Vid dagens slut

Slapp- och slödag.

Hemmagjord köttsoppa till lunch, marängsviss till fikat och helstekt kyckling till middag. Det känns lite gammaldags och trevligt.

Jag tog mig, till slut, i kragen och åkte ut en sväng med skidorna. Det där spåret, ni vet, som inte är 5 km.

Ungarna är badade och nattade. Jag ska lägga mig och läsa. I morgon börjar jag tre månader psyk.


(Ett rymdskepp, ser ni väl!? Och en rymdgubbe till vänster där)

Afrikanen

Den lämpade sig inte helt väl att lyssna på i bilen. En del böcker gör inte det. Inte beroende på att de skulle vara sämre än dem som lämpar sig, utan - kanske - för att de kräver ett annat slags fokus, ett annat slags uppmärksamhet.

Men jag tyckte om den. Den var intressant och läsvärd. Jag borde läsa den också.

Brorsans kompis dotters avlagda

Det är nästan lite kultvarning på min mobil va? Jag bävar för den dag jag måste skaffa mig en ny. Denna uppsjö av modeller med alla dessa funktioner som jag inte är det bittersta intresserad av. Nej, jag vill inte ha kamera i telefonen. Verkligen inte! (Däremot vill jag ha en ny kamera, men det hör inte till saken)

Tillkortakommande

Igår var det Lilla Vasaloppet på Drakens skola. Han var den enda ungen som inte hade skidor. Och modern var naturligtvis förtvivlad och hade ångest över att barnet skulle behöva lida på grund av hennes tillkortakommande. Han kom emellertid hem och verkade väldigt nöjd med medaljen han fått för att pulsa runt spåret. Det var säkert rätt jobbigt, snön ligger ju djup. Jag har jagat skidor åt honom halva vintern. Det är slut överallt. Ja, så går det när man har en korkad 08:a till mor, som inte redan i oktober fattade att här måste barnen ha längdskidor och skridskor. Minst.

Ledig dag

Idag har jag införskaffat fyra stycken av de tortyrredskap som ni plägar kalla BH. Absurdare plagg får man ju leta efter. Hur kan man ens komma på tanken att sätta ett spännband runt bröstkorgen, som ska röra sig efter andningen? Eftersom jag börjar psykplaceringen på måndag och då ska vara privatklädd i tjänst, känner jag mig tvungen.

Jag fick också tag på lite annat smått och gott. Bland annat två par Riekerskor till halva priset. Lizzy tyckte att skokartongerna var ypperliga viloplatser.

Jag var inne på biblioteket i Borlänge och lämnade böcker. Tror ni att jag också lånade böcker, trots att jag redan lånat en hel hög på vårt lokala bibliotek, eller inte? *Host*

Sedan åkte jag till Falun. Jag gillar inte Falun. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Falun anses så fiiiint och Borlänge så bedrövligt. Förutom lite mer bevarad gammal bebyggelse på några små plättar, så står sig Falun slätt i jämförelse i allt. Inte ens Borlängeborna själva gillar Borlänge. De verkar så vana vid att man ska hacka på Borlänge att de hackar på själva. Gör inte det! Gilla Borlänge! Borlänge är värt det.

Metamorfos

De blev allt mer rosa, de där grönvita, krispiga tulpanerna.

Jag sov i fem timmar då jag kom hem igår, åkte och hämtade barnen och gick sedan och lade mig i princip direkt efter middagen. Vaknade till och läste godnattsaga för Trollet en stund och somnade sedan och sov hela natten. När jag vaknade var jag fortfarande trött och hade huvudvärk.

Det gav med sig någon gång efter frukost och jag städade nedervåningen, tvättade, plockade, fixade, åkte och hämtade paket, skickade paket, tankade och gick på biblioteket.

Jag är ju allmänt hopplös! Efter den där BBC-listan tänkte jag - för tusende gången i ordningen, ungefär - att nää, nu måste jag börja läsa lite av det jag har i bokhyllan, och inte bara gå och låna böcker på biblioteket. Det var ju faktiskt en del böcker på listan som jag verkligen vill läsa, och som jag har här hemma, lättillgängliga, García Márquez Kärlek i kolerans tid, till exempel. Jag älskar ju García Márquez.

Akuten - bokslut

Min månad på akuten är över, de tre avslutande nätterna till ända. Trots att jag bara kom åt att sova 4, 5 timmar om dagarna (med frekventa uppvaknanden p g a katter, kramp i vaderna och annat), patienterna kom i en jämn ström så att vi inte hade möjlighet att vila alls och jag var tämligen risig och hade konstant huvudvärk trots naproxen och paracetamol så gick det rätt bra.

Jag är inte rädd längre. Inga tårar på väg till akuten. Ingen panik då jag går på prio 1:orna. Ingen förlamande känsla när sköterskorna kommer och drar i mig Dålig patient, du måste komma! Det är roligt på akuten, faktiskt. Jag kommer att sakna det.

Nämnas bör kanske att det har varit kanska "lindriga" prio 1:or och att jag känner mig rätt tafflig när jag står där, men ändå, det är ett steg framåt.

Jag har lärt mig mobimeden. Igår natt hade vi en ST-höjningsinfarkt, så nu vet jag hur det funkar med dem. Och ett suicidförsök som skulle ha vårdintyg och papper till polisen om handräckning, så nu vet jag ungefär hur den gången är. Själv har jag haft en intox som gick till IVA. Andnings-prio 1:orna har jag hyfsad koll på, det har jag haft ett gäng vid det här laget.

Och för första gången har jag själv tagit en patient med smal takykardi och puls på 220 till hjärtavdelningen för esophagus-EKG och sedan sprutat adenosin. Nu har jag koll på det med.

Framförallt har jag sett att de nya ST-läkarna inte har så mycket bättre koll än jag, inte har gjort så mycket mer än jag, är stressade inför prio 1:orna de med.

Jag är fortfarande rätt långsam, framförallt när det gäller de lågprioriterade, med många diffusa besvär. Jag ser automatiskt på helheten och har svårt att snäva in och sätta på mig skygglappar, som man måste göra på akuten. Men jag har blivit oändligt mycket snabbare på att handlägga de äkta (alltså inte felprioriterade) prio 1 och 2:orna.

Jag är ledsen för att jag missade alla de där prio 1:orna under kvällsveckan, då jag inte var satt dubbelt. Jag är ledsen för att berörda personer inte lyssnade på mig. Jag är ledsen för att jag inte fick chansen att visa att jag inte är en helt och hållet hopplös person, utan troligen snarare förstärkte den bilden av mig.

Totalt sett är jag glad att jag gjorde det här.

(Ja, massa fikonspråk, sorry!)

Drottningens chirurg

Inte så tokig! sa biblotekarien när han såg på ljudboken jag lämnade fram. Jag säger ungefär samma sak. Intressant och ytterligt lämpad för att lyssna på i bilen. Jag ska nog lyssna på följande två delar också, Drottningens komediant och Bror och syster - som jag inte visste var fortsättning på denna förrän jag googlade i helgen.

Natt för mig

-26°, sol, blå himmel. Natten är avklarad. Nu är det min tur att sova.

Söndag

Och sjuk

och skitväder

och krispiga vitgröna tulpaner

som när de slår ut går mot rosa

och rosa fönsterviva i köksfönstret

som blir blå när de vissnar

och jobb i natt

och trött

och städa, tvätta, skura

och mamma är lik sin mamma

men vill ändå inte ha något annat liv

lite mer tid och kraft bara

Pobby och Dingan

Väldigt rörande. Annorlunda. Läsvärd. 107 sidor - bara en sådan sak (ha ha). Jag läste den på svenska, men jag hittade ingen bra bild på den svenska utgåvan, och de ser i alla fall likadana ut. Den är filmatiserad och heter som film 'Opal Dream'.

I det lilla australiensiska gruvsamhället Lightning Ridge bor åttaåriga Kellyanne Williamson, en intelligent men egensinnig flicka. Hon har två låtsaskompisar, Pobby och Dingan, något som irreiterar hennes bror Ashmol och oroar hennes mamma och pappa. Osynliga fantasifigurer gör ju ingen skada, men den dagen pappa Rex tappar bort Pobby och Dingan blir han också anklagad för att stjäla opaler - och genast får familjen Williamson stora problem. Kellyanne blir sjuk av saknad...
Men hur hittar man två låtsasfigurer som man inte ens tror existerar?

Medmänniskor

Nja, som Konsten att vara snäll var den ju inte. Lite överdramatiska berättelser, för min smak. Men för allan del, den var lättläst och gjorde ingen skada. (Blä, vad det där lät nedlåtande).

Sagan om den okända ön

Tja, jag fortsätter väl med mina ickerecensioner. Rabblar böcker gör jag mest för egen del.

Sagan om den okända ön är en novell om endast 38 sidor. Ja, ni vet, jag och tunna böcker. Jo, den var väl rätt söt, för allan del, och man läser ut den på ett kick. Jag är inte helt övertygad om att jag och Saramago går riktigt ihop, men jag tror att jag ska ge Baltsar och Blimunda en chans i alla fall. Den står nere i bokhyllan - och där stod den redan innan han fick Nobelpriset. Ja, det är ju inte så mycket att skryta om, när jag nu inte ens har läst den.

Svenska folkets vanföreställningar

- Det är ju skönt att vara här på akuten, för då får man träffa en riktig läkare.

- Så läkarna på vårdcentralen är inte riktiga läkare, menar du?

- Nä, de är ju sådana där allmänläkare.

- Inte specialister, menar du?

- Nej, precis.

- Allmänläkare är specialister.

- Är de?

- Ja, det är de. Här på akuten är det mest läkare under utbildning. Jag är under utbildning.

BBC:s boklista

Hos En bokdjävuls liv och lustar hittade jag nedanstående. Eftersom jag möjligen känner mig som en bokTOK, men knappast en BOKtok, blev jag trots allt rätt imponerad av mina 26/100. Nä, jag räknar inte med att bräda någon av er med detta resultat, men jag fröjdas lite över det själv, så där.

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."

(Nä, för jag fetar istället!)

1 Pride and Prejudice - Jane Austen X
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien
3 Jane Eyre - Charlotte Bronte

4 Harry Potter series - JK Rowling (inte alla delar dock)
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee X
6 The Bible
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell X
9 His Dark Materials - Philip Pullman X
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare (inte då, bara 4-5 st)
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger X
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky X
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll X
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame X

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy
32 David Copperfield - Charles Dickens X
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis (bara sett filmen)
34 Emma - Jane Austen X
35 Persuasion - Jane Austen X
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis
37 The Kite Runner - Khaled Hossein
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez X
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood X
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan

51 Life of Pi - Yann Martel X
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons (bara sett filmen)
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez X

61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold X
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville X

71 Oliver Twist - Charles Dickens X
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett X
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Inferno – Dante (har boken dock; det låter väl ambitiöst)
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro X
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert X
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White (bara sett filmen)
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton

91 Heart of Darkness - Joseph Conrad X
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams (bara sett filmen; men jag tror jag har boken)
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl X
100 Les Miserables - Victor Hugo


Sedan kan man ju fundera lite över bokvalet. Voffö, liksom?


Tillägg: Jag kryssar de jag läst i efterhand. Lite kul måste man få ha.

Möte

Mötet avklarat.

- Ja men DET går inte att ha någon på akuten som går UTÖVER

- Ja men, det var ju DET som det hela gick ut på. Det var ju DET jag fick beviljat. Att jag skulle få gå UTÖVER, för att få en chans att lära mig det hela på mitt vis. Jag är 46 år. Jag vet vad just jag behöver för att lära mig.

- Ja men vi är båda överens om att så kan man inte lära sig.


Gudarna har talat. Vi dödliga göre oss icke besvär*.



* Ja ja, det är säkert felböjt. Ytterligare ett bevis på hur oduglig jag är.

Alla!

Jag läste dem alla. Alla böckerna jag lånade på biblioteket i Borlänge, den där dagen. Och jag hade flera dagar till godo. Jo, de var korta och lättlästa, men ändå. Jag är så oändligt lycklig över att jag har tid, att jag kan läsa igen. Under flera år har jag legat på fyra, kanske fem lästa böcker per år. Förlusten av mitt läsande har vilat i mig som en sorg, en dov förtvivlan. Bland det viktigaste jag hade i livet var plötsligt försvunnet. Hade berövats mig.

Jag har tagit mitt läsande tillbaka.

Morgondis

-14°, rimfrost och dis. Jag har lämnat ungarna på dagis och åkt skidor ett varv här på åkern. Jag tänkte att jag nog behöver det. Om några timmar ska jag sitta i möte med schmaläggaren, som gjort sitt bästa för att förstöra min medicinplacering (nej, naturligtvis inte med den intentionen, men för mig har det blivit så) och studierektorn, som helt uppenbart aldrig förstår ett enda ord av vad jag säger, att döma av hur hon svarar. Önska mig lycka till.

Alkemisten

Jag läste den som en saga. Det är möjligt att den inte var menad så. Jag är är inte så andligt, filosofiskt lagd. Det var en fin saga. Och den här illustrerade utgåvan var riktigt fin. Jag tycker om fina böcker.

Sol

Igår morse när vi klev upp var det plötsligt -22° igen. Framåt kvällen var det uppe i -6°. Det ligger väl däromkring nu också. Himlen är blå, solen skiner, snön gnistrar och jag har äntligen varit ute och åkt skidor igen, för första gången på två veckor. Och *host* de där fem kilometrarna som jag har skrutit om är... i själva verket två och en halv. Ha ha! De har mätt upp det med skoter, tydligen. Älsklingen som alltid brukar vara så enastående duktig på att uppskatta avstånd. Jag litade på honom, jag :) Nå väl, det viktiga är fortfarande inte hur långt jag åker, eller hur länge, utan att jag kommer ut, att det är roligt, att jag får frisk luft, sol i ansiktet och rör lite på mig. Bara det är viktigt.

Mörkt vatten

"Kommer jag att dö nu? - så här?"

Senatorn. Den unga kvinnan. Fjärde juli-firandet på ön. Bilfärden i skymningen. Olyckan. Drunkningsdöden.
Låter det bekant? Tankarna dras, utan namns nämnande, osökt till Chappaquiddick år 1969. En djupt tragisk händelse i USA:s moderna historia.

Men i Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten är handlingen förlagd till 1991 och den som kommer till tals är offret för skeendet. Flickan vars känslor, smärta och tankar ingen känner. Hon som när bilen bryter igenom skyddsräcket och störtar ner i det svarta vattnet är alltför chockad för att ens skrika. Lämnad ensam, fastklämd och flämtande efter luft. Alldeles för ung för att dö. Om sin farliga dragning till den framgångsrike äldre mannen som hon känt bara några timmar, om sårbarhet och drömmar, om sitt korta liv och svåra död berättar hon själv på ett gastkramande sätt medan vattnet fortsätter att strömma in.

Men herregud! Varför lånar jag en sådan här bok? Jag som har slutat läsa deckare för att jag är så förbålt less på död, på att läsa sida upp och sida ner om dödsångest, tortyr, smärta...

Jag har tillräckligt med död, smärta och dödsångest på mitt arbete. Varje dag. Död, smärta och dödsångest är mitt arbete. Inte bara, men också. När jag läser vill jag ha saga. Inte nödvändigtvis lycklig. Jag längtar alltid efter Sagan. Alltid. Jag har nog med verklighet i verkligheten.

Men 'Mörkt vatten' var ruskigt bra. Ruskigt bra. Och den lämpade sig oerhört väl att lyssna på.

Jag borde läsa mer av Oates.


Efter den började jag lyssna på Susanna Alakoskis 'Svinalängorna'. Det började med att de skulle dränka kattungar. Jag stängde av och lämnade tillbaka den till biblioteket. Jag har nog verklighet i verkligheten. Att läsa om kattungar som dränks berikar inte mitt liv på något enda sätt.

Kom och hälsa på mig om tusen år

Ja, Bodil är ju alltid Bodil. Och inte är hon då någon sämre Bodil här. Jag gillar den här typen av litteratur. Mycket. Och jag tycker om den här typen av bok*. Mycket.

* Ja, alltså själva föremålet. Utseendet. Formatet.

Orlando

Jo, jag lyssnade faktiskt färdigt. Jag fortsatte irritera mig på att Fröling konstant betonade fel ord i satsen. Nästan så jag funderade på att låna en bok (ja, en vanlig) och läsa högt för att se om den verkligen är så förbålt svårläst. Kan så vara, förvisso.

Kanske inte lämpade sig riktigt att lyssna på i bilen. Jag ska erkänna att jag hade svårt att hålla fokus på texten mot slutet, från cd 6 (av 8) ungefär. Det var också då den började skilja sig allt mer från filmen, som jag tyckte så otroligt mycket om.

Helvete!

Det har varit en helvetisk vecka. Inte för akuten i sig, utan för att jag faktiskt inte fått det jag har blivit utlovad. Hela meningen med det hela var att jag skulle gå utöver ordinarie personalstyrka, det var det som var det väsentliga. För att inte behöva stressa. För att kunna gå med på prio 1:orna. För att hinna lära mig mobimeden (EKG som skickas från ambulans för att bedömas). För att avdramatisera det hela.

Jag är satt dubbelt tre nätter, resten av månaden går jag som ordinarie. Nu under kvällsveckan har det blivit extra påtagligt att jag inte får ett dugg av det som var hela meningen med det hela.

Visserligen var det meningen att jag skulle gå med en erfaren A-jour, och inte var det väl schemaläggarens fel att en rockad blev nödvändig, så att jag har fått gå med A-jourer som i princip har mindre erfarenhet än jag. Men hade jag gått utöver, så hade det inte varit något problem.

Och inte är det ju schemaläggarens fel att Trollungen har skrikit som en stucken gris redan vid fyra-, femtiden på morgonen, så att jag knappt har fått sova på hela veckan. Men hade jag gått utöver så hade det inte varit något problem. Jag hade inte behövt jobba över en och en halv timma om kvällarna och kommit hem vid halv två på natten. Jag hade kunnat gå de 80% som jag faktiskt har rätt till, jag hade kunnat gå hem, inte bara i tid, utan lite tidigare och jag hade kunnat börja lite senare.

Jag hade orkat åka skidor varje dag innan jag åkte till jobbet. Jag hade orkat åka på symässan igår, som jag längtade så efter. Jag hade hunnit skriva. Jag hade hunnit gå på biblioteket. En förlorad vecka, såväl privat som arbetsmässigt.

Och inte är det schemaläggarens fel journalsystemet har krånglat för mig hela veckan. Men hade jag gått utöver, så hade det inte varit något problem.

Det har varit hur mycket prio 1:or som helst den här veckan. Tjockt med ST-höjningsinfarkter. Mobimeden har tjutit i ett. Jag har inte kunnat gå med på någonting.

När jag kom till akuten i torsdags eftermiddag var jag arg, ledsen, kränkt, kände mig lurad och utnyttjad. Jag var dödstrött efter att knappt ha sovit på en vecka. När jag satte mig vid datorn krånglade det igen. Jag var helt gråtfärdig. Och då lyckades jag spilla ut en hel kopp kaffe över skrivbordet, till råga på allt.

Då fick jag ett utbrott och satte mig och stortjöt och svor och smällde i dörrarna.

Så nu har jag skämt ut mig också.

Fan!


Men nu, så här i efterhand, står det allt mer klart för mig varför min sexmånaders medicinplacering blev ett rent helvete, och att det rimligen inte bara kan ha berott på mig, när det har fungerat alldeles utmärkt på alla andra ställen jag varit på som doktor. I en utsatt situation, med mitt dåliga självförtroende i kombination med ett jävligt pissigt bemötande från fyra personer, har jag hamnat i en ond cirkel. Med nuvarande schmealäggare som största problem. Och nu har han svikit mig igen.

Jag har mailat honom, klinikchefen och min studierektor och sagt att jag vill avbryta detta omedelbart, eftersom jag inte fått det jag utlovats utan bara utnyttjas som gratis arbetskraft (jo, jag får lön förstås, men medicinkliniken betalar den inte). Mailet är säkert urbarnsligt, för jag skrev det då i torsdags, när jag mådde som sämst. Jag har inte orkat gå in och läsa igenom det och se om de har svarat. Nu när jag äntligen är ledig vill jag vara ledig. Fast det är jag ju egentligen inte, för det mal och mal och mal inom mig.

Jag har gjort vad jag kan för att lösa det hela. Jag har bjudit till allt jag kunnat. Jag har offrat tid, kraft och pengar. Jag har utmanat mig själv.
Det hade kunnat bli så bra.

Om han inte hade svikit mig igen. Jävla svin!

Helgen

Morfar och Mommi (i e min far och hans sambo) har varit här på besök med vofsen över helgen.

Igår kväll precis när vi skulle lägga oss tittade vi ut genom fönstret, jag i badrummet och Mommi i köksfönstret, och det stod två rådjur under häggen och åt fågelfrön. De var så vackra. Jag var tvungen att ropa upp Älsklingen, som redan hunnit i säng, och han tittade och tittade och såg så nöjd ut. Vi har förstås sett spåren, men vi har trott att det bara var ett som gick här.

Katterna är mer än nöjda nu när det är lugnt och hunden är ur huset. De har suttit och fräst och morrat lite varstans här under helgen.

Jag har kvällsvecka på akuten.

Första veckan

Medicinakuten

En vecka avklarad. Inte på heltid, förvisso, och med en VAB-dag, men dock. Jag har varit glad när jag åkt till jobbet. Jag har inte varit rädd. Jag fick stresspåslag när jag skulle göra de där kompressionerna, förstås, men inte av det där förlamande slaget. Jag har tyckt att det har varit roligt och jag längtar tillbaka. Utan, det ska man ha klart för sig, att ha behövt fixa någon prio 1:a på egen hand. Men ändå!

Ett axplock från veckan:

En man med en sanslös ansiktsrodnad, förmodligen orsakad av läkemedel mot en feldiagnosticerad rosacea. Jag fixade en akuttid på Hud.

En kvinna med tryck över bröstet. Inga tecken till påverkan på hjärtat. Hem och remiss för arbets-EKG.

En man med nydebuterad diabetes typ 2. P-glukos 29 och ketoner i urin, elektrolyter anständiga. Inlagd.

Multisjuk man som blivit okontaktbar och därefter mycket trött. Svårundersökt. Misstänkt stroke. CT hjärna och inläggning på avdelning som stroke-obs.

En kvinna med huvudvärk, som väl snarare visade sig vara nackvärk. Remiss till ortopeden.

En man som hade varit subfebril och känt sig yrslig i SEX dagar!!! Det går ju inte ÖVER!!! Ingenting på proverna. Ingenting i status. Hem, för bövelen, hem! Man mår skrutt när man har en virusinfektion. Gå hem och lägg dig!

En kvinna med oregelbunden hjärtrytm - som inte var oregelbunden på akuten. Hem och remiss för Holter och hjärt-EKO.

En man som ramlat ihop vid återbesök på lasarettet. Systoliskt blodtryck 70. Han var pratbar. Trycket steg. Han fick iv vätska och trycket steg lite till. Han visade sig vara svårt cancersjuk med begränsad tid kvar att leva. Han ville hem. Proverna såg bedrövliga ut, men hade de gjort innan också. Vi kunde inte säkert utesluta en mindre hjärtinfarkt, men en sådan hade inte förändrat något. Han fick gå hem, eftersom han ville det.

En man med MS-skov. Inlagd med iv kortison.


Där fick ni lite att googla på :)

Skapelsens kön

Nää, den här tyckte jag verkligen inte om. Bara rörig och ovidkommande. Och oaptitlig. Vissa passager var för allan del rätt tilltalande, som Berättelsen om de tolv dansande prinsessorna.

Men...
... jag börjar tröttna på att nosiga människor snokar i fullkomligt respektabla företags privata affärer.

Nosiga?! Heter det verkligen så på svenska? Nå ja, det kan man ju inte beskylla Winterson för.

Rapport no 2

Medicinakuten

Syster kom och ryckte i mig Måste följa med... dålig patient... bröstsmärta... 70 i tryck... han är jättedålig

Så jag larvade efter. Naturligtvis var det inte särskilt akut när det väl kom till kritan. Det brukar sällan vara det. Men det mest fantastiska är att jag aldrig fick något stresspåslag. Både förnuft och känsla tog det lugnt och jag gick aldrig upp i varv, och det är synnerligen anmärkningsvärt när det gäller en Scylla på medicinakuten. Heja mig!

Kompressorn

Medicinakuten

Ganska omgående kom det in ett hjärtstopp. Jag slapp ta det ensam i alla fall. Faktiskt mitt livs första hjärtkompressioner på människa. Några dockor har jag förstås avverkat.

Nä, det gick inte bra. Efter 40 minuter och uppenbara hjärnskador, avbröt vi.

- Nästa! Jaha, yrsel ja...