Introvert - extrovert

Det finns många definitioner på introvert - extrovert. Enligt vissa hamnar jag åt det introverta hållet på skalan, enligt andra åt det extroverta. I någon variant som vi tittade på när jag läste kursen Medicinsk psykologi tittade man på behov av nytt-äventyr-spänning-risktagande. Där hamnade jag åt det introverta hållet. I andra sammanhang tittar man på om man pratar-tar kontakt-är öppen med sig själv, och då är jag åt det extroverta hållet.

På Idagsidan har SvD nu en serie om Den introverta personligheten. Och jisses vad jag känner igen mig i mycket!

Introverta behöver mindre stimulans för att känna sig levande och får sin energi från den inre världen – läsande, reflekterande, djupa samtal en och en. Återhämtningen sker genom att ha tid för sig själv.

Det är det som är mitt problem nu, jag har väldigt svårt att få tid för återhämtning.

Det paradoxala när jag tittar på mig och Älsklingen är att jag ser mig som introvert med ganska stor social förmåga. Jag klarar av större tillställningar och att konversera en bordsgranne, även om denna är svårpratad och tystlåten. Älsklingen däremot får sin energi bland människor, men han är svårpratad och tystlåten och rikigt urusel på att ge respons när någon annan talar, fast han säger att han lyssnar och är intresserad.

– Vi introverta pratar inte så mycket, förklarar Linus Jonkman. Så jag har bett Hanna att försöka vara mer kärnfull: använd tre meningar, då kommer jag säkert att komma ihåg vad du säger…

Ovanstående stämmer inte alls på mig och Älsklingen. Jag pratar på och han blir mer och mer stressad för att det blir fler och fler val att ta ställning till och mer att komma ihåg.

Till exempel:
- Vad har du tänkt för mat idag?
- Ja, antingen så gör jag den här grytan, för grytbasen går lätt att tina upp och vi har X och Y i kylen, och Z kan vi hämta ute i landet. Alternativt steker jag det här köttet och gör risotto till. Men det går att spara det också, för det håller fyra dagar till.

Älsklingen börjar se plågad ut och jag tror att det beror på att han endera inte är sugen på det jag har föreslagit eller att han är väldigt hungrig och vill ha något som går snabbare.

- Ja, vi kan ju förstås göra hamburgare också, det finns ute i frysen. Eller potatisbullar om du hellre vill ha det. Jag tror att det finns bacon i kylen också.

Älsklingen börjar trampa, flackar med blicken, ser surare och surare ut.

Och det här med möbleringen i klassrummet och grupparbete som nämns i artikelseriens del 2. Ja men, vad är det för idioti med de här u-möbleringarna?! Det är väl läraren man ska lyssna/titta på under en föreläsning. Jag får alltid ont i nacken när jag tvingas sitta vriden maximalt till höger eller vänster. Och sätter jag mig i "botten på u:et" så att jag kan sitta rakt, så hör jag ofta inte ordentligt, för att folk sitter och tjattrar så förbaskat längre fram. Och grupparbeten... jag HATAR grupparbeten, verkligen HATAR. Samarbetar gör man när det är till gangn för uppgiften. Grupparbeten i skolan är ungefär som att sätta två personer i knät på varandra framför ett tangentbord och tro att det ska gå fortare och bättre att skriva för att man "samarbetar". Och de där jäkla grupparbetena man tvingades till under läkarutbildningen var ju rent kränkande. De skulle utföras utanför skoltid - i e efter klockan 17 - av gruppmedlemmar som i många fall hade barn att hämta på dagis altenativt extrajobb och som bodde på helt olika sidor av stan, jag tre i mil sydösterut och andra på sina håll. En sammanfattning på hela läkarutbildningen är att jag har aldrig ägnat så förbannades mycket tid åt att lära mig så försvinnande lite. Och under grupparbetena lärde jag mig allra minst - i synnerhet om att samarbeta, vilket jag inte tycker att jag har några problem med utom just vid grupparbeten i skolan - och mådde som allra, allra sämst.

Usch, det var verkligen inte nyttigt att börja tänka på läkarutbildningen! Den värsta tiden i mitt snart 50-åriga liv. Nu känner jag mig riktigt sänkt igen, trots att artiklarna lyfte mig ett snäpp här där jag sitter med halsont och en knappt brukbar högerarm :(

Men läs gärna artiklarna - oavsett om du ser dig som introvert eller extrovert. Det är alltid givande att lära sig mer om hur både man själv och andra fungerar :)