Gästkatten

Underbart omslag. Och jag som dels är kattmamma, dels går igång på allt som är japanskt faller naturligtvis. Det är en jättefin berättelse. Men...

Ett barnlöst par i trettioårsåldern hyr ett litet hus i utkanten av Tokyo. De är författare som arbetar hemifrån och de har inte längre så mycket att säga varandra. En dag dyker en katt upp i deras kök, en bedårande liten varelse som får dem att lyfta huvudena från sina skrivbord.

Med katten kommer små stunder av vardagsglädje, det unga paret börjar prata med varandra igen och livet tycks ljusare. En rörande och poetisk bok om hur kärleken till en liten katt kan förändra allt.

Gästkatten är fylld av tänkvärda insikter som får dig att se på livet med nya ögon.

Nej, jag tycker inte att ovanstående stämmer. Jag noterade ingenting som tydde på att paret inte har något att säga varandra längre eller att de plötsligt börjar tala med varandra. Är det jag som är ouppmärksam?

Berättelsen är så osammanhängande, med konstiga upprepningar. Uppenbarligen har delar av den publicerats i en tidskrift innan den utkom som bok. Kanske är det däri problemet ligger. Men borde inte någon fixat till det hela innan? Ett kapitel inleds med: Chibi kom ju till oss på dagarna, men hon brukade komma på nätterna också... Detta efter att flera tidigare kapitel nämnt att hon var hos paret på nätterna. Eh... ? Och den konstiga grannfamiljen... Jag fattar inte ett smack, och möjligen beror det bara på att jag är trög. Icke desto mindre, historien är rörande, men - för mig - hänger den inte ihop alls.

Det här var andra boken i Läsutmaning: Månadens språk 2018 (japanska således)