Storslagen debut i det lilla formatet
Paul Hardings debutroman om en äldre man som på sin dödsbädd blickar tillbaka på sitt liv har tagit kritikerna med storm. Harding har en enastående förmåga att berätta ur täta perspektiv som ger liv inte bara åt karaktärerna i boken utan lika mycket åt naturen och fängslande detaljer ur den vardag vi alla lever i men så få verkligen ser. Tiden är en bok om att försonas med den vi blivit och de som på olika vis format oss.
Nää! När jag läst en tredjedel av boken hade jag fortfarande inte kommit in i den. Skittråkig!
Och ni vet jag och mina fåglar...
I USA blev boken känd som fågelskådarnas motsvarighet till Kerouacs "On the Road". Nitton år gammal fick Kaufman idén att han under ett år skulle försöka se fler arter på den nordamerikanska kontinenten än någon annan gjort. Så småningom blev inte längre prestationen det viktiga, utan fågelskådandet som upplevelse och kunskapskälla.
Det är kul att läsa om fåglar. Det är inte kul att läsa om fågelskådare.
Näpp, tillbaka till biblan med bägge!
I övrigt håller jag nu på och läser trettioelva böcker samtidigt. Helt ostrukturerat och föga givande. Jag måste styra upp det hela lite bättre.
1 kommentar:
Då vet man att man kan skippa de böckerna.
Skicka en kommentar