Fågeldagbok

Vare sig en människas arbete är hårt eller lindrigt,

vare sig hon är lycklig eller olycklig,

så har en fågel utsetts att sjunga för henne medan hon arbetar.

Det tog lite tid att läsa ut den. Inte för att den var dålig, tvärt om! Jag tyckte mycket om den. Och det gäller både Thoreau-biten och Nilsson-biten. Det är Lennart Nilsson som gjort urvalet, översättningen och han skriver också en inledning om fågeln i fråga i början av varje kapitel. Längst bak finns kommentarer och förklaringar till varje kapitel, lista på svenskt, engelskt samt vetenskapligt namn på samtliga omnämnda fåglar samt korta biografiska data om Thoreau. Där finns också färgplanscher ur American Ornithology från början av 1800-talet, ett verk som Thoreau ska ha använt sig av för att identifiera fåglarna.

Långt, långt bort hör jag en kråkas röst... Ett sådant underbart ljud! Det är inte bara en kråka som ropar till en kråka, för den talar också till mig. Tillsammans med honom är jag en del av en väldig varelse; om han har röst, har jag öron. Jag hör vad han ropar, och jag har föresatt mig att inte skjuta och inte stena honom, om bara han ropar till mig varje vår.
(Ur Thoreaus dagbok)

Jag önskar bara att det fanns böcker som denna och Ovanliga möten med vanliga fåglar skrivna av svenskar. Jag tycker mycket om den här sortens litteratur, men det skulle onekligen vara roligare att läsa om fåglar som är bekanta, vilket flertalet i dessa amerikanska böcker inte är. Inte för mig i alla fall. Icke desto mindre har jag för avsikt att så småningom ge mig på Kingbird Highway (naturligtvis översatt av Nilsson, liksom Ovanliga möten...) Man tager vad man haver, typ.

9 november 1855
Förmiddag. Gräset vitt och styvt av frost. Såg i tjärnen vid Hemlocks något som jag först trodde var ett färggrant löv som västanvinden sköt fram på ytan av det blanka, mörka vattnet, men det var en grann sommarandshanne som lät oss komma så nära som trettio-fyrtio meter och som simmade nära stranden innan den for upp och flög bort längs den vindlande strömmen. Vi hann snart ikapp den igen och kunde betrakta den fint en lång stund. Det var en underbar fågel, en fulländad flytande ädelsten...

18 november 1855
Istället för att vanka omkring på timmermarknaden bland vassnästa kuskar glider jag över mörka, blanka vatten, där jag kan se spegelbilder av stubbarna på stranden, och jag blir bländad av skönheten hos en sommarand. Fast jag inte får något timmer, får jag skönhet som kanske är dyrbarare. Priset på denna min skog, hur högt det än må vara , är just det som jag gärna betalar.
(Ur Fågeldagbok)

Sommarand = Brudand = Aix sponsa


Svenskans recension

GP:s recension

La Bibliofille recenserar.