Bäää

Nu har jag klämt mina första två beroendejourer.

I torsdags kväll skramlade det in fem patienter på två och en halv timma, vilket är extremt mycket. Och för mig som gjorde min första jour och inte hade någon vidare koll på rutiner, tog det ju en halv evighet att handlägga patienterna. Till råga på eländet hade jag en bakjour som var allt annat än hjälpsam.

- Jo, det är min första jour och nu har jag fått in en kvinna med Subuxonemissbruk sedan 1½ år, 2-16 mg dagligen. Jag tänkte lägga in henne, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne.

- Ja men, har du inte jobbat på avd X? De har ju färdiga scheman. Det är bara att sätta in henne på ett schema.

- Eh... vilket schema? Jag kan inte det där med Subuxone.

Som om Subuxoneavgiftning vore vardagsmat. Det fanns naturligtvis inte alls något schema att sätta in henne på. Stropp!

Och så nästa gång jag ringde

- Ja men, du får väl göra en bedömning!

- Det här är min första jour. Jag är inte van vid att göra sådana här bedömningar. Jag har givit dig fakta, sagt vad jag tycker och nu behöver jag ditt stöd för att fatta beslut.

Dumskalle!


Idag när jag ringde bakjouren (en annan) för att diskutera ett förhöjt S-litium hörde jag i bakgrunden

- Bäääää

- Men, är du ute hos fåren?!

- Ja, en av mina tackor ska lamma. Oj hon ligger här och har ont. Jag får nog gå in och byta om...

Och jag blev alldeles varm och glad i magen av att höra det där bräkandet. På måndag får jag reda på hur det gick. Spännande!