fredag 2 februari 2018

H som i hök


Det här omslaget är så jäkla snyggt! Det gick bara inte att motstå boken. Jo, naturligtvis måste baksidestexten utlova något som känns lockande också. Det gjorde den.

Unik och fascinerande självbiografi om att sörja en bortgången far och att  försonas med döden genom att tämja en av naturens mest okuvliga skapelser, duvhöken. Det är en djupt känslomässig berättelse om djur och människa, ensamhet och gemenskap, civilisation och vildmark, liv och död.
Helen Macdonald är i fyrtioårsåldern när hennes älskade far plötsligt dör. Redan när hon var liten flicka introducerade han henne för den fascinerande falkenerarkonsten och detta speciella intresse har alltid varit ett starkt band mellan dem.

Sorgen som drabbar Helen är förlamande. Samtidigt känner hon en närmast tvingande längtan att anta den största utmaningen en falkenerare kan ställas inför: att tämja en duvhök. För åtta hundra pund köper hon höken Mabel. Hon fyller frysen med hökmat, stänger av telefonen och ger sig ut på en livsresa hon inte vet var den ska sluta.

Jag tyckte verkligen jättemycket om den här boken!

Parallellt och inlindat i Macdonald egen berättelse löper historien om TH Whites liv och hans The Goshawk. Jag inser att jag har hans Svärdet i stenen i bokhyllan. Oläst. Den har nu hamnat på att-läsa-listan. The Goshawk, däremot, tror jag att jag avstår.

Jag minns ett avsnitt av Morden i Midsomer (var det väl?) där offrets - initialt misstänkta - hustru var falkenerare. Jag blev såpass fascinerad av detta att det är ungefär det enda jag minns av något av avsnitten. Jag är generellt förtjust i fåglar, men just rovfåglar är inget jag intresserat mig särskilt för. Men när vi besökte Skånes djurpark för några somrar sedan och såg en uppvisning med rovfåglar, så var den där igen. Den oerhörda fascinationen. Och den slår mig igen när jag läser H som i hök. Jag till och med börjar fundera på om jag inte borde ha en falk. Får man hålla rovfåglar i Sverige? Jag måste googla, tänker jag. Finns det falkenerare här i landet? Än har jag inte googlat. Däremot insett att det nog inte är så lyckat att hålla rovfågel om man har höns och kanin.

Om man bildgooglar kan man hitta fantastiska bilder på mongoliska falkenerare som jagar med örn. Se här!

Och här finns en filmtrailer från National Geographic.

Nu har jag googlat. Man får inte jaga med tam rovfågel i Sverige.


4 kommentarer:

Vargnatt sa...

Tycker också om den!

Mira sa...

Vill du bli på gott humör ska du verkligen läsa Svärdet i stenen! Den är helt underbar, särskilt episoden där den unge kart först träffar Merlin och hans uggla (-Här finns ingen uggla!). De övriga delarna i sviten är mörkare och inte skrivna i samma lättsamma ton men ändå klart läsvärda:

Den engelska originaltiteln på sviten är det något svåröversättliga The Once and Future King och består av följande delar:

Svärdet i stenen (originaltitel The Sword in the Stone), 1938
Vindens och nattens drottning (originaltitel The Queen of Air and Darkness), 1939
Den missanpassade riddaren (originaltitel The Ill-Made Knight), 1940
Ljuset i stormen (originaltitel The Candle in the Wind), 1958

Scylla sa...

Vargnatt: Aha, så du har också läst den?! Jag hade nog inte trott att det var din typ av bok. Man ska inte ha förutfattade meningar! :)

Mira: Jag vill absolut bli på gott humör :) Jag tyckte jättemycket om Disneys 'Svärdet i stenen' som väl bygger på Whites version, även om jag förstår att det skiljer sig en hel del. Jag såg den som vuxen, med min dåvarande sambo, och vi skrattade gott flera år efter att vi sett filmen. Nu är det länge sedan, förstås. Ugglan var väldigt rolig om jag minns rätt.
Hur går det förresten med klassikerna? Blev det så att du hakade på?

Mira sa...

Nå jo. Jag tänker haka på. Men min tillvaro är lite vimsig just nu. Ska jag jobba deltid eller ska jag rent av säga upp mig? Och flytta till Frankrike? Eller nåt...