Status

Snön är borta.
Draken är på disko.
Trollet snuttar.

IVA måste vara det tråkigaste som finns i vårdväg.

Nästa vecka öronop.

Snö

Så kom den första snön. Utanför lasarettet föll flingorna små och smälte direkt. Här ligger ett fluffigt vitt täcke över träd och mark.
Den kom sent i år.

Ovitt

Jag kan verkligen förlora mig i alla dessa vita inredningsbloggar, det kan jag. Men i takt med att ta mig fasen all inredningen är i vitt och vitt och silver eller cappuccino, vitt och cappuccino eller fondvägg, fondvägg och fondvägg, så blir jag mer och mer nöjd med vår röda soffa och våra blommiga öronlappsfåtöljer och ingen fondvägg så långt ögat når.

Jag hade aldrig någonsin själv kommit på tanken att köpa en röd soffa. Aldrig. Men nu hittade vi ju inget bra, billigt och småbarnsvänligt och det var lika bra att ta Älsklingens befintliga som - eftersom jag absolut inte kunde tänka mig en röd soffa - stod undanställd i stugan. Fåtöljerna heter Richard och tyget heter Venus. Jag har aldrig riktigt fallit för det när jag sett det på bild, men varje gång jag har stött på det i verkligheten (ie på Östbergs) så har jag känt att det vill jag ha, just det!

Ja *host*, mindre vacker bild på mindre vacker styling i ett nyinflyttat hem. Jag tog bilden för länge sedan för att skicka till Mor och visa att soffan och fåtöljen gick ihop. Man ser i alla fall det jag ville visa: hur o-vitt och hur o-cappuccino och o-fondväggigt vårt hem är.

Jag har förälskat mig i Kaffe Fassetts stickade filt. I all sin enkelhet är den underbar. Jag skulle vilja sticka en liknande i ull, ta upp färgerna i fåtöljen och ha den i soffan. (Bara för det tycker jag att fåtöljens färger ser blacka ut på bilden. De ser inte blacka ut i verkligheten, utan varma och snälla.)

Och så skulle jag vilja ha ljuslyktor i tusen färger på bordet. Men det går inte för Trollet.

Kors i taket!

Tror ni mig om jag säger att granhäcken är planterad? Jisses vilken tid det har tagit, men nu är de i backen, alla de hundra små granarna. Hade jag varit barnlös hade jag klämt ner den på en helg. Ack ja!

Jo, jag vet att jag borde skämmas som planterar granhäck när jag är sjukskriven. Men det är skillnad på att jobba två timmar ute i trädgården, i sin egen takt, och snora, snörvla och rinna bäst man vill i sin ensamhet och att jobba åttatimmarsdag, vara alert och frottera sig med infektionskänsliga patienter. Jag skulle ha varit på IVA idag.

Och nu har jag fått ont i halsen igen. Synden straffar sig själv. Eller nått.

Ungefär som på denna stulna bild har jag tänkt mig
att granhäcken ska se ut om några år

Nämnas bör kanske att huset - inklusive veranda - ligger högt och härifrån kommer vi att kunna se över häcken, ut över hagarna och bort emot Djurmo klack.

Förgänglighet

En blåmes har strukit med

Pumporna hann vi inte bärga innan frosten kom

Echinacea purpurea. Röd rudbeckia.

Gör mig levande igen

Så här skrev Peppar på Hypo:

Jag vill inte spara ned mina texter, skriva ut dem och lägga dem i byrålådan. Jag vill att de ska finnas kvar här ute. Ha nåt slags liv. Vare sig nån läser dem eller ej.

Precis så känns det. Jag saknar mina Skylla- och Bastettexter. Jag ville att de skulle leva kvar där ute, även om ingen någonsin skulle läsa. Jag har dem nedsparade. Ibland undrar jag om det inte skulle gå att få in dem på en egen hemsida. Någon slags kod måste det ju ändå finnas sparad. Men jag är för blåst när det gäller sådant för att ens försöka ta reda på om det är möjligt.

Flyga drake

Jodå, jag lyssnade färdigt på 'Flyga drake' här om dagen. Jag tyckte verkligen mycket om den. Så mycket att jag faktiskt åkte och lånade 'Tusen strålande solar', fast som vanlig bok, och trots att den är på 400 sidor ;)

Jag tänker inte se filmen.