Jag tror inte på Gud, men jag saknar honom.
Första gången jag hörde talas om Gud var jag fem, sex år. På himlen rörde sig en liten, liten prick med ett kondensmoln efter. Titta, ett flygplan! ropade jag och pekade. Det är inte ett flygplan sa en liten flicka. Det är Gud!
Jag gick in till Mamma och frågade Vad är Gud?
Jag minns inte vad hon svarade.
När jag var i lågstadieåldern minns jag att jag grät för att jag inte kunde tro på Gud. Jag försökte verkligen allt jag kunde, men det gick inte.
Det första jag gjorde när jag blev myndig var att gå ur kyrkan. Jag ångrar det idag. Kyrkan är ett del av mitt, av vårt, kulturarv, och jag vill vara en del av det. Men skulle jag aktivt gå med igen, så tycker jag att det kräver att jag har en tro. Och jag har ingen. Jag kan fortfarande inte tro på Gud. Men jag saknar honom.
Och jag tyckte om boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar