Genom huvudpersonens inre monolog får läsaren följa den femtonårige minröjaren Min lycka, som efter en minexplosion har förlorat kontakten med sin pluton, på hans lyriska, hemska, men ändå storartade resa genom det krigshärjade, mardrömslika landskapet. Nattens sång är en förkrossande skildring av en pojke som håller fast vid resterna av sin oskuldsfullhet under ett krig som obevekligt gör allt för att slita sönder den.
Så grym. Så vacker.
Kan man ana att även denna utspelar sig under Biafrakriget, även om det aldrig nämns?
Möjligen kan jag reagera något över att det vackra språket inte känns självklart i munnen - eller snarare huvudet - på en femtonårig barnsoldat.
Mitt ex hittade jag på biblioteket som makulerad för en billig penning. Eller om det rent av var gratis. Jag är himla glad över att jag fann den. Flera böcker som jag tyckt väldigt mycket om är just makulerade ex, som jag knappast skulle ha hittat om jag inte sprungit på dem på biblioteken. Tack och lov för biblioteken - även om jag nu inte besöker dem särskilt ofta just nu - och för den förmån vi har här i landet att låna gratis!
Det här blir femte boken i Läsutmaning 3x3 under 2018. Heja mig!
Om boken i SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar