En gåtfull vänskap

En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda - och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.

Jag fick syn på den på Pocket Shop då jag var i Stockholm strax innan Nassan föddes och tyckte att det kanske kunde vara något för mig. Sedan tog det, som vanligt, lite tid innan jag tog mig an den. Uppenbarligen gick den som radioföljetong i slutet av förra året. Det upptäckte jag nu när jag googlade på den.

Jag tyckte att den var jättefin. Jag tilltalas av det faktum att professorn, trots sin svåra hjärnskada, och trots att han uppenbarligen var lite eljest även innan han ådrog sig den, har så mycket att ge och är så betydelsefull för människor i sin närhet. Man måste inte vara 100% för att vara värdefull. Och så blir jag fascinerad av det här med matematiken. Matte är ju inte riktigt min grej. Trots att jag i alla fall har krånglat mig igenom naturvetarmatten på ett anständigt vis, så lider jag fortfarande av matteskräck. Dock inte värre än att jag kan förtjusas av hur den framställs i denna bok.

Siv tyckte också om den.

Ampelfackla

Jag vill minnas att det var på Gesneriasternas årsmöte, för några år sedan, som jag blev med denna ampelfackla som liten stickling, Aeschynanthus 'Japhrolepis'. (Ja, åtminstone tror jag att det är så den ska skrivas. Googlar man får man Aeschynanthus japhrolepis också). När jag googlade för att se hur blomningen skulle se ut, fick jag inte fram en enda bild med blommor. Eller rättare: jag fick fram en jäkla massa bilder, men ingen av dem visade sig vara A 'Japhrolepis' när det väl kom till kritan. Jag trodde därför att den skulle ha en synnerligen anonym blomning och att den mest odlades för bladverkets skull, som Aeschynanthus longicaulis till exempel. Dröm om min förvåning när den började blomma så här iögonenfallande.

Rätt trevlig och annorlunda färg. Jag ska nog plantera om den och få ner den i en ampel så att den växer till sig lite.

Ägg!

Igår fick vi årets första ägg. I morse hittade jag ytterligare ett. Det var förhållandevis stort och mörkare än jag minns att de brukar vara. Jag misstänker att det är en av de nya hönorna som värpt, sannolikt Lilja (bilden).


Tillägg: Nämen... det här är ju inte Lilja. Det är ju Näva. Ack, så vimsig jag är ibland.

Musfälla

Var har du begravt musen? frågade Draken surt när jag hämtade honom från fritids på eftermiddagen efter musincidenten. Vaddå begravt?! Den lever ju. Inte har jag begravt den. Det visste han, tämligen säkert, han var bara så förbålt sur över att inte fått vara med i den fortsatta jakten. Detta försökte han råda bot på genom att bygga en musfälla när han kom hem. Ho ho!

Det spelade ingen som helst roll att både jag och fadern försökte förklara för honom att musen kunde hoppa ur lådan lätt som en plätt, musfälleriet skulle fullföljas. Jag vet inte om han på allvar trodde att musen skulle klättra upp för repstegen, gå svärdet bort, lockad av valnöten i andra ändan, få syn på päronbiten och knäckebrödet i tallriken på lådbottnen, hoppa ner för att få tag på godsakerna och sedan vara fången.

Han blev i alla fall mäkta besviken nästa morgon när det inte fanns någon mus i hans fälla.

Sockergrisen min!

Viktrapport 3

Jaha ja. Gissa vad vågen står på! 70 pannor. Upp två. Visserligen åt jag tio winegum igår och jag har bara gått tre dagar denna vecka, men det ska man ju knappast gå upp två kilo av. Jag ser ingen annan förklaring än att jag går på fulldos Pronaxen. Man retinerar vätska av NSAID.

Jag har djävulusiskt ont i ryggen/axeln/bröstet på vänster sida. Därav Naproxen. Dessvärre hjälper det inte särskilt mycket, något som jag aldrig tidigare varit med om. Jag har dessutom tämligen ont i muskelfästena (antar jag) ovan knäna och jag har rätt svårt att ställa mig upp från sittande och det gör också tämligen ont att gå upp för trappan. Det har jag haft ett tag nu, och det är ju inte hela världen, men när det nu inte heller blir bättre av NSAID, så tänkte jag att jag kanske ska ta det lite lugnt med promenerandet några dagar och på så sätt vila både ben och axel. Även om sjalen avlastar bra och jag inte tycker att jag känner av Nassan särskilt mycket när jag går, så antar jag att det ändå belastar en del med den där lilla klumpen.

Det är jäkligt lätt att tappa sugen när det blir så här, och tänka att man lika bra kan peta i sig något särdeles fettbildande eftersom det i alla fall inte hjälper det man försöker. Men jag får väl hålla mig i herrans tukt och förmaning och kämpa vidare.

Annan kalabalik

Igår morse drömde jag att jag slog mina barn. Ja, det var ju inte riktigt mina barn, men i drömmen så... Mellanbarnet hade lagt en knubbig pojkbäbis i kylskåpet och jag var vansinnigt arg. Och det sprang kackerlackor och annat omkring mig och allt var bara så irriterande.

När jag vaknade satt Trollet på toa och ropade på mig. Det var bara att vingla upp och torka liten rumpa.

Klockan fyra på morgonen hade Nassan snuttat tio gånger, och hon uffade, nuffade och sprattlade värre än någonsin. Jag gick upp och satte mig vid datorn och snuttade henne, för att se om jag kunde bryta det hela. I en timma satt jag uppe sedan tippade jag ner henne i sängen. Sovande. Det tog inte lång stund förrän hon var igång igen. Jag orkar inte mer! upprepade jag, som ett mantra, med allt mer eftertryck. Nassan förhöll sig emellertid kallsinnig till detta. Vid halv åtta när Älsklingen och Draken skulle åka hade hon äntligen somnat. Då hade jag en halvtimma på mig att sova. Men efter tio minuter vaknade jag alltså av Trollets skrikande från toan. Det var väl därför jag drömde att jag slog barnen, en förtvivlad trötthet befriad från överjag. Vinglandet fortsatte, bokstavligen. Jag var dödligt trött.

Trollet klagade över huvudvärk. Ganska snart började han kräkas. För att hjälpa honom blev jag tvungen att lägga ifrån mig Nassan - som naturligtvis började skrika i högan sky. Och när hon skrek, så måste Trollet också skrika. Och så höll det på.

När det lugnat ner sig lite, Trollet låg nedbäddad i soffan med en kräkbutt och papper bredvid sig och Nassan för omväxlings skull höll sig lite lugn, så passade jag på att gå ut till hönsen och ankorna. Först ankornas vattenbutt ute i hönsgården och ordentligt med mat till dem samt lite för hönsen att picka i. Sedan in i hönshuset för att fylla på hönsens foderautomat och vattenautomater. Då upptäcker jag att två ankor - snabbaren än blixten, uppenbarligen - tagit sig in till hönsen. Det är inte bra. Ankor äter tills de stupar och bör inte få tillgång till hönsens foder. Det var bara att sätta igång och jaga anka. Till slut hade jag fått över dem båda, Viol och Sippa, till ankavdelningen.

Efter ytterligare lite kräkningar, ynk, gråt och tandagnisslan, blev det åter lugnt. Då fick jag för mig att jag skulle ta och baka lite scones av gammalt mjöl och slänga ut till fåglarna. När jag tittade i dinkelmjölspåsen så var där kusar som kröp och krallade. Då jag kände mig lätt *host* olustig vid detta fynd, åkte samtliga påsar i soporna och 'Operation Sanering' vidtog. Urk, liksom!

Sedan kräktes det och gräts om vartannat resten av dagen, och därför blev det inte särdeles mycket uträttat. Jag kokade i alla fall ris till fåglarna. Ja, det är nämligen så att Älsklingen hittade tre oöppnade förpackningar grötris, samtliga utgångna, i skafferiet. Han har retat mig för detta allt sedan dess. För att riset ska komma till någon nytta, trots att det aldrig tycks bli av för mig att koka risgrynsgröt till jul, fast jag alltid längtar så väldigt efter det, så kokar jag det alltså till skatorna. Jag häller i honung - jag har ett par burkar som jag verkligen inte gillar smaken på, trots att det inte är något fel på den - och rapsolja, klickar upp det och sätter ut det att stelna. Sedan åker det ut under häggen där vi matar fåglarna. Någon äter i alla fall upp det, för borta är de tidigare laddningarna.

Björkar...

måste väl ändå vara de träd som klär allra bäst i rimfrost.

Vildhjärta

Jag hittade den på biblioteket. Redan efter några sidor visste jag att jag måste ha ett eget exemplar. Den är inte lik något annat jag sett. Fantastisk. Magisk.

Och en sådan här världsafin hemsida har Maria Westerberg. Sätt dig till rätta! Se och njut! Andas!


När lokattsungarna kläcks, då vet man att det är vår.
Stolt går lokattspappan runt i grannskapet och visar upp dem.

Näää

Prutt också! Jag hade ju velat se Nick Brandt på Fotografiska. Jag hade hoppats att den skulle gå lite längre. Varför kollade jag inte upp det innan det var för sent. Dum-Scylla!

Nålbindning

Jag har anmält mig till den där kursen i nålbindning. Åååååh vad kuuuuul det ska bli! Jag känner mig alldeles exalterad :)

Liten morgonkalabalik

Vissa händelser tar sig rätt stora proportioner när man har barn hemma. Åtminstone mina barn.

Älsklingen satt på toa i godan ro i morse när han plötsligen fick se ett litet mushuvud sticka fram bakom duschdraperiet. Äh, det där får Lizzy ta rätt på, tänkte den grymma människan, och lyfte in katten på toa. När han öppnade efter ett tag satt Lizzy innanför dörren och väntade på att få komma ut. Hur han nu kunde tro att den senila katten skulle ta sig för att jaga en mus, begriper jag då inte.

Så småningom fick ungarna reda på att det fanns en mus på toan och då blev det liv i luckan vill jag lova. Allehanda attiraljer släpades fram och in på toa för att användas i 'Operation Musfångning'. Trollet hämtade ett förstoringsglas, modell större, för det tyckte han kunde vara användbart när de letade spår. Sedan stormade de in till mig, som låg halvdåsande i sängen med en snuttande Nassa - och det var ju omtänksamt att de ville informera mig om så viktiga skeenden i vårt liv.

Någon mus fick de naturligtvis inte tag på och till slut blev Älsklingen och Draken tvungna att åka för att hinna i tid till skola och jobb - varvid Draken naturligtvis fick ett utbrott. Vi måste åka nu. Sätt på dig! Vi kommer för sent annars. Mamma tar hand om musen. Ta på dig kläderna! Nej, hon kommer inte att döda den. Nu klär du på dig! hörde jag Älsklingen tjata där nere. Till slut kom de iväg och Trollet satte sig framför tv:n.

Jag lade in en papperskasse med lite solrosfrön på toan. Efter ett tag tittade jag in. Ingen mus i påsen. Efter ytterligare ett tag tittade jag in igen. Då först såg jag att den ramlat ner i toan och låg där och simmade. Jag hoppas verkligen att du spolade ner den sa dagmamma T när jag sedermera lämnade Trollet och berättade om morgonens tilldragelser. De är ju skadedjur. Nej, det gjorde jag förstås inte. Jag är en blödig fan. Jag fiskade upp den med en butt och tippade ner den i papperskassen. Där satt den och flämtade och skakade, och började inte ens putsa sig. Jag kan ju inte släppa ut den nu tänkte jag, då fryser den ju ihjäl. Den är ju helt utmattad. Jag stoppade ner ett nystan toapapper som förhoppningsvis skulle suga upp lite väta. Ja, jag sa ju att jag är en blödig fan.

Efter ett tag tittade jag in igen. Musen var borta. Den rackaren hade hoppat ur påsen. Att de är bra på att gnaga och klättra, visste jag ju, men att de är så rackarns bra på att hoppa visste jag inte. Jag gick och hämtade en pappskiva, lokaliserade musen, drev in den i påsen, lade pappskivan över och bar ut den framför huset där jag släppte ut den. Den sprang fort som blixten bort till vedboden. Där kan den få bo. Jag kan inte se en liten mus med stora pepparkornsögon och små runda söta öron som skadedjur, när den inte ens har gjort någon skada. Inte än i alla fall.

Viktrapport 2

68 kg visar vågen ikväll. Ytterligare ett ned.

Idag har vi ätit Kreolskans gryta (Anbefalles!). Ingen bantarmat direkt. Ingen bantarmat annars heller, för den delen. Jag lägger mitt krut på annat istället. Jag drar in på godis, kakor, läsk och efterrätter, äter väldigt lätt lunch i veckorna och äter apelsin och dricker te till mellanmål. Det senaste har jag ökat på promenadtiden lite. Nu blir det för det mesta en timma och en kvart, tjugo minuter. Mest för att det är skönt.

Låt mig orka hålla fast vid detta!

Mildare

Det var mildare idag, bara ett par minusgrader. Jag sjalade in Nassan och gick upp mot Ändlösberg. Upp, upp och upp. Jag mötte Svensson på skotern och ett par traktorer körde förbi mig. Det är mycket aktivitet i skogarna här efter Gudrun. En ensam korp flög över skogen.

Och jag älskar korpar.

Vägen

Vägen jag gått på mina promenader den senaste tiden är egentligen rätt tråkig. Visserligen en skogsväg, men inte någon av dem jag tidigare gått, de som går uppför.

Den här går åt motsatt håll. Bortsett från en ganska lång nedförsbacke är den tämligen plan och nästan helt rak. På ena sidan vägen går linjan (vad det nu heter på rikssvenska, kraftledningsgata?). På andra sidan, en rätt lång sträcka, ligger ett stort hygge. Tillbakavägen går jag ute på stora vägen (som förvisso inte är så stor, men i alla fall asfalterad). Inte så upphetsande, nej.

Men tråkigheten för det med sig att det blir meditativt att gå, och det har ju ett värde. Gå, gå, rensa hjärnan, bara vara. Å andra sidan är det ett ypperligt tillfälle att lyssna på böcker. Jag skulle förstås kunna växla, men det känns som om jag vill välja ett av alternativen, att kontinuitet i det här fallet skulle tillföra mer än omväxling.

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag får fundera vidare.

Chanticleer

Vintrigt

Idag är det -15º. Djurmo klack syns inte för diset över älven, men solen skiner på rimfrostiga träd i skogsbrynet bortom åkern. I toppen av häggen sitter två domherrar.

Wow liksom!

Kolla vilken bautatass jag träffade på uppe på skogsvägen häromdagen. Och det var nysnö, så den har inte smält ut

Där älvarna sammanflyta

Idag tog jag Nassan i sjalen och travade ner till vårdcentralen för att få henne vaccinerad, vägd och mätt. 50 minuter tog det att gå dit. Hemvägen tog betydligt längre tid, för jag gick lite extra kringelkrokar. Bland annat gick jag ner till älvmötet. På höger sida av bilden kommer Västerdalälven, som synes isbelagd, och från vänster Österdalälven som är öppen.

Nassan hade ökat fint i vikt och längd. Man ser tydligt på kurvan när jag började med tillägg, för där sticker den iväg uppåt.

Mamma är lik sin mamma

De där storhandlingsdagarna är inte nådiga. Lämna Trollet hos dagmamma - Köra till Borlänge. Biblioteket - Bolaget - Granngården - Kupolen - ICA Maxi - Köra hemåt - Hämta Trollet - Hämta Draken - Köra hem.

Nassan gråter och är akuthungrig - Ankor och höns väntar på mat - Trollet sitter på toa och ropar: Mamma jag har bajsat - Torka liten rumpa - Trösta Nassa - Mata ankor och höns - Snutta Nassa - Göra tillägg - Packa upp sex matvarukassar - Sätta grytan på spisen - Plocka ur diskmaskinen - Plocka fram riset - Ge Nassan tillägg - Plocka in drivorna med smutsig disk i den nu urplockade diskmaskinen, så att det går att arbeta i köket - Duka...

Sedan kommer Älsklingen. Jag blir avlastad.

Klockan åtta stupade jag i säng. Kanske inte bara på grund av storhandlingen. Det var ju ett tag sedan jag fick sova om nätterna.

Suck No 418

När äntligen redigerafunktionen fungerar igen efter ett halvår och Blogspot fattar att jag är inloggad när jag är inloggad, så lägger kommentarsfunktionen av. Åtminstone kommer inte jag in och kan svara på kommentarer - eller ens läsa dem den vanliga vägen, men bakvägen går det. Och det är bara där det redan finns en kommentar som det inte funkar. Tänker det här hålla i sig ett halvår också? Suck!

Imorgon ska jag storhandla. Och det är suck No 419.



Ja, det var dimmigt nere vid älven idag.

Viktrapport

Ja, jag sa ju att jag skulle rapportera vikt på söndagarna, så det är väl bara att bita i det sura äpplet. Förra söndagen när vi kom hem från Pappa på kvällen visade vågen på 70 kg. Så lagom kul! Visserligen hade jag - precis som jag sa att jag skulle - ätit och druckit gott och petat i mig både efterrätt, godis och nötter, men eftersom jag skötte mig så väldigt väl i början av veckan trodde jag att det skulle ta ut vartannat. Inte då! Drygt ett halvt kilo plus.

Ikväll står vågen på 69. Ett kilo på en vecka får man väl vara nöjd med. Det är ju inte direkt så att jag bantar och hårdtränar. Jag har låtit bli de värsta onyttigheterna och promenerat. Mycket mer än det känns inte rimligt i nuläget. Men eftersom jag gick upp ett kilo över jul, så känns det lite grand som att vara tillbaka på ruta ett. Nå ja, bara att traggla vidare.

Husmor återinviger Schlemmertopfen

Jo, lergrytan har plockats fram och dammats av och jag har använt den till två rätter under veckan. Den här gjorde jag först. Den var riktigt bra - bortsett från köttet.

Jag skrev av bara farten att jag köpt högrev. I själva verket var det ytter- eller innerlår (jag är urdålig på kött och minns inte vilket; rätt stor skillnad på dem båda va?), färdiga grytbitar. Jag trodde i min enfald att det skulle vara likvärdigt med högrev, detta bedömt på priset, som var relativt högt trots att jag köpte storpack på ICA Maxi. Mörat i sju dagar stod det på paketet. Jag var snarast orolig för att det skulle koka sönder helt och hållet på de där tre timmarna. Det var det sämsta jäkla kött jag någonsin köpt, tror jag. Det var inte segt, det var det inte, efter de där tre timmarna, men det var som om hela köttet var genomsatt av brosk. Det såg så där blankt ut mellan muskelfibrerna och konsistensen var bedrövlig. Så käckt att jag köpte storpack och har hälften kvar i frysen! Inte, nej.

Den andra rätten var denna. Jag var lite osäker på hur starkt det skulle bli och vågade inte ha i någon sambal för Drakens skull (Trollet äter bara ris). När han fick höra det blev han sur och gick och hämtade sambalburken och blandade själv i sin mat. Hå hå ja ja! Den grytan var också riktigt bra. Men det där vattnet kan man nog hoppa över. Det ska jag göra nästa gång. Och så ska jag stoppa i sambal oelek. För husfridens bevarande.

Nu är glada julen slut slut slut

Jag håller på och städar ut julen. Jag är inne på tredje dagen nu. Nassan och jag har lite olika åsikter om i vilken takt detta arbete bör ske. Jag tyckte att vi kunde få det överstökat lite raskt, så att jag kunde sätta mig i lugn och ro i en skön fåtölj och njuta av att ha det fint och städat omkring mig och ägna mig och Nassesnutt, Nassegos, Nassesnack och lite handarbete och läsning. Nassan tycker att det bara är snuttning som är viktigt - detta alldeles oavsett hunger. Hon har sugit sig fast vid min tutte som en annan känguruunge. Jag har försökt att tala om för henne att tålamod är en dygd, men se det köper hon inte alls.

Kvällens skörd

18 gosedjur, två gevär, en tubkikare och en puck. Madrassen på väg utanför sängen och Draken med.

Lilla barnet mitt!

Föresats No 2

Nej, några nyårslöften har jag inte avgivit, men nog har jag en hel del föresatser för det nya året, mer eller mindre färdigformulerade.

Det här med att återgå till normalvikt är förstås en av dem.

Nästa punkt på listan - delvis knuten till den förra - är att jag måste börja röra på mig så att jag får till något som liknar en grundkondition och så pass med muskler att jag kan hålla uppe min kropp och få en anständig hållning. Jag behöver också bli mjukare och smidigare.

Min ambition är att komma ut på promenader åtminstone fyra gånger i veckan. Naturligtvis borde jag gå varje dag, men det låter sig inte så enkelt göras. Måndagar och fredagar har jag Trollet hemma, och med honom går man inga raska promenader, det kan jag intyga. Promenaderna med honom går mer i sid- och höjdled än framåt. Tisdag till torsdag är Trollet hos dagmamman i fem timmar, men en av de dagarna behöver jag till att uträtta ärenden, och då hinner jag helt enkelt inte promenera också, det tar tid att snutta och trösta Nassor. Obegripligt mycket tid.

Promenerandet har jag fått till riktigt bra, bortsett från dagarna då vi var i Hufvudstaden. Förhoppningsvis ska det ge både lite kondition och en och annan muskel. Eftersom jag går med Nassan på mig räknar jag med att sakta men säkert bygga upp "bärmuskler", vilket kommer att ge bättre förutsättningar för oss att komma ut i skogen och på diverse utflykter, hela familjen, framåt våren och sommaren.

Utöver promenaderna hoppas jag kunna lägga till två yogapass i veckan, trots att jag hittills i år inte lyckats genomföra ett enda. Då får jag in lite smidighetsträning också.

Alltså:
1. Återgå till normalvikt
2. Skaffa en mycket grundläggande kondition, styrka och smidighet

Inte ska det väl vara så jäkla omöjligt?!

(Satan i gatan vilken torr jäkla text!)

Det eskalerar

Nu har jag plockat två gevär, en pistol, ett svärd och sexton gosedjur ur Drakens säng. Två gosedjur är kvar, renen Plupp och orangutangen Rick. Suck!

Fredagsnöje

Nu har Älsklingen och jag varit ute och vägt höns, ho ho. Jodå, vi har uppmanats - som innehavare av genbank - att väga alla djur över ett år. Sedan Mynta blev slagen och Boström slaktad så har vi bara två. Nu har vi varit ute med ficklampa, liten digital köksvåg och plastbutt och plockat ner Noppa och Gullviva från sina sovplatser för vägning. De väger inte så där särdeles mycket, hedemorahöns. 7, 8 hekto bara.

Med anledning av detta så undrar jag lite, vad är en broiler egentligen? De brukar väl väga över kilot och gärna ett och ett halvt, och jag trodde inte ens de var vuxna. 'Kyckling' säger man ju.

Vi får väl se till att de tre tuppkycklingarna växer till sig något innan de går till dagmammans make för *host* åtgärd. Annars blir det inte mycket till coq au vin.


Tillägg: Vi har konstaterat att vägningen inte blev riktig och försökt med en annan metod, som verkligen inte är exakt, men i alla fall lite mer med verkligheten överensstämmande. 1,3 kilo väger de. Ungefär.

Årets STA - nördlista

Sent, sent har jag fått iväg årets fröbeställning. Jag kommer inte ens med i första omgången - fast det gör jag ju aldrig ändå, även om jag skickar in tidigt (sade hon bittert). Årets första 20 ser ut som följer:

Maianthemum dilatatum - stort ekorrbär. (Bilder). Jag visste inte ens att det fanns 'stort ekorrbär' förrän jag fick den här listan. Och jag som älskar ekorrbär. Blir fint med en större variant.

Peltoboykinia tellimoides - filigranbräcka. (Bild). Jag tycker att den är ljuvlig. Bladen är jättefina, men det syns inte riktigt på denna bild.

Cardamine heptaphylla - violtandrot. (Bild). Jag har C. pentaphyllos - fingertandrot - och den är helt underbar. Vill ha fler av släktet. (Jag blir inte klok på ändelserna här. Den ena borde inte ha -a när den andra har -os, men jag får inte fram annat).

Sorbus reducta - dvärgrönn. (Bild). Rönnar kan man väl inte få för många av?! Och de rosa bären är ju urläckra.

Aconogonon divaricatum - vippslide. (Bild). Jag tycker den är magnifik. Finns i flera trädgårdar i grannbyn. Den är förhållandevis hög och blommar rätt sent.

Daphne pontica - ett slags tibast. (Bild). Underbar i sin enkelhet. Fast nu börjar jag undra om den är härdig hos mig.

Maianthemum stellatum - stjärnrams. (Bild). Underbar skuggväxt.

Oplopanax horridus - djävulsklubba. (Bild). Taggig rackare med vackra blad och röda bär.

Tulipa sprengeri - sommartulpan. (Bild). Underbar liten vild röd tulpan som blommar sent. Har sått den förut med varierande resultat. I början fick jag upp de flesta fröna, men när de stod på tillväxt i kruka i väntan på att jag skulle få egen tomt, så dog de plötsligt. Därefter har jag haft svårt att få dem att gro. Nytt försök.

Prunus cerasifera - körsbärsplommon. (Bild). Kan man få för många träd? Nä! Och prunusar är jag extra förtjust i.

Cardamine glanduligera - ungersk tandrot. (Bild). Se ovan för motivering!

Prunus tenella - dvärgmandel. (Bild). Jag gillar - som sagt - prunusar :)

Potentilla tridentata 'Nuuk' - grönlandsfingerört. (Bild). Vill ha den som marktäckare. Lär få fin höstfärg också.

Hosta 'Blue Umbrellas' - (Bild). Jag är förtjust i blåbladiga hostor, och vill därför försöka med denna.

Heuchera 'Palace Purple' - rödbladig alunrot (Bild). Vanlig hederlig 'Palace Purple'. Dess röda blad är roliga att ha både mot gul- och blåbladiga växter och den ska få tjäna lite som marktäckare.

Elymus magellanicus - (Bild). Ett blått gräs som jag älskar. Har redan en tuva, men vill ha flera.

Aster divaricatum - skogsaster (Bild). Inte så iögonenfallande på nära håll, men den blommar sent och lyser upp på mörka ställen. Jag har önskat den länge och försökt så förr.

Molinia caerulea 'Karl Foerster' - jättetåtel. (Bild). Det är underbart med gräs! (Men inte gräsmattor)

Melica ciliata - grusslok. (Bild). Det är fortfarande underbart med gräs!

Lamprocapnos spectabilis 'Alba' - löjtnantshjärta, vit form (Bild). Jag kan tänka mig att ha dem lite här och var, i synnerhet nedåt granhäcken.


Vi får väl se hur många av dem jag får. Det brukar inte vara särskillt många.

Paradoxalt nattsällskap

Ur den sovande Drakens säng har jag nu plockat bort sexton gosedjur, ett svärd och ett gevär. Ungen har trots allt bara en juniorsäng, och så där överdrivet mycket plats är det ju inte. Två gosedjur har jag lämnat kvar.

Igår plockade jag bort 21 gosedjur och ett gevär.

Jag begriper inte varför han har börjat med det här helt plötsligt. Och hur skönt kan det rimligen vara att ligga och sova på ett leksaksgevär?

Att lämna svåra besked

Visserligen var det just det här jag arbetade med halvåret före mammaledigheten, men inte tror jag mig om att vara ens i närheten av fullärd. Jag kan rätt mycket om det hela rent teoretiskt, och har praktiserat det hela i princip dagligen, men hur det egentligen blir i praktiken vet jag inte säkert.

Mest är jag nog rädd för att jag ska linda in det svåra så pass att det blir luddigt. Och sedan är det det där med att hålla sig på en nivå som passar just den individ man för tillfället har framför sig. Vara tydlig utan att slå undan benen. Inte ta ifrån någon hoppet, även om hoppet kanske måste se annorlunda ut framöver. Inte fan är det lätt. Jag måste absolut skaffa den här boken.

Men först ska jag vara lite mammaledig till.

Pust!

Storhandlingen är avklarad. Skönt! Jag laddar för långkok. Högrev är inhandlat och imorgon åker min gamla lergryta fram. Jojomänsan!

När Nassor inte sover

så går deras mammor upp och tittar på SVT Play.

Jag sörjde lite att jag inte sett Lindarws avsnitt av Stjärnorna på slottet så det passade jag på att se nu.

Älsklingens väckarklocka ringde just.

Det är en dag kvar på jullovet.

Hem till byn

Hemma igen efter en tur till Stockholm. Vi var till Husdjursmässan i Kista på fredagen - och det kunde vi gott ha låtit bli, för det tillförde då inget. Och på lördagen var vi på "Förhistoriska riksmuseet" - som Draken kallar det. Draken fick gå med sin far och morfar på Cosmonova, medan jag, Trollet och Nassan gick runt på muséet. Trollet brydde sig inte det bittersta om djuren, utan skulle trycka på knappar. Alla knappar. Utställningen Robotzoo var således ganska lyckad. Trollet kan inte se skillnad på en ren och en älg. Som mor till Draken är jag naturligtvis djupt chockerad över detta.

Paestum rose

Tja, min sorgligt underutvecklade näsa kan förstås som vanligt inte uppfatta särskilt många nyanser av doften. Först tycker jag att den luktar citrus och rosen känner jag också. Jag tycker mig också känna något mintaktigt. Efter ett tag luktar den lite åt rosengeraniumhållet.

Beskrivningen från Lucky Scent lyder som följer:

A rose carved from ancient stone that begins to glow at the edges - with a dry, peppery crackle - then slowly comes to life. A gothic rose, dipped in incense, with the sheerness and intensity of sunlight shining through ruby red stained glass. Named for the ancient Roman city famed for its temples to the gods and its profusion of roses, this extraordinary fragrance is regal and pagan all at once. Velvety, wine-drenched Turkish rose luxuriates in a bed of sweet myrrh and bracingly dry and spicy frankincense and woods. The luminous, drunken petals float on breezy osmanthus and peony, but never stray far from the mesmerizing cedar, wenge and resins that give this fragrance its mysterious, shadowy power. A mythical rose, dark and glowing, fit for the gods.

Jo jo, de kan konsten att skriva doftpoesi som lockar Scyllor att nosa.

Noterna uppges vara:
Davana, cinnamon, pink and rose pepper, coriander, blackcurrant buds, osmanthus, peony, Turkish rose, tea, elemi, incense, myrrh, opoponax, cedarwood, papyrus, patchouli, wenge, vetiver, musk, benzoin.

Ja men, det är ju bedrövligt! Varför känner jag i princip inget av det här? Jag har provat den flera gånger, men icke.

Nej, den tillför inget.

Förresten...

Jag köpte den där mobilen till Nassan i julklapp. Hon älskar den.

(Ja ja, bilden är alldeles stulen)

Pärlband

Antalet Pärlanlyktor har utökats sedan jag lyckligt presenterade de tre första. Åh, vad jag är kär i dem :)

Pullor

Åh vad det är trevligt med höns!


I förgrunden Smörblomma, som är en av de två vi köpte i somras. Till höger en av våra hönskycklingar - som förvisso vuxit till sig en hel del - och i bakgrunden en av de blå hönskycklingarna. Ingen av dem har fått namn än. Fina, fina små pullor!

(Nej, jag kan fortfarande inte fota mot snö, men jag kanske lär mig endera dagen)

Kulturtanten

Jag har inhandlat en linneklänning hos Sjödénskan, på rea och med ytterligare 20% rabatt. Mitt exemplar är dock oblekt med blå rand (se lilla bilden). Den ser ut som en gammal kökshandduk tycker jag. Jag funderar på om jag inte ska ta och brodera ett korsstygnsmonogram på den. Sedan ska jag gå och skrota i den uppe i buan i sommar och se ut som en riktig bondmora, och solen ska skina och det ska vara varmt och ungarna ska vara snälla och rara och inte skrika.

Ja, jag vet att det är en utopi, men jag kan väl få drömma lite.

Liten blir stor

Kycklingen Pip har blivit tuppen Pip - som sannerligen borde få ett mer passande namn, men som troligen aldrig kommer att kallas annat ändå, stackarn.

(Nej, jag är inte kapabel att få mer anständiga bilder med snö som bakgrund, uschäääkta!)

Mycket snack och lite hockey

Nu har jag fyndat några handarbetsböcker på Tradera, ho ho.

Jo, jag inser att jag ägnar bra mycket mer tid åt att titta i böcker, klicka runt bland bloggar och drömma och planera än att faktiskt handarbeta. De två UFO:na har jag ännu inte avslutat, men jag har i alla fall stickat en till hysterisk ruta och virkat några små snöstjärnor (av befintligt garn) som ska fästas på Nassans turkos mysse. En vacker dag så...

Här är böckerna (säljarnas bilder):

Bra jobbat

I morse vägde sig Trollungen med en flugsmälla, och på detta sätt kom han fram till hur hög han var. Inte illa pinkat!

När jag just passerade honom upp för trappan höll han på och gjorde mat till mig (en puck - såg väldigt god ut) han skulle bara knyta en fin rosett runt om så att maten höll ihop sa han. Jag har fortfarande inte fått någon puckmat. Han måste ha kommmit av sig.

:)

Helt hysteriskt

Här är de hysteriskt randiga lapparna - som jag tidigare nämnt - som ska bli till en filt jag ska ha uppe i buan. 20 av 35 är klara. Ja, trådar ska naturligtvis fästas, de ska strykas släta och jag ska virka röd kant runt dem alla. Sedan tror jag att jag ska virka ihop dem. De ska också passas ihop lite snitsigare, är tanken.

Färgvalet kan tyckas mindre upphetsande, men tanken är att det ska ta upp befintliga färger, de som fanns där redan när vi köpte och som jag inte tänker ändra. Jag har också draperier och en del andra matchande textilier efter min farmor, som jag tänkt ta upp till buan, och de är broderade just i rött och blått, med mindre inslag av grönt och gult. Det är därför varje lapp har en smal grön eller gul rand, för att ta upp färgerna på draperierna.

Glad snopp

Trollungen står med handen i brallorna:

- Har du ont i snoppen eller är du kissnödig?

- Nej, jag har inte ont. Jag kliar på honom för att han ska bli glad. Han behöver lite kli.

Basta!

Nää, nu får det baske mig vara nog. Venus från Willendorf må vara hur fin som helst med sitt hull, men jag är det inte. Åtta extra kilo lade jag på mig under graviditeten, och den här kroppen är inte jag. Inga kläder har jag att sätta på mig. Mammabyxorna ramlar av mig – lite konstigt, eftersom jag hade dem redan tidigt i graviditeten innan min mage var stor – och allt annat är för litet och sitter åt och skär in. Och jag är extremkänslig för sådant och får nästintill panikkänslor. De byxor i storlek 40 som jag köpte tidigt i graviditeten, då när jag hade gått upp så mycket för att jag åt hela tiden för att försöka hålla illamåendet borta, de får jag med nöd och näppe på mig. De stramar runt låren och jag känner hur valkarna hänger över kanten. Det är inte roligt.

Jag brukar väga 61 till 63 kilo, med ytterst sällsynta utflykter ner till 59 eller upp till 65. Nu visar min våg något drygt 69 kilo, vilket antagligen är 71, för jag är ganska säker på att den visar två kilo för lite. Det är ju inte riktigt läge för varken hårdträning eller att hårdbanta när jag har en liten tvåmånaders att amma och två andra små illbattingar att ta hand om. Hade jag bara haft Nassan hade jag väl gått ut och tagit raska promenader tre timmar om dagen, men sådant går inte nu. Jag får göra vad jag kan med de förutsättningar jag har, helt enkelt. Särskilt fort kan det ju rimligen inte gå, men bort ska de här eländes kilona. Hädanefter blir det viktrapport varje söndag. Känns det som jag har ögonen på mig, så räknar jag med att det går lättare att hålla sig i herrans tukt och förmaning.

Kommande vecka räknar jag emellertid inte med några stordåd. Jag är ensam med ungarna om dagarna måndag till torsdag, och kommer inte att kunna gå några raska promenader då. Och i slutet av veckan ska vi ner till Stockholm och hälsa på Pappa och Mommi, och då tänker jag inte späka mig, utan njuta på ett anständigt vis av den goda mat, sannolikt med efterrätt, som de kommer att bjuda på.

Gott nytt år!