, mätt lite invändigt och så. Och så har jag grävt i trädgården. Fel, jag har grävt på tomten. Trädgård kan man fortfarande inte kalla denna gräsöken för. Men jag jobbar på det. Och jag gräver och gräver och gräver och kör skottkärra på skottkärra med stallgödsel. En vacker dag...