Och så kom kylan

Ja, där fick jag för att jag pep om att det var mörkt, mulet, trist och ingen snö. Nu ligger här tre decimeter, natten är stjärnklar och det är -23°.

Jag gjorde ett nytt försök att gå och simma, men det var knökfullt i den enda motionsbanan som var öppen och jag klarar bara inte av att ligga och slösimma. Jag måste få köra på min takt. Jag förstår inte hur folk klarar av att simma så där långsamt. När jag gör det så sjunker mina ben. Men jag gick på relaxen i alla fall. Det måste väl också räknas som att ta hand om sig själv. Det är en häftig känsla att sitta ute i bubbelpolen i minusgrader - fast i Borlänge var det bara - 17° - med snö runt  omkring.

När jag kom hem satte Maria fram mat till mig. Är det tillåtet att ha det så lyxigt? Det var bara 16° köket, så jag tände en massa ljuslyktor och satte mig att elda i vedspisen. Det är konstigt att jag, som har så svårt för att inget göra, kan sitta i princip hur länge som helst och titta in i elden.

Jag har varit så förbålt trött hela veckan. Kanske för att jag slappnat av när jag nu gått in i rollen som underläkare igen, på mitt vanliga ställe har jag i princip överläkaransvar, samtidigt som allt är nytt. Nå ja, det var sju år sedan jag var där senast. Man glömmer rätt fort när det är saker man inte håller på med, i synnerhet när man hela, hela tiden måste lära sig nytt. Det finns liksom inte plats för hur mycket som helst.

Efter att ha suttit framför elden nära en timma ville jag bara gå upp och krypa ner i sängen. Men så fick jag för mig att jag äntligen skulle ta och se om Avatar, och plötsligt var det sent. Nå väl, jag är ju ledig imorgon. Kanske lyckas jag ta mig i kragen och köra lite yoga och tai chi igen då. Och så har jag lovat Elisabet att vi ska åka skidor. Hon fick ett par av mig i julklapp och längtar efter att få prova dem.

The Year of Reading Dangerously

Jo då, jag blev klar till slut. Han är jäkligt rolig Miller, jag gillar verkligen hans humor. Men jädrar anåda vad många svåra ord han använder.

A working father whose life no longer feels like his own discovers the transforming powers of great (and downright terrible) literature in this laugh-out-loud memoir.

Andy Miller had a job he quite liked, a family he loved, and no time at all for reading. Or so he kept telling himself. But, no matter how busy or tired he was, something kept niggling at him. Books. Books he'd always wanted to read. Books he'd said he'd read that he actually hadn't. Books that whispered the promise of escape from the daily grind. And so, with the turn of a page, Andy began a year of reading that was to transform his life completely.

This book is Andy's inspirational and very funny account of his expedition through literature: classic, cult, and everything in between. Beginning with a copy of Bulgakov's Master and Margarita that he happens to find one day in a bookstore, he embarks on a literary odyssey. From Middlemarch to Anna Karenina to A Confederacy of Dunces, this is a heartfelt, humorous, and honest examination of what it means to be a reader, and a witty and insightful journey of discovery and soul-searching that celebrates the abiding miracle of the book and the power of reading.

Och som tidigare sagt, han har inspirerat mig till att åter ta tag i det där med klassiker.

Recension i The Guardian

Och snön kom

Igår började det snöa. Det fortsatte under natten och pågick ännu i morse när jag vaknade. Åtminstone ett par decimeter hade fallit. Jag är glad att jag tog mig ut ur byn. För plogat var det naturligtvis inte. Styrelsen i vår vägförening är mer intresserade av att springa runt och utöva makt än att hålla byvägarna farbara för icke fyrhjulsdrivna fordon.

Jag lade mig tidigt igår kväll och vaknade således redan vid femtiden - även om jag låg och drog mig till sex. Jag räknade med att komma till jobbet i god tid, men sin vana trogna körde plogbilarna i dubbla filer på motorvägen just i värsta rusningen, så jag blev 20 minuter sen. Men varför ska 500 personer komma för sent till jobbet för att två plogbilar inte kan masa sig ut före halv åtta? Allt annat var plogat - ja, utom min by då - till och med parkeringarna.

Fast inte gångvägen genom parken till lasarettet. Men det var mindre snö där än hemma.

Efter att ha sovit urdåligt i två nätter orkade jag inte åka och simma som planerat igår. Sen var jag från jobbet också. Inte ens någon tai chi orkade jag med innan jag stupade i säng. Och idag kom jag inte från jobbet förrän halv sju, och känner mig helt urlakad. Jag ligger redan i sängen - osimmad, otai chiad och oyogad. Det går inte så hejans bra med min träning med andra ord. Just nu känns det som om sömn måste få komma i första hand.

För nymånens skära

Och Venus niger för nymånens skära. Jag antar att hon inte formulerar några tysta önskningar. De är ett vackert par på den tidiga kvällshimlen.

Idag har jag gjort första dagen på min psykrandning. Det blir nog bra. Och ett tillfälligt parkeringstillstånd har jag lyckats skaffa, så imorgon bitti ska jag parkera så att jag får en liten morgonpromenad. Det lär inte ta mer än en kvart att gå, men fram och tillbaka är två kvartar, som är en halvtimma, som är betydligt bättre än ingenting.

Jag stannade vid simhallen på hemvägen, men hade varken fått med mig schampo, balsam* eller "passerploppen", så jag åkte hem istället, tog mig i kragen och började röja i mitt rum. Det var då inte en dag för tidigt. Än är det mycket kvar att göra, men även en tusenmilaväg...

Tai chin tänker jag i alla fall inte hoppa över. Jag ska åtminstone köra igenom formen - så långt jag nu kan den.



* Att bada i klor utan att häva massor av balsam i håret är helt ogörligt. Det är knappt att jag får ut det ändå. Jag köpte faktiskt - efter mycken vånda - en badmössa härförleden, men håret får inte plats.

Hönan som drömde om att flyga

Jag fick syn på den i en bokhandel i Höganäs för något år sedan, eller, ja, när den nyss kommit ut (när var nu det?) och den gick ju omöjligen att motstå. Jag som är särdeles förtjust i höns dessutom. Sedan blev den liggande, som det mesta jag envisas med att köpa i bokväg.

Så fick jag syn på den hemma hos min faster i somras, och då! Kära faster var inte särskilt imponerad, men jag kunde bara inte motstå den, trots att jag tänkte att jag borde hålla mig och läsa mitt eget ex när jag kom hem, vilket slöseri med det, liksom.

Jag läste ut den på två dagar. Nej, den är jättekort, att jag höll på i två dagar berodde enkom på att jag hade så fullt upp med tre barn, käraste faster och kusin som jag ville passa på att umgås med så mycket som möjligt och alla semesterevenemang som skulle klaras av.

En sådan alldeles ljuvlig liten bok! Jag älskade den.

Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden.

Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv.

En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

Mörk, mörkare, blåsigt

Få saker är väl så deprimerande som vinter utan snö. Detta nermörka, igenmulna, färglösa, blåsiga. Inte ens en millimeter av mig längtar ut i "friska luften". Jag vill bara sitta inne i soffan med tända ljus och dricka te.

Nu har jag emellertid tvingat mig ut på promenad tre dagar i rad. Heja mig! Igår hade jag tänkt mig upp till Puttkojan och jag packade en termos med te och en macka med rökt lax och travade iväg. Efter någon halvtimma insåg jag att jag inte skulle hinna fram och tillbaka innan det blev mörkt och dels - i ärlighetens namn - så är jag en smula mörkrädd, dels hade jag inte den minsta lust att ta mig ner för isgatan i sista backen utan att se var jag satte fötterna.

Så då satte jag mig ner på en stock invid vägen och åt min sena lunchmacka.

Jag har haft vackrare utsikt i min dag.

Det enda som egentligen var upplyftande var laxmackan - det var oväntat gott med Lingongrova med kallrökt lax - och en liten flock sidensvansar som satt i ett träd och sirrade.

Idag följde jag en annan skogsväg och vek av inåt skogen där jag kunde följa en liten bäck och åtminstone få njuta av ljudet av dess porlande.

Många kråkbär

Färg! Det finns faktiskt lite färg!

Lost on you

Ny favorit. Värsta coola LP! Jag fick tipset på facebook den allra sista timman jag var inne, före min enmånadspaus. Vilken jäkla tur!