Avignon

En av Comme des Garcons rökelsedofter.

Meteora är något av det häftigaste jag någonsin sett. Jag var där för många år sedan då jag fick ett stipendium bestående av en kurs i grekiska i Saloniki. I ett av klostren köpte jag rökelse som doftade helt underbart och helt annorlunda än all den myckna rökelse jag bränt av i min ungdom. Jag hade ett fasligt sjå att ta rätt på hur jag skulle bränna de där små kulorna, men slutligen lyckades jag klura ut att man kunde köpa kol i Katolska bokhandeln, tutta eld på den och så lägga kulorna på. Det var en halv evighet sedan jag brände den där rökelsen, men jag har fortfarande kvar, ute i någon kartong i uthuset.

När jag satte på mig Avignon så tyckte jag att det luktade precis som min rökelse från Meteora. Kanske är dofterna inte alls särskilt lika, men som jag minns den. Nu ska ju Avignon symbolisera katolicismen, men för mig doftar det ortodoxi, mina högt älskade ortodoxa kyrkor och kloster.

Noterna är: Roman chamomile, cistus oil, elemi, incense, vanilla, patchouli, palisander, ambrette seeds.

Jo då, rökelsen känner jag, förstås. Och vaniljen också. Varken kamomill eller patchouli däremot. Och hur sjutton doftar - och vad är? - cistus oil, palisander, elemi och ambrette seeds? Jag får forska i det hela, på Basenotes eller nått.

Powerful and intense, Avignon evokes the medieval city in the south of France which surpassed Rome as the Catholic Church's power center in the 14th century. It's the scent of gothic cathedrals and Papal palaces, of tapestries imbued with centuries of incense. Of cold marble steps, holy relics and dark confessions. The recognizable smells of frankincense and myrrh open the high mass of Avignon, giving way to the almost eye-smarting, gloriously smoky and resinous heart. A dry vanilla and soft Roman chamomile dull the edges of this reverent fragrance. Beautiful, dark and mysterious, Avignon takes its place among the most talked about (and admired) of CdG's entire line.

Den här gillade jag!