Vi var uppe idag och lämnade saker i stuggu.Vi är så olika, Älsklingen och jag. Vila för honom är att inte ha någonting som helst att göra. Vila för mig är att få gå och småpula. Han ser allt arbete som något av ondo - i princip - och strävar bara efter att bli klar. Jag kan finna glädje i vanligt hushållsarbete - om jag inte är för stressad och har för ont om tid - och tycker om känslan av att få det fint omkring mig. Jag vilar i att inte måsta bli klar, utan att ta det pö om pö.
Folk undrar varför vi har köpt en "sommarstuga".
Ni som bor så fint!
Ni bor ju redan på landet.
Gud vad jobbigt att ha ytterligare ett hus att sköta!
Vad ska ni göra där?
En av de primära anledningarna till att vi har köpt är att Älsklingen där ska kunna göra precis ingenting, utan någonsomhelst krav på sig att göra någonting. Han har älskat just den fäboden ända sedan han var där första gången. Utan Älsklingen hade det inte blivit någon stuggu.
Men när jag är där inser jag hur oändligt mycket jag saknar skogen. Vår stuga ligger i kanten av fäboden, invid skogen. Egentligen var ju det ett önskemål när vi skulle köpa hus, att jag skulle ha "skogen i ryggen". Det har jag inte här i byn. Inte för att det är långt till skogen härifrån, men den finns inte intill mig. Jag saknar träden - jag älskar träd. När vi satt inne i stugan och fikade fick jag plötsligt se en ekorre som skuttade längs gärdesgården och jag blev alldeles till mig i trasorna. Och jag visste att det var just det jag saknat: träd och ekorrar.
Bild: Fejset där korna mjölkas.
3 kommentarer:
Förstår hur du menar med träden, fast för mig är det havet. Jag har alltid bott nära havet, som längst någon kilometer, som kortast (uppväxten samt nu) ett par hundra meter, och har nog tagit det lite för givet. Men bara häromdagen var det någon som pratade om sin moster som bodde i Katrineholm och jag hörde mig själv säga "men varför bosätter man sig DÄR?" (förlåt, för Katrineholm är säkert fantastiskt fint!) och när jag tänkte efter insåg jag att det är just det där med närheten till havet som spökade.
Precis så är det hemma hos oss. Jag blir stressad av att göra ingenting. Vila är att pula lite i lugn och ro. Han gör ingenting när han vilar, rör sig knappt.
Nejmen så fint! Ljuvligt fint! Gratulerar till att ha blivit med fäbod! /Susanne
Skicka en kommentar