Skriet från vildmarken utgavs första gången 1903. Det är en berättelse om den stora och starka blandrashunden Buck. Han kidnappas från en trygg tillvaro på en gård, säljs och transporteras norrut till guldruschens Alaska. Ett hårt liv som slädhund väntar Buck. Han härdas av den tuffa tillvaron och med tiden väcks uråldriga instinkter till liv. Han drömmer om ett liv i vildmarken.
Men snälla nå'n, vad är nu detta? Harlekinroman för obildade, inskränkta machonissar? Drakungen lyssnade på den här när han var typ 10 år och älskade den. En unge, djupt fascinerad av djur - på pappret i alla fall - som sannolikt levde sig in i Bucks liv, utan att fundera närmare över någonting.
Sorry, men jag tycker att den här var bedrövlig. Och då med tanken på storyn. De litterära kvaliteterna är jag tyvärr dålig på att bedöma. Klassiker... varför då? Lämna gärna en kommentar så att jag förstår!
Och sorry, jag går händelserna i förväg genom att klämma den tredje av Läsutmaning: 6 klassiker på 6 månader redan i februari.
4 kommentarer:
Vad härligt att du ligger före planeringen till och med! :D Jag har faktiskt inte läst den här så har ingen koll alls på hur den är. Vilken blir din nästa klassiker? :)
Vill minnas att jag läste den när jag var runt 10-12 år och tyckte den var helt meningslös. Har inte ens tänkt tanken att köpa den till sorkarna, men de är å andra sidan mer inne på fantasy och sci-fi än så länge.
Vargnatt: Nästa klassiker blir Pickwickklubbens efterlämnade papper. Jag ska lyssna på den och den ligger på över 40 timmar. Jag ska på kurs i Lund första veckan i mars och tänkte passa på då, det är lång resväg ner och upp och jag kommer dessutom har två timmars pendlingstid per dag där nere, eftersom jag ska bo hos min mamma i Viken, så jag räknar med att hinna klämma 2/3 av den då.
Kristin: Nej, det var sannerligen ingen höjdare, och förmodligen var du betydligt mognare i 10-årsåldern än vad Draken var :)
Det skulle jag väl i och för sig inte tro. Men Pickwick läste jag för bara några år sedan - herregud, nu inser jag att det var på bröllopsresan så 2006 då, vart tar tiden vägen?! - och tyckte om, vill jag minnas. Varje gång jag läser Dickens (senast A Tale of Two Cities för något år sedan) förvånas jag över humorn och undrar över att jag inte läser honom mer men lik förbannat lever jag i någon slags tro att han är torr och trist.
Skicka en kommentar