Så här nassig blir Nassan när hon nassar i sig Pillas mozzarellagratäng* - en uppenbar favorit. När hon tycker att något är gott så hörs det, om man säger. De kära släktingarna i Göteborg undrade om jag inte funderat på att sätta ljuddämpare på henne :)
Ja, i den här familjen äter vi med händerna direkt från bordet. Åtminstone om man heter Nassan. Tallrikar och tabletter åker omedelbart i golvet, så det är till att köra avtorkbar duk. Det är tydligt att hon tycker om att äta själv och det är helt uppenbart att ätandet har stark koppling till händerna. Ska man mata henne så är man nästan tvungen att sätta en sak i var hand för att få henne att gapa.
Jag begriiiper inte varför vi har matat de andra ungarna med färdig barnmat. Vad det är i de där burkarna vågar jag inte tänka på. Och varför maten i burkarna är passerad, mer eller mindre, begriper jag inte heller. Nassan tuggar fint med sin lilla tandlösa gom - hårda saker som köttbitar gör vi lite mindre bara - och små bitar kan hon plocka med själv. Hon klarar alldeles utmärkt att få i sig på egen hand - även om det nu blir lite kletigt - och behöver ingen specifik barnmat, utan äter det mesta av det vi äter.
När Nassan skulle till att börja äta så googlade jag lite för att se om det var något som småbarn absolut inte bör få i sig. Då såg jag på en sida från något landsting, jag minns inte vilket, att man rekommenderade köpt pulvergröt, för den är järnberikad. Det skulle behövas eftersom småbarn har svårt att få till sig tillräckligt med järn eftersom de inte brukar tycka om kött (!!!) Sedan dess tror jag inte på ett enda ord av vad "expertisen" säger om barn och mat, så läkare jag är, och med den satans barnläkaren på Akka BVC i Västerhaninge, som har förstört åratal av måltider genom att skrämma slag på Älsklingen med sina dumma jävla idéer, i gott minne.
VEM f-n är det som har lurat i stora delar av Sveriges befolkning att barn måste ha passerad mat tillverkad på fabrik? Och HUR kan ett landsting gå ut med att småbarn behöver industritillverkad gröt med konstiga tillsatser (och då syftar jag inte på järnberikningen)? Behöver ungen järntillskott så är det väl bara att göra maten i järngryta. Om man nu har någon. De flesta tycks ju ha gått på det där med non-stickbehandlat - så även jag fram till för något år sedan. Då åkte non-sticken ut och de gamla järngrytorna och -pannorna plockades fram.
Mooot barrikaderna! Eller... nä, jag är kanske inte den typen. Men förbannad är jag.
* Jag brukar inte skala auberginerna. Det behövs verkligen inte.
3 kommentarer:
Oskar och Sara gör likadant, de matar eller lägger upp små bitar på bordet till Walle och han tuggar mer eller mindre entusiastiskt.
Jag tycker att Nassan ser smart ut, det ska bli spännande att se vad hon åstadkommer i sitt liv.
Hon ser så nöjd ut :) Här har jag aldrig ens ägt en barnmatsburk men det är helt andra orsaker än många andras. Jag måste laga maten från grunden och har inget val. *kram*
Plockmat rockar! J hade en rätt lätt-triggad kräkreflex som pytting så hans farmor blev alldeles för nojig över att han skulle kvävas när han satt och åt på egen hand, så det är väl enda gångerna han fått mosat. Och burkmat har han dissat jämt - enda sättet att få honom att äta upp de få som hans far av "enkelhet" försökt få i honom har varit att blanda ut det med lika mängd människomat, eller att hälla ner rejält med curry i maten. Allt blir godare med curry!
Skicka en kommentar