Jag tycker väldigt mycket om haiku. Och jag tycker väldigt mycket om Tranströmer. Därför känns det konstigt att jag inte riktigt kan ta den här boken till mitt hjärta. Visst finns där en och annan dikt som tilltalar mig, men de är färre än jag förväntade mig. Och de engelska översättningarna tycker jag är blaha blaha. Det kan förvisso bero på att engelska inte är mitt - men sannolikt översättarens - modersmål och jag inte förmår uppfatta det subtila och därmed finessen i det hela. Ja, det är nämligen så att varje dikt även finns med i engelsk respektive kinesisk översättning. Den kinesiska kan jag inte uttala mig om alls. Mer än att jag tycker att tecknen är vackra att se på.
Den här gillade jag i alla fall :)
Kom upp ur kärret!
Malarna skakar av skratt
när furan slår tolv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar