Jag har längtat i flera år efter att se komodovaranen, men när jag nu väl var på plats så var det myrsloken och geparderna som var häftigast att se. Och surikaterna och kapybarorna förstås, men dem har jag ju sett förut, så det var inte samma nyhetens behag. Surikater är verkligen sjukt söta. Draken fick hjälpa till och mata dem med skalbaggslarver. Jag anatar att komodovaranen hade varit bra mycket mer imponerande om man fått se den röra sig.
Det var svårt att få bra bild på mysklokarna, för de gick nästan hela tiden längs staketet. Å andra sidan såg man dem ju väldigt bra då. Vankandet längs staketet visade sig, efter ett tag, ha ett speciellt syfte. I kanten var det nämligen gott om svartmyrebon. Jag blev lite förvånad faktiskt. Jag trodde att de brukar äta termiter just, men det gick tydligen bra med svenska små myror också, för de slickade nöjt i sig. Rejäla klor hade de att krafsa upp bona med.
Kapybaror är tuffa.
Och guanacon ser mjuk och gosig ut.
Och vad är det här för huvudlös och enbent kompis, mån tro?
2 kommentarer:
Otroligt coola, myrisarna, skulle också jättegärna vilja se dem live!
Eskilstuna är inte så långt bort :)
Skicka en kommentar