Den långe - missinassen

Matt

Käre värld vad trött jag är. I stort sett hela dagen har jag varit igång med städning, tvätt, diskplock och påskfix, men nu är det som om hela kroppen skriker STOPP! och jag har krupit upp i min fåtölj med en filt, datorn och en bourbon. Bourbon är inte så dumt faktiskt, har jag insett. Jag gillar det där knäckiga.

Draken och jag har varit uppe på linjan och klippt påskris. Sedan plockade jag lite lingonris också och Draken klippte och bände loss "läkande rötter till sitt laboratorium" med mycken möda och stor  beslutsamhet :)  Han kanske kan läka sin trötta sargade mor, vem vet?!

Älsklingen lagar mat. Efter middagen ska vi påskpynta och göra i ordning påskriset. Nu ropar han, bäst att ila...

Passenger - missinassen

Om inte

Om inte handskaffären på Sibyllegatan slagit igen, så skulle jag ha passat på, när jag åker till Stockholm om någon vecka, att köpa vårgröna bilhandskar. Eller duvblå. Var får man nu tag på vettiga handskar?

Över motorvägen flög ett sångsvanspar och jag skrålade med radion: 2  4  6  8  motorway!

Det har varit riktigt bedrövligt på jobbet och jag har "krockat" med min överläkare. Men idag pratade jag med min chef. Jag får en samtalskontakt via jobbet och från och med nästa vecka släpper jag avdelningen och får ägna mig åt att lära mig något istället för att bara slita ont. Det är ju trots allt en utbildningstjänst jag har.

Hopp om livet!

Morgonfrustration

Fem över halv sju klev jag in på badhuset, tidigast någonsin. När jag fått av mig allt utom underkläderna insåg jag... ingen baddräkt. Den hänger hemma på tork efter gårdagens mysdag med Draken då vi var på relaxen tillsammans. Jävla skit! Jag hade verkligen behövt få simma :(

Projekt

Simma
Jo då, det går hyfsat. Två, ibland tre, gånger i veckan kommer jag iväg och simmar - förutsatt att jag inte är sjuk och att det inte är totalkris på jobbet.

Sjal av japanska blommor
Jo då, det går också hyfsat. Jag är inne på fjärde raden av fem. Första tio blommor, andra nio, tredje åtta, fjärde sju och femte sex blommor. Elva blommor kvar, fast några är redan påbörjade.

Skaffa en smartphone
Jo då, jag har kommit så långt att jag bestämt mig för operativsystem, operatör, ungefärlig omfattning av abonnemang och telefon. Heja mig! Det blir android, Telia eller Tele2 för täckningen (inte Halebop för supportbehovet) och en Samsung S3. Jo, jag vet att det kommer en ny Samsung alldeles snart. Det skiter jag i. Och nu annonserar Telia om ett paket innehållande ovanstående och lite till, så jag ska försöka åka förbi på hemvägen imorgon och se om jag äntligen kan komma till skott.

Börja springa
Jag väntar på att marken ska bli springbar (Nej, jag tänker inte ge mig ut och springa med broddar!). Jag läser kom-igång-och-spring-bloggar och tittar på "springkläder" på nätet.

Börja styrketräna
Min hållning är en smärre katastrof, så i synnerhet bålen måste jag få fason på. Jag har kommit så långt att jag mailledes fått klartecken till att använda sjukgymnastiken (hemma på lillsjukhuset, som jag ska tillbaka till i maj) utanför kontorstid och jag kommer att få hjälp av någon av sjukgymnasterna med genomgång av maskiner och med tips.

Boka "Romantikpaket" på hotell till min födelsedag
Det gick inte att boka på nätet, så jag har skickat ett mail.

Tapetsera sovrummet
Jag har bestämt mig för tapet och kollat upp ungefär vad det kostar att få det gjort.

Jag kravlar mig ut ur idet för att svära

Det är tungt nu. Jag är trött, trött, trött. Jobbet är slitigt. Ungarna skriker och bråkar. Jag hinner inte någonting alls. Och inte fick jag någon plats till Yngre Geriatrikers Symposium (så ung jag nu är, *host*) med några mysdagar i Göteborg. Och denna vinter går mig på nerverna. -20° när jag kliver upp och sedan nollgradigt på dagen. Är det rimligt? Och halt är det, ta mig fan överallt, trots drivor av grus. Jag avskyr att gå på hal is och jag avskyr att gå i grus. Det går inte att gå någonstans - utom mitt på fulvägen. Det går inte att åka skidor. Det går inte att komma ut i skogen. I vanliga fall brukar jag tycka att snön lika bra kan ligga kvar eftersom det bara är gråbrunfult i alla fall innan det gröna kommer, men inte i år. Snön är bara smutsful och det är bara halt. Det har varit skitväder snart ett år i sträck och jag är less, less, less och ännu mera less.

Jag är ju på rehab nu, och ja... jo... visst har vi en och annan subarach och spinalskada, men till största delen tycks vi få ta över patienter som ingen annan på hela sjukhuset orkar med längre. Och i och med att min överläkare är tämligen frånvarande, så är det jag som får rodda med "godbitarna". Förra veckan skrev jag ut mitt livs jobbigaste patient. Hen slog allt jag träffat på på missbruk, psyk och soma sammantaget (och hörde till alla, typ). Och utöver detta så bedrivs någon slags dr House-verksamhet på avdelningen. Alla urkonstiga och superovanliga diagnoser med konstiga symptom hörande till alla jäkla specialiteter samtidigt hamnar hos oss. Fast dem är det mest överläkaren som roddar med. Mest. Inte bara.