söndag 4 februari 2018

Dear Ijeawele, or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions


En till Adichie. En till om feminism. Och en till som jag hade tänkt lyssna på på svenska. I det här fallet blev det nog den engelska av bara farten, direkt efter We Should All Be Feminists.

Kära Ijeawele. Vilken lycka. Och vilka fina namn: Chizalum Adaora. Hon är ljuvlig. Så inleder Chimamanda Ngozi Adichie sitt brev till en väninna som just fått en dotter. Ett varmt och inspirerande brev som består av femton råd till nyblivna föräldrar. Vad är en feministisk förälder? Hur ser ett jämställt föräldraskap ut? Hur lär man sitt barn att bli tryggt i sig själv och inte låta sig begränsas av andras förutfattade meningar? Adichies råd utgör en nyanserad och kärleksfull påminnelse om hur viktigt det är att vi tar ansvar för de värderingar vi förmedlar till nästa generation. Med Brev till en nybliven förälder följer Chimamanda Ngozi Adichie upp succén med Alla borde vara feminister, ett personligt manifest som 2015 delades ut till samtliga gymnasieskolor i Sverige, i ett projekt initierat av Sveriges Kvinnolobby och Albert Bonniers Förlag.

Jag vill nämna att väninnan bett om råd om hur hon ska uppfostra sin dotter i feministisk anda, det är inte Adichie som oombedd kastar sig över henne med detta.

Det är väl inte mycket nytt, för all del. Vi har väl kommit något längre i frågan än man har i Nigeria och USA, där Adichie verkar. Men det är underbart att lyssna på hennes ord - den här läste hon inte själv - och en del formuleringar är bara så snygga, så bra.

Jag förstod inte heller att denna var en riktig kortis när jag valde böcker till Läsutmaning 3x3 under 2018. Kanske lägger jag till Lila hibiskus eller Americanah som kompensation. Det här är fjärde boken i utmaningen jag är klar med.

Inga kommentarer: