Rapport från familjeidyllen

Draken beordras att göra sina läxor innan han får fortsätta att sitta vid datorn. Draken ställer till stor kalabalik och rusar upp för trappan och vägrar lyssna på sin far. Fadern gnäller nedifrån om att jag måste göra en insats. Allmänt less på att han inte kan fullfölja sina konflikter med barnen utan att blanda in mig så går jag och letar reda på Draken och säger till honom att han faktiskt måste gå ned till fadern igen. Draken vägrar och blir slutligen helt rabiat, står och hoppar och vansinnesskriker och klipper till - utan att egentligen träffa förvisso, men ändå ett riktigt slag.

Jag blir fullkomligt vansinnig och rusar efter honom när han springer in på sitt rum och slänger sig i sin säng. Jag tar ett ordentligt tag i hans arm och vrålar, halvhysteriskt, Vad gör du?! Vad gör du?! Vad gör du?! Draken skriker som en stucken gris. Och då menar jag stucken gris. Aj! Aj! Aj! Så gör han nämligen. När han har hållit på och trökat och provocerat oss och sina syskon en halv dag och vi - eller vanligen fadern - börjar lacka ur ordentligt, tar ett tag i hans arm och säger ifrån på allvar att nu fåre jävlarimej vara NOG! då skriker han Aj! Aj! Aj! Och så ställer sig åtminstone lillebrodern - som själv har skrikit som en stucken gris halva dagen för att storebrodern är på honom och tessar och tessar och tessar - på hans sida och säger Pappa slår Draken!

Naturligtvis är ungen ute på nätet, och de mikrofonförsedda hörlurarna ligger tre meter från mig när jag skriker. Och han skriker. Aj! Aj! Aj! Men åh, vad jättekäckt liksom! Fadern kommer uppstormande och stänger av mikrofonen och undrar vad som har hänt.

Han klippte till mig! säger jag upprört.

Det var du som slog honom först säger Trollet, som överhuvudtaget inte varit närvarande förrän på slutet, och jag lovar, i den stunden hade jag verkligen god lust att klippa till en unge. Istället ställde jag mig och väste att de skulle hålla sig jävligt långt ifrån mig det närmsta dygnet, båda två. Och jag tänkte att nästa gång så ringer jag ta mig fan till Polisen och säger Jag slår mina barn! Så kan de sätta mig i fängelse och där får jag i alla fall vila mig från deras eviga bråkande och skrikande i fem minuter. Jag tror att jag ska föreslå dem det nästa gång.


Åh, vad vi har det puttrigt, mysigt och idylliskt här i vår villa på landet, heeela familjen!
Åh, vad det är fiiint och glamouröst att vara doktor!

(Sade jag att vi har svininfluensa på avdelningen?)