Ur led är tiden

Vi har haft 10° här idag - att jämföras med 7°, 8° i Aten och på Kreta. Sådant här väder brukar det inte vara förrän i april så där och det känns väldigt konstigt. Jag gick dagens promenad i bara fleecetröja. Ja, jag hade förstås Nassan sjalad på mig. Det blir ju lite varmare då.

Hela veckan har känts konstig. Jag som just hade börjat få till någon slags rytm i mitt hemmafruliv. Draken är i Stockholm hos Morfar och Mommi. I måndags när jag skulle köra honom till tåget var det ordentligt försenat, så jag gick här och väntade och väntade på att det skulle bli dags att åka och fick ingenting gjort. Jag hade Trollet hemma i tisdags för att kunna ha en mysdag med Draken på fredag. Älsklingen har varit sjuk och hemma och det rubbar mina vanor en del.

Idag har jag varit på hönsabenen igen med tandborste och rapsolja. Det vete sjutton om det där tandborstandet är så bra egentligen. Har en känsla av att det där skorvet ändå skyddar de små "hudlösa" benen under. Jag undrar hur lång tid det tar tills man ser ordentligt resultat, så att man vet om behandlingen haft effekt eller inte. Stackars mina hönapönor.

Faktiskt fick jag en renbäddning gjord, lite tvätt omhändertagen och bokhyllan fixad här på eftermiddagen. Ja, d v s den del av en av bokhyllorna som löper längs ena långväggen i vardagsrummet har jag torkat av ovanpå (det var dammigt där, ja!) och ställt dit böcker och tidskriftssamlare (FoF) och så har jag fått tömt två hyllor där vi ska ställa in en del DVD-filmer eftersom TV-bänken svämmar över och ungarna lägger de där jäkla filmerna i drivor överallt.

Hå hå, ja ja, det är bara inte klokt vilket glamouröst liv jag lever! Och imorgon blir det storhandling och hämtning av Drake.

Det som kom

Här skrev jag om årets STA-beställning, och visst har jag fått mina fröer. De kom redan för ett par veckor sedan. Eller nått. Jag är lite dagvill. I år fick jag sexton förstahandsval av 20, och det var nog det bästa på många år.

De överstrukna fick jag alltså inte:
Maianthemum dilatatum - stort ekorrbär.
Peltoboykinia tellimoides - filigranbräcka.
Cardamine heptaphylla - violtandrot.
Sorbus reducta - dvärgrönn.
Aconogonon divaricatum - vippslide.
Daphne pontica - ett slags tibast.
Maianthemum stellatum - stjärnrams.
Oplopanax horridus - djävulsklubba.
Tulipa sprengeri - sommartulpan.
Prunus cerasifera - körsbärsplommon.
Cardamine glanduligera - ungersk tandrot.
Prunus tenella - dvärgmandel.
Potentilla tridentata 'Nuuk' - grönlandsfingerört.
Hosta 'Blue Umbrellas' - en blåbladig funkia.
Heuchera 'Palace Purple' - rödbladig alunrot.
Elymus magellanicus - ett blått gräs
Aster divaricatum - skogsaster.
Molinia caerulea 'Karl Foerster' - jättetåtel.
Melica ciliata - grusslok.
Lamprocapnos spectabilis 'Alba' - löjtnantshjärta, vit form.

Dessa fick jag istället:
Peltoboykinia watanabei - flikbladig filigranbräcka (Bild)
Paeonia mollis - luddpion (Bild)
Heuchera 'Emperor's Cloak' - en alunrot (Bild)
Triosteum himalayanum - feberrot (Bild)
Dianthus deltoides 'Samos' - backnejlika (Bild)
Maianthemum racemosum - vipprams (Bild)

Notera att detta är de enda fröer jag köpt i år(!!!) Inget från Konnässörsklubben, inget från Impecta, inget från Rara Växter, inget från Runåbergs, inget från Örtagården och inget från Lindbloms. Det ni! Ska jag vara alldeles ärlig så ropade jag in en del fröer på Tradera i höstas, det gjorde jag, men det var ett bra tag sedan och i år alltså ingenting.

Älsklingen har kritiserat mig för att köpa på mig en massa växter och fröer (bland annat) som jag sedan inte har tid att ta hand om. Det gör honom stressad att se allt arbete som behöver göras. För att jag ska hinna med mitt, drar han in på sitt. Och ibland använder jag ändå inte tiden han frigör till att plantera/så/sköta växter, utan gör något annat, och då blir han ännu mer stressad. Han är mycket lättstressad, min käre Älskling - vilket inte motsäger det faktum att han faktiskt har rätt i sin kritik. Så nu ska jag försöka hålla mig i herrans tukt och förmaning, och inte ta på mig för mycket. Jag har en massa fröer kvar sedan förra året, som jag aldrig hann med, då jag mådde så jäkla dåligt i början av graviditeten och Traderafröerna har jag ännu inte sått, så det är säkerligen ett klokt beslut.

Kalkben

För ett antal dagar sedan upptäckte jag att två av våra hönor har kalkben. Det är de som vi köpte till i somras, Smörblomma och Lilja. Våra ursprungliga höns med avkomma har ingenting på sina ben. Jag såg inga kalkben hos killen vi köpte av, så jag antar att kvalstren finns här, men benägenheten kommer därifrån. Jag fattar inte att jag inte sett det tidigare. Så här i efterhand så ser man det ju faktiskt på det har kortet taget på Smörblomma för någon månad sedan. Stackars mina små pullor! Jag har läst runt på nätet för att ta reda på vad man ska göra åt eländet. Tydligen finns det ungefär lika många metoder som det finns hönsägare. Det jag tyckte verkade enklast var att doppa benen i matolja, så det har jag nu gjort. Jag hällde rapsolja i en tom yoghurthink och doppade alla fyra benen, i tur och ordning, och upprepade efter tre dagar. Redan efter första doppningen såg benen bra mycket bättre ut och det där hårda, "kalkiga" blev mjukt och avrundat istället för vasst och torrt. Jag ska upprepa det några gånger till, så får vi se vad det blir av det hela. Jag ska försöka borsta benen med en tandborste nästa gång, som det står på många ställen att man ska göra, ifall det är något löst som bör gnuggas bort.

All

Ja, Milkos saga är all. Nu får även vi sitta och titta på de sanslöst fula Arlamjölkpaketen. Jag blir på dåligt humör bara jag ser dem. Och eftersom Arla tvingas sälja vidare mejeriet i Grådö, skumpar alltså vår mjölk runt halva Sverige innan den kommer tillbaka hit.

Och vad ska det där röda föreställa?! En kobbot?

Hur var det nu de sa i koboken ...det minsta vi kan göra är att se dem. Ungefär så. Kobboten är den diametrala motsatsen till att se dem som ger oss mjölken.


Det som händer med och runt vår mat nu för tiden är så sanslöst, så vidrigt att jag faktiskt saknar ord.

Inget äkta UFO...

men likväl något som hängt över mig.

Förra vintern ropade jag in en overall på Tradera för hundrafemtio spänn. Tanken var att Trollet skulle ha den som reservoverall. Men han blev så förtjust i den att det blev den han använde. Den är i storlek 92, vilket var hans storlek då. Ändå var den så stor att byxbenen släpade i marken. Nu drar han 98/104 (ja, han är liten för åldern), men overallen är fortfarande för lång. Den är såpass lång att vi faktiskt räknar med att han kommer att kunna ha den nästa vinter också. Men, de där långa benen som släpat i marken har naturligtvis blivit alldeles slitna och sett rent bedrövliga ut, och för någon, *host*, tid sedan gick jag och köpte bävernylon för att lappa med.

I helgen har jag äntligen fått de jäkla overallbenen fixade. Och det blev minsann inte alls så illa - för att vara gjort av mig.

Det kommer, det kommer en vår

Det går så fort nu. Dagarna förlängs i en rasande fart. Jag tycker att jag märker stor skillnad här uppe, jämfört med när jag bodde i Stockholm. Nu skiner solen på hela huset och inte bara på övervåningen. Tall-joxarna sjunger ti-tu-ti-tu och det droppar från taken. När solen ligger på förstukvisten så blir det riktigt varmt.

Det känns som alldeles nyssens jag var tvungen att hasta ut till fåglarna före halv fyra, för annars hade hönsen gått och lagt sig och ankorna såg inte maten i mörkret. Nu är det ännu helt ljust halv fyra och fåglarna får vänta lite längre på kvällsmaten. Jag har haft dem ute i några dagar. Efter att Mynta blev slagen så har de nästan bara fått gå inne i hönsgården. Men där är ju så uckigt nu, med allt bajs och tjockt islager. Med ens jag släpper ut dem så vet jag att det är så de måste få ha det. Det är en ren fröjd att se dem. Hönsen går längs hus- och laduväggar där det är barmark och skrockar och sprätter. Jag satte ankornas badbalja under stuprännan så att den fylldes med smältvatten och de badade och badade och badade, putsade och putsade och flaxade med vingarna. Sedan gick de och lade sig mellan min kallbänk och syrenhäcken och stack näbben i fjädrarna och sov en stund. Fåglarna är underbara. Jag är så glad att jag har dem. De får mig verkligen att må bra.

Kö till badet:

Och nu blir det musik:

A lav jo

Jag var minsann inte den enda i familjen som firades på alla hjärtans dag. Nej då, alla flickor i familjen uppvaktades. Draken hade gjort kort till så väl Nassan som Lizzy. Och bilden på kattskrället har han tagit själv :)