Absint

Ja, så här i min fågelmaniska period - som nu faktiskt börjar lägga sig en smula - var jag ju tvungen att läsa Niklas Rådströms 'Absint'.

En försommardag finns han bara där, blåmesungen som kommer att få namnet Absint. Kanske har han fallit ur ett överbefolkat bo högt upp i trädets krona, kanske har han alltför tidigt prövat sina vingar. Det är ett litet dunknippe med gapande näbb och uppfordrande läte som intar familjen Rådströms hem. Till en början handlar livet mest om att tillfredsställa en aldrig sinande hunger, men snart börjar Absint ge sig ut på allt längre upptäcktsfärder. Ute i trädgården lockar andra fåglar och världen vidgas för varje dag. Absint är en oemotståndlig berättelse om ett oväntat möte, en filosofisk betraktelse över människa och natur och om att upptäcka storheten i det lilla. Rikt illustrerad av Catharina Günther-Rådström.

Berättelsen är helt bedårande. Det här med antropomorfism när man skriver om djur är ju väldigt känsligt, även om det nu inte stör mig så väldigt, och jag noterar en och annan sådan. Men så kommer sista kapitlet och lägger allt på plats, så att säga. Och kanske är det just detta sista kapitel som är det allra, allra bästa.

SvD:s recension

Dagens bok