fredag 21 februari 2014

Gösta Berlings saga


Äntligen stod prästen i predikstolen.

Jo då, till sist så kom jag igenom den. Det är väldigt svårt för mig att få sammanhängande lästid och den här boken gör sig inte i småsnuttar. Så fort jag sätter mig ner i en stol så har jag en unge i knät. Eller en som står bredvid och pratar, pratar, pratar. Det är först på kvällarna när de är nattade som jag egentligen har möjlighet att läsa och då är jag så trött att jag vanligtvis somnar ifrån det hela. Nå ja...

Igår satt jag i ett väntrum och bläddrade i en gammal Vi där jag läste en anmärkning om att det vore en lisa att få läsa en recension utan ordet 'spretig'. Nu skriver jag ju inte recensioner, utan prickar bara av det jag har läst med någon kort kommentar om vad jag tyckte, men faktiskt är just spretig ett ord jag skulle vilja använda om Gösta Berlings saga. Möjligen beror denna känsla mer på den splittrade läsningen än på boken i sig. Någon annan som tycker att den är lite spretig?

Bortsett från det är ju Selma ändå Selma, och på gamla da'r har jag ju gått och blivit riktigt förtjust i henne - även om Gösta Berling inte är den bok jag tyckt bäst om. Kanske borde jag läsa om den om något år. Det känns som om den skulle kunna vinna på det.

Är inte Selma oerhört speciell? Jag har inte läst någon författare som ens avlägset påminner om henne. Finns det någon som jag har missat?

Charlotte Löwensköld får nog bli nästa Selma-projekt. Men först ska jag försöka beta av lite i boktravarna jag redan har här hemma.

Gösta Berling, den nergångna prästen som uppgiven och desillusionerad försöker supa ihjäl sig, räddas till livet av den barska och karismatiska majorskan på Ekeby. Han upptas i den brokiga skara kavaljerer som majorskan omger sig med. Ett muntert och sorglöst leverne tar sin början. Men det finns också en stor kärlek i Gösta Berlings liv, Elisabeth, som redan är gift med den enfaldige greve Henrik. 

Gösta Berlings saga är en mustig skröna från Selma Lagerlöfs älskade Värmland, präglad av både burlesk humor och djupt allvar. En saga som saknar motstycke i svensk litteratur. 

Inga kommentarer: