Att stycka en kyckling

Jag skulle baske mig behöva gå på någon slags husmorsskola. Jag kan inte ens stycka en kyckling på anständigt vis. Det är bedrövligt! Igår gjorde jag coq au vin och då slog mig detta faktum för femtioelvte gången.

Men allvarligt, jag skulle behöva gå en kurs om kötthantering. Hur man styckar, hur man använder olika styckningsdelar, hur man trancherar, hur man filéar fisk (strömming klarar jag, men det vete sjutton om jag skulle klara något annat). Jag skulle vilja lära mig att ta rätt på en hel fågel också.

Å andra sidan så finns det ju knappt annat än kycklingfilé i saltlag med konsistens à la kokosboll, dansk fläskfilé, italiensk köttfärs, fläskkotletter, halvcentimeter tjocka lövbiffar, odlad lax i portionsbitar och fryst pangasius i diskarna nu för tiden - åtminstone inte här i krokarna där vi inte har några saluhallar och långt till havet - så det skulle kanske vara spilld möda.

Här om dagen försökte jag få tag på högrev eller märgpipa, svensk, att koka grytbas på, men trots besök på två storköp hittade jag varken det ena eller det andra. Märgpipa hittar man ju aldrig nu för tiden, förresten. Jo, någon gång i vårt lokala Konsum tror jag att jag sprungit på något paket. Fast när jag muttrade inför dagmamman så sa hon att det bara är att beställa nere på Konsum, så tar de hem vad man vill ha. Det har jag inte tänkt på. Jag tror att jag ska be dem ta hem 3 kg märgpipa från Siljanchark åt mig så att jag kan koka en rejäl laddning grytbas. Jag gillar verkligen långkokskött, trådigt och mört.

Det här kanske vore något att satsa på :)


P. S. Det där kycklingskrovet, med oanständigt mycket kvar på, lades ut under häggen för att komma till nytta. Räven har inte varit här, men skatorna har kalasat på det hela dagen.