12°, gråmulet och en isande vind. Förkyld är jag, med halsont, småvärk i huvudet och irriterade ögon. Inte platt fall, alltså, men tillräckligt för att jag ska tippa över och matcha vädret humörmässigt. Jag hatar blåst! Någon midsommar tänker jag inte fira. Jag har nog aldrig förstått det fina i kråksången. Om där nu finns någon vacker kråksång att förstå. Jag är hellre hemma med hönsen på gården och försöker låta bli att tänka på att nu vänder det. Det är
för deprimerande. Det har ju inte ens börjat.
Älsklingen åker iväg en sväng med pojkarna. Nassen - som också är förkyld - och jag stannar hemma och småpular. Nå, en promenad - med kamelhårsmamelucker, bottiner, ryssmössa och ulster - för att plocka en stor sommarbukett ska vi väl kanske våga oss ut på.
Glad midsommar till er som förmår er att glädjas! Själv ska jag fortsätta att sura.
P.S. Nu sedan promenaden är avklarad känner jag mig faktiskt på lite bättre humör. Och jag klarade mig utan ryssmössan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar