Jo jo, så var det med den vårdagjämningen. När jag tittade ut i går morse, vid sextiden, konstaterade jag att trädgårdsgången hade smält fram helt och hållet. Nästa gång jag tittade ut - efter att ha gått och lagt mig ett par timmar - blåste snön horisontellt och det bara fortsatte och fortsatte att snöa. På kvällen hade det fallit en decimeter. I morse när jag klev upp var det -13°. Det blev plusgrader framåt dagen, och vägarna var moddiga och snorhala.
Men varför blir man lika förvånad och besviken varje år över bakslagen? Jag vet ju att de kommer.
Nå, jag fick den rackarns revisionen överstökad igår och har idag skickat den vidare till revisor nr 2. Pust! (Jag är revisor i en blomförening).
Det är inget kuligt på psyk :( Fast det beror nog mer på avdelningen än på specialiteten i sig. Jag längtar efter min fåraherdeöverläkare och jag längtar tillbaka till beroende. Hoppade in som dagjour och skrev in en abstinent pojk som tyckte att det var påfrestande med alla katter, råttor och fjärilar, och helt plötsligt var det kul att jobba igen.
OCH... skriva listor ska man inte, kan jag lugnt konstatera, för sedan jag skrev min läsa-ur-bokhyllan-lista så har läsandet gått i stå igen. Jag kan inte lyssna på böcker i bilen längre, och någon lästid tycks det aldrig bli. Där fick jag för mina storvulna planer. Ack ja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar