Tristan känner försiktigt efter med handen i den mjuka pälsen att pulsen fortfarande slår. Den skadeskjutna kaninen som ligger gömd i hans jaktväska andas svagt. Tristan hade varit motvillig till att följa med på jakten, men Emma hade insisterat. "Det är ett bra sätt att komma in i gemenskapen", hade hon sagt. Men jakten går snett. En man skadar sig allvarligt och Tristan stannar medan de andra går efter hjälp. Under hotet av den annalkande stormen börjar Tristan återberätta scener ur sitt liv för den skadade mannen. Hela tiden är han noga med att hålla kaninen varm och vid liv. Så inleds även ett sällsamt samtal mellan den unge mannen och det intelligenta djuret, som undrar vad det innebär att vara människa.
Mindre samtal med kanin än annat. Jag får lite Fallvatten-feeling av den här. Inte alls dum.
Min tredje bok under januari - jo, jag läste den då men har inte hunnit skriva förrän nu - i läsutmaningen Månadens språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar