Inte kaffet, tror jag

Nassan går inte upp i vikt riktigt som hon ska. Det är lite varannan vecka, så där. Ena veckan bra, nästa för lite. Barnmorskan tror att jag är stressad, och därför inte producerar tillräckligt med mjölk. Det känns väldigt konstigt. Jag har ju haft så väldigt mycket mjölk med de två andra. Men det kan kanske stämma. Den veckan då Nassan bara gått upp 60 g (de ska upp 100-200 per vecka) hade jag haft det väldigt tufft. Älsklingen jobbade över en del och var på jobbresa på helgen. Och på grund av olyckliga omständigheter fick jag flänga som en galning. Jag tyckte inte jag gjorde annat än satt i bilen och åkte hit och dit.

Hon pruttar en massa också. Riktiga surisar. Man häpnar över att en sådan söt liten unge kan vara så full av gaser och osa så väldans. Barnmorskan undrade om jag åt mycket lök och kål. Det kan jag inte säga att jag gör. Dessutom kan jag bara inte fatta hur det gasbildande i lök och kål kan gå över i mjölken. Att det blir gaser lokalt, i tarmen, är en sak, men att det skulle finnas "gasämnen" som tas upp i blodet och överförs till mjölken har jag faktiskt svårt att fatta. Jag kan verkligen inte komma på något jag äter som skulle kunna orsaka gaserna. Jag ser liksom inget system i det hela, att hon skulle vara särskilt drabbad vissa dagar och att jag då skulle ha ätit något speciellt. På vägen ut från barnmorskan behövde jag snutta Nassan, och då bläddrade jag i någon mammatidning, som låg där. Där stod det att kål och lök, kaffe och mejeriprodukter ibland kan orsaka gaser hos bäbisar. Suck!

Kaffe och mejeriprodukter är väl i princip det jag tycker är mest oumbärligt, och det är det enda jag äter/dricker varje dag. Till frukost Bollnäsfil och kaffe. Ofta mjölk till maten. Ost både på macka och i bit. Ofta grädde, creme fraiche, yoghurt eller gräddfil i maten.

Barnmorskan sa inget om kaffe och mejeriprodukter, trots att jag berättade att det enda jag petar i mig varje dag är just kaffe och mejeriprodukter. Kanske ville hon att jag skulle upptäcka det själv. Eller så är det inte alls så självklart detta man ska misstänka, som det lät i tidningen.

Vi kom överens om att jag ska försöka anteckna vad jag äter och hur Nassan mår. Jag har varit lite slarvig med det. Men sedan i fredags har jag låtit bli att dricka kaffe. Jag märker ingen skillnad på Nassan. Jag antar att jag får ge mig på mejeriprodukterna i veckan. Det innebär att jag förlorar kaffet också, eftersom jag dricker med hälften mjölk. Ja, inte bara, men det är då kaffet är som godast, och det är just det kaffet som jag absolut inte vill vara utan.

Och favoritkaffet är Sibyllans 'Riviera', d v s hälften franskrost och hälften italienskrost, tillagat i den allra enklaste typen av bryggare:

Nu har hon flyttat

Som jag nämnt - eller i alla fall antytt - så fungerar det inte bra med katterna. Lizzy är en jäkla surtant som attackerar Olivia så fort hon kommer åt. Olivia har blivit alltmer skygg, hon flyr när ungarna väsnas och duckar när man försöker klappa henne - även om hon gärna kommer tillbaka när man sätter sig på huk och ropar på henne, och då vill hon gärna gosa. Hon ligger också gärna hos barnen på kvällarna, när det är tyst och lugnt. I tre år har vi kämpat med att Olivia och Lizzy kissar inne - Lizzy började när Olivia kom och satte igång med de där olaterna. Det är inte kul. Det senaste har vi varit så less på det hela, att vi talat om att faktiskt låta avliva Olivia. Lizzy är sannerligen inte särskilt kul, hon verkar tämligen senil ibland och ska in-ut-in-ut-in-ut varannan minut och krafsar sönder våra dörrar, men det är trots allt henne vi haft längst.

För någon månad sedan dog Farmors och Farfars katt. Eftersom de båda är väldigt förtjusta i katter, de känner Olivia sedan tidigare och Farfar verkligen behöver en katt att gå och pyssla om, så har vi försökt få dem att överta Olivia. Åtminstone på prov. Jag tror inte att hon skulle fortsätta kissa där som ensamkatt. Men nej, de har nekat. De har planerat att flytta, eventuellt till lägenhet, och vill inte ha någon mer katt, har de sagt.

Men så plötsligen ändrade de sig. De planerar att bo kvar i huset ett tag till och de tackade ja till att ta emot Olivia. Idag körde vi dit henne. Ungarna tog det lugnt, de vet ju att de får fortsätta att träffa henne, även om Draken sörjer att inte ha henne i sängen om kvällarna. Även han är dock rätt trött på att hon springer och kissar i hans rum, gärna på böcker och andra grejer.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Olivia skulle kunna vara en sådan trevlig katt om hon bara inte var så sönderstressad och hon kan inte ha det bättre än hos Farmor och Farfar.

Vem är det som knaprar på mitt lilla...

Jag köpte en glittrig pepparkakshusadventskalender till ungarna. Jag klistrade ihop den med mycken möda och stort besvär. Under processens gång fann jag mig saknandes ett par, tre armar. Det är vad som hade behövts för att kunna hålla och vika och trycka på typ fyra ställen samtidigt. Till slut såg den husliknande och tämligen anständig ut. Ungarna blev påfallande lyckliga och det är förunderligt hur oerhört tillfredsställande det är att se sina ungar bli glada över något man gjort för dem.


Och ikväll är det Downton Abbey. Tjihooo!

Bärdonen

(En lägesrapport med anledning av Kickis kommentar)

Sex bärdon har jag. Den gamla Baby Björn-selen, en mei tai, en Baby Bag Sling, en Mysak trikåsjal, min gamla Tricotslen trikåsjal (som grannen kom och lämnade tillbaka) samt en Easyhug.

Mei tai:en, Mysak och Baby Bag:en använder jag flitigt. Baby Bag:en brukar jag ta med i bilen om jag ska handla eller gå på biblan. Den är lätt att sätta på sig på parkeringen, det är lätt att stoppa ner Nassegrodan och man kan stoppa ner pluskan och telefonen där också. Den är inte jättebekväm, men det funkar bra att ha den ett tag. Ska jag utföra något slags arbete så brukar jag ha min Mysak. Där ligger Nassan trångt och stadigt. Ska jag bara bära henne på mig, och inte behöver böja mig en massa och så, så tar jag mei tai:en. Pinsamt nog har jag inte provat Easyhug:en än, trots att det egentligen var den jag hade störst förhoppningar på. Min gamla Tricotslen har jag inte haft sedan jag fick hem den. Som jag minns den är den inte alls lika stadig som Mysaken, trots tjockare och dubbelt(?) så brett tyg. Baby Björn har det inte blivit av att använda än, fast Älsklingen har knäppt på sig den någon gång. Det är ju väldigt lätt att bära en liten bäbis i Baby Björn, men jag tror kanske att Nassan mår bättre i grodställning än med benen ute än så länge.

Jag måste ta mig i kragen och prova Easy Hug:en!

Och kanske borde jag köpa en ringsjal också, nu när Kicki frestat mig med att bära japanskt :)

Mei tai:en och Baby Bag:en syns här och Easyhug:en finns här. Mysak syns här nedan - säljarens bilder. Min sjal är marinblå, som den på nedre bilden, och än så länge bär jag Nassan liggande.

Orchdödaren

Vi gick på promOnad - som han säger, Trollet. Jag hade Nassan i mei tai:en innanför kappan. Himlen var till största delen blå och det låg runt nollan, men fy satan vad kallt det kändes. Vinden var isande och det riktigt bet i kinderna och nöp i låren. Nassan hade det bra där hon låg och Trollet verkade inte lida nämnvärt. Han hade fullt upp med att döda orcher. Det är inte många steg han tar utan att ha svärd eller något annat tillhygge i handen. Antingen är han Gimli eller Aragorn, eller - mindre vanligt - Legolas eller Gandalf. Ibland är det lasersvärd han har, och då är han någon av Jedikrigarna i någon av de senare Star Wars-filmerna. Jag har inte så bra koll på figurerna där.

- Kom nu älskling, klockan är mycket, det är dags att sätta på pyjamasen.
- Nej, jag måste döda orcherna först. De ligger ju här, SER du dem inte?!?

Han ser inte så blodtörstig ut, tycker jag. Eller?

Det gångna är inte en dröm

Jo, jag är ju väldans svag för den här karln. Jag tycker om det han skriver och han verkar så oerhört sympatisk. Fast varför han väljer att skriva på svenska, och inte på världens vackraste språk, är mig en gåta. Grekland och greker kan visserligen göra mig galen, men i grund och botten ser jag mig som en hellenofil - eller vad det nu kan tänkas heta - av stora mått.

Lustigt nog hörde jag Sven Wolters röst inom mig när jag läste. Jag lyssnade ju på hans inläsning av 'Mödrar och söner', för något år sedan. Man kan ju tycka att jag snarare skulle höra Kallifatides röst - fast jag minns nog inte riktigt hur han låter.

'Det gångna är inte en dröm' handlar om Kallifatides själv. 'Mödrar och söner' om hans mamma. Ypperliga båda två.

Si eller så

Men om jag kunde begripa varför kassapersonal av yngre modell nu för tiden säger Var det bra SÅ? Med betoning på så och inte bra. Det låter ta mig fan inte klokt. Först trodde jag att det bara var någon konstig idé hos ett par individer i en specifik butik i Västerhaninge, men det är ju likadant här uppe.