Frankincense-Myrrh-Rose Maroc

I början var jag inte så över mig. Jag tyckte att den (också) luktade som de små rökelsefyllda små butikerna i gamla stan i slutet av 70-talet. Men jag har ändrat mig. Ja, visserligen luktar den kanske lite som de där affärerna, men jag tycker mer och mer om den.

För mig luktar den mjukt, varmt och sött - utan att vara sötsliskig - rökelse, kåda, honung, ambra och svagt av sandel.

Innehållet ska vara just det den heter, och inga fler doftnoter står angivna.

Så här beskrivs den hos Lucky Scent:
This is a decadent and resinous perfume oil filled with the scents of rituals both sacred and profane-- of imagined opium dens and warrior pirate queens, of gilded mosques and ancient religious ceremonies. Rich, thick and dark as an Arabian night, Harris built her creation around the ceremonial incense resins of frankincense and myrrh, while the costly and precious "oil of passion, " rose maroc, adds a rose-tinged spice and deep honey accord. Hand-blended and presented in exotic handmade metalwork bottles, this perfume oil is spellbinding in its dark, sweet magnificence - a holy fragrance to enchant and beguile with.

Jag har lite problem med att jag är väldigt svag för rökelsedofterna och det orientaliska, för egentligen tycker jag inte att de passar mig som typ. Frågan är vad jag är för typ. Jag är inte damig eller klassisk. Inte särskilt feminin eller ljuv. Inte sportig. Knappast sval eller strikt. Inte åt det maskulina hållet. Inte bohemisk. Inte färgstark, konstnärlig. Jag vet inte vad jag är.

Kanske är det så att man inte förmår placera sig själv i ett fack. Att den bedömningen måste göras utifrån.


Vill du prova den, Susanne - innan jag gjort slut på den?

Bilden av dörren fann jag när jag googlade på doften för att hitta bild på flaskan. Den fanns i en blogg om doft skriven på något slaviskt(?) språk och var med just i texten om Frankincense-Myrrh-Rose Maroc. Jag tyckte att den passade, så jag snodde den :)