Jo, en av anledningarna till att jag åkte upp til buan den där senaste veckan, var att jag ville passa på att hänga med Anne-Marie och Stig på deras kovecka. Jag har ju någon slags dröm om att kunna ha egen kovecka framöver. Men kor är stora djur - lite läskigt - och jag kan ingenting varken om skötseln av dem eller hur man mjölkar och tar hand om mjölken.
Det blev ju lite si och så med närvaron för min del. Svårt har jag ju att komma upp på mornarna och det är inte helt lätt att vara engagerad och delta med tre små barn, varav en bäbis. Nu var det ju ingen som förväntade sig det av mig - mer än jag själv. Hur som helst.
Nu har jag i alla fall mockat, både hos kalvarna och korna, så att jag vet ungefär vilken nivå jag ska hålla mig på. Själva mjölkningen - med maskin - har jag ju varit med på redan förut, men jag har fortfarande inte gjort det själv. Jag har sett dem använda sparkbåge, som jag i princip inte visste fanns innan. Jag har varit med och separerat och jag har varit med och diskat alla mjölknigsattiraljer - det finns speciella föreskrifter för detta, se.
Jag har varit med och kärnat och tvättat smör...
och jag har ett hum om hur messmörskokningen går till.
Det svåraste är nog själva korna. Vad gör man när en ko inte vill som man själv vill. De väger ju några kilo. Åtminstone ett par av korna blev brunstiga när vi var där uppe och betedde sig då lite tetigt. En av dem rusade iväg och stångade (hornlös, tack och lov) ikull Trollungen. Ja, hon tog det väl rätt nätt, egentligen, för han hade inte ont varken av själva stångandet eller fallet efteråt, däremot ramlade han med ansiktet rakt ner i brännässlor, och skrek därför som en stucken gris, stackars barn, och rädd blev han väl också. Och då, när den där kossan löpte amok, då kände jag mig lagom morsk, kan jag säga.
Ändå finns den kvar, drömmen om att ha kovecka. Och vidare, drömmen om att någon gång ha några fjällnära kor här på gården. Att luta huvudet mot en varm komage varje morgon och handmjölka, rytmiskt, i full ro.
För drömma får man väl? Visst?!
5 kommentarer:
Kor är ljuvliga djur! Mina favoritdjur, alla kategorier!
Kovecka låter spännande, och ja, drömma får man, och sen får man också se till att besanna dem.
Lilla Mysan: Ja, de är verkligen mysiga. Men de är ju så stora. Hur lär man sig hantera dem?
Alex: Ja, ett steg i taget ;)
Underbar beskrivning trots "stångandet". har själv aldrig reflekterat över att hyra in sig på en kovecka. Ett superdupersemestertips eller retreat. Var kan man boka in sig?????????
Viola: Bastbergets fäbodar. Det är åtta familjer som delar på sommaren. Jag vet inte om de behöver någon mer just nu. Men du får väl bo i vår lilla stuggu i så fall :)
Skicka en kommentar