14-åriga Arrietty och resten av Klock-familjen lever ett lugnt och stilla liv medan de fyller sitt hem med saker som de har "lånat" från människornas hus. Plötsligt en dag så förändras livet för Klockorna när en liten människopojke råkar få syn Arrietty.
Ja, jag är ju svag för animé. Och det är så vackert, som en smekning. Inget gap, skrik och action. Lite tal och mycket händelse genom bilderna. En stillsamhet, trots spänning, och en långsamhet som aldrig blir tråkig. Snäll, visst, men inget smetigt slut.
Recensioner
SvD
DN
SR kulturnytt
2 kommentarer:
Åh, den verkar rar.
Ja, det är den verkligen :)
Skicka en kommentar