Lördagsmorgon

Det har snöat och snöat. Det utlovade snöovädret har inte nått hit, men det har fallit en decimeter per dag ungefär. Temperaturen har hållit sig runt nollan för att igår plötsligt sjunka till - 10°. Ändå är det mulet. Det är makalöst vackert med all snö på träden, men också lite vanskligt eftersom grenarna riskerar att brytas. Jag eldade både i vedspisen och kakelugnen igår kväll och har just tänt brasor igen.

Jag har fruktansvärt ont i huvudet/ögat. Min gamla vanliga huvudvärk som företrädesvis sitter bakom höger öga och varken är migrän eller Hortons, men har lite drag av båda. Sannolikt har jag varit väldigt spänd under mina två första dagar på vårdcentralen, trots att det var lugnt med frikostig introduktion. Jag känner mig nog oerhört pressad att prestera nu när jag går som internstafett och inte som utbildningsläkare.

Det började bra när en sekreterare (tror jag att hon är) redan vid första rundvandringen dök på mig och sa Du har gjort en fantastisk insats. Du tog hand om min pappa när han kom till X-hemmet, ändrade hans mediciner och förklarade varför de inte var bra. Vi trodde att han skulle dö och det trodde han själv också, men nu är han så bra att han kan växelvårdas och vara hemma halva tiden. Jag kände mig nästan lite generad men det var ju skönt om hon givit den bilden av mig på vårdcentralen. Jag minns fallet vagt. Att jag blev så trött när jag såg läkemedelslistan, gick in och ändrade på typ allt och, det stämmer, förklarade noga varför jag gjorde som jag gjorde. Men efteråt tänkte jag att jag kanske ändrade för mycket på en gång, att jag skulle tagit det lugnare. Uppenbarligen gick det bra ändå och eftersom jag inte blev kvar och kunde fortsätta med långsammare justeringar, var det ju bäst att det blev som det blev. I det här fallet. Annars är det inte bra att ändra för mycket på en gång. Oavsett om det blir bättre eller sämre, så är det svårt att avgöra vilken av medicinändringarna som lett till det.

Det är nog de här två bitarna som är min styrka som doktor, kontakten med patient och anhöriga och läkemedel. Jag är bra på äldre och läkemedel och gör alltid en läkemedelsgenomgång när jag träffar en patient, utan att egentligen tänka på att jag gör det. Mina svaga sidor är att jag är långsam, dålig på att smala av och begränsa mig, dålig på det akuta, eller i alla fall det urakuta och jag är osäker, trög och vimsig när jag är ny och behöver mer tid på mig för att komma in i saker och att våga lita på mig själv än de flesta andra.

Jag älskar verkligen att rensa läkemedelslistor, ha ha! Kan nästan få en kick av att sätta ut mediciner. Min första patient på vårdcentralen var en 89-årig herre med stigande krea som stod på Glibenklamid(!!!). Kvack! Dessutom stod han på Finasterid och Alfuzosin trots att han hade kateter sedan tre år tillbaka. Slask ut med tre läkemedel! Och så den dämpade, ljuva euforiska känslan efteråt. Alla har vi våra böjelser :)

Jag ligger efter när det gäller att redovisa mina lästa/lyssnade böcker och måste sätta lite fart med att skriva om dem. Ytterligare två är snart utlästa och det skulle vara skönt att vara i fas till dess.