Omplantering

Jag har äntligen tagit mig i kragen och håller på att plantera upp en sådd Sinningia bullata - något jag borde ha gjort för *host* ett och ett halvt år sedan, ungefär. Hopp om livet med andra ord. 34 små krukor med pytteknölar och två krukor med lite förtvivlat grönt som tappat knölen.

Kanske blir det lite att sälja på Mässan ändå. Har en del sticklingar att plantera också, men frågan är om de hinner rota sig.

Bilden har jag helt ofint lånat här, hos ett av Gesneriad Societys chapters, nämligen Washington DC:s. Vet ni förresten vilket chapter som är störst? Jo, vi :)

Det är bluff, bluff, bluff...

Att det här inte har orsakat rabalder förvånar mig storligen. Eller har jag missat något?

Flytande margarin måste väl ändå vara ett av de senaste decenniernas största lurendrejeri i matvärlden.

Här plockade jag ut en flaska på måfå sist jag var och handlade.

Så vad innehåller då flytande margarin?

Jo, rapsolja, vatten och tillsatser, förtjockningsmedel bland annat.

Och vad kostar det?

25 kronor litern.

Annars kan man ju köpa ren rapsolja, utan vatten och utan tillsatser.

För 15 kronor litern. Den behöver dessutom inte förvaras i kylen.

Alltså, de tar rapsolja, häller i vatten och förtjockningsmedel och höjer priset med nära 70%.

Tro för all del inte att Mildas Culiness, t ex, skulle vara bättre.

Skitstövlar!

Om möjligt

Idag är det om möjligt ännu gråare. Ännu blåsigare. Ännu drippdropp-slask-halare.

Första tredjedelen av natten låg Nassen och skrek. Andra låg Trollet i min säng och knuffades. Sista hostade Nassen oavbrutet. Idag är hon hemma med mig. Således ingen tur till Borlänge som planerat. De vissna klockorna står kvar i köksfönstret och de vissna jordvivorna på köksbordet. Hade varit fint att få ersätta dem.

Vi har varit och matat hästarna. Jag fick bära Nassen större delen av vägen. Byns vägnät består av is täckt med en dec vatten. Jag tar mig fram med broddarna, men Nassen har ju inga. Hästmatten kommer att få simma hem. Hela hennes gårdsplan står under vatten - med blankis under.

Vi stretar vidare, Sisyfos och jag.

(Vafalls?! Skulle jag vara negativ och gnällig? Jag?)


Franz von Stuck har målat.

Fötter

Mina fötter.

Och David Dachsberg den yngres.

Han dog 1651. Då var han tio år gammal. Det var stormaktstid och drottning Kristina var regent. Hon abdikerade tre år senare, 1654. I Frankrike regerade Solkungen, Ludvig XIV. Det svindlar lätt när historien kommer så nära inpå.

Fadern, David Dachs var ifrån Preussen och kom till Sverige i krigstjänst. Han adlades 1638 och ändrade sedermera sitt namn till Dachsberg.

David Dachsberg d y ligger begravd i Vadstena kyrka. Tänk om han hade anat att jag 364 år senare skulle sitta här vid min dator och skriva om honom.

Ätten dog ut i början av 1700-talet.

Förvåning

Igår var himlen så där nermörk igen. Först över Ändlösberg, sedan bort åt Borlängehållet. Jag kan verkligen inte påminna mig att den brukar bli så mörk om vintrarna. Så igår kväll började det blåsa något infernaliskt. När tvättställningen blåst omkull tre gånger åkte den in i hallen.

I morse när jag kom hem igen efter att ha lämnat ungarna i skola och hos dagmamma stod solen strax ovan trädtopparna. Klockan halv nio. Tänk att den står så lågt än!

Jag fortsätter att tvinga mig ut på promenader i det gråkalla. Idag avslutade jag med att gå och mata hästarna och klappa gårdens katt och kanin för att i alla fall ha något trevligt att se fram emot. Det känns som om hela himmelen vilar tung på mina axlar. I princip tycker jag att man kan plocka bort februari till april från almanackan.

När jag har ätit upp min potatissoppa så ska jag förlusta mig med att öppna kuvertet med andra utskicket fröer från STA.



Bild: Skiss, 'Atlas och hesperiderna' av John Singer Sargent

Älskade höns!

Jo då, nog vill de gå ut även på vintern, mina pullor. Men så är de ju hedemoror också. Det är såpass mycket snö att de rimligen inte kan se något alls när de går i de uppskottade gångarna, mer än vita snöväggar och himlen ovanför. Här har de i alla fall tagit sig fram till förstukvisten. De hoppar gärna upp, jag antar att det är förhållandevis varmt och skönt på trägolvet. Och så bajsar de ner, de rackarna :)

Här om dagen hade de lyckats leta sig fram i snölabyrinterna ner till storhäggen, där vi matar vildfåglarna. Men haja vilket paradis! Alldeles fullt med nedskvätta frön.

Tråkmåndag

Det tog mig några timmar innan jag lyckades stålsätta mig och ringa till jobbet för att tala om att jag inte skulle komma tillbaka den här veckan, utan fortsätta vara hemma under min sjukskrivning veckan ut.

Sedan tvingade jag mig ut på en promenad i det gråkalla snålblåsandet. HerreminGUD vad jag avskyr blåst! Dessförinnan utförde jag mitt hedersuppdrag och matade hästarna. Här är finaste Klara-hästen.

Sedan laga mat, hämta barn, stressäta, packa Troll och Nasse i bilen och åka på friidrottsträning - Älsklingen tog Draken till ju-jutsun. Trollet drabbades av svårt semmelsug på väg hem från träningen, så jag fick sms:a Älsklingen och be honom handla med sig, själv hade jag glömt plånboken hemma. Så hem och bada Nasse i väntan på att semlorna skulle anlända.

Vissa dagar är det särdeles svårt att bara finnas i nuet och känna glädje över livet och det man har. Igår var en sådan dag. Det gråa låg som ett ok över mina axlar och så den förhatliga vinden på det och att ringa mig sjuk hade jag gått och angstat över i flera dagar. Det här hysteriska stressandet runt vardagsmaten, att laga och att äta, är fasiken inte människovärdigt. Varför accepterar vi att leva så här? Nå, om jag nu verkligen försöker tvinga fram det som faktiskt beredde mig någon form att glädje igår:

Att snacka med hönsen.

Att kela med katten.

Att mata hästarna.

Att gosa med och pussa på ungarna.

Ett mail från Siv.

Ja men, det ÄR ju faktiskt något.