måndag 25 januari 2010

Att sätta ord på


Ännu när jag börjar skriva detta vet jag inte om jag bör sätta ord på det. Ord på det som mina tankar så uppenbart inte vill ägna sig åt. Så fort jag börjar tänka, så flyktar tanken vidare, bort, vill inte stanna. Jag tänker tanken, men känner den inte, tankar inte tanken vidare. Mår tanken bäst av att förbli otänkt? Mår jag bättre av att ta det till mig?

Mitt kirurghalvår är avslutat. Avslutat kirurghalvår innebär inga mer operationer. Där, precis där, slutar jag tänka. Vägrar känna. Så även nu.

Under hela kirurghalvåret höll jag då och då på att traggla ligaturknutarna. Jag fick till första lätt som en plätt, men den andra var borta, jag kunde omöjligt få till den, hur mycket jag än försökte. Så länge på kirurgen utan att komma mig för att fråga någon om andra delen av knuten! Jo, en gång frågade jag en kirurg, mitt i maten, men hon hade den i ryggmärgen och kunde omöjligt sakta ner den så pass att hon kunde lära mig den.

På röntgenjouren i fredags. Direktuppkoppling till en opsal där de stod med en galla. (Röntgenläkaren ska titta när de sprutar kontrast i gallvägarna och se att de inte snört av fel). Jag hörde pratet i opsalen, kände igen rösterna. Längtade dit.

När min handledare godkänt bilderna, stängde vi ner och gick och satte oss. Jag drog upp en ligaturtråd ur fickan och satte mig och knöt hela tråden ut, utan att tveka det minsta.

2 kommentarer:

Marie sa...

Aaaaaaaaaah.
Tror jag vet ungefär hur känslan känns - jag har haft ett mystiskt sug i magen efter medicinkliniken länge, och det blev inte mindre av att jag tackade ja till ST på distrikt.

Hur ska man nånsin kunna välja?

(Jomen alltså, det är jourtyngd och det är belastning och det är akutenångest, jag vet ju det - men det är nåt i luften jag vill åt och saknar big time.)

Scylla sa...

Hm... jag har aldrig ett ögonblick saknat luften på medicin, det är då ett som är säkert. Lustigt hur olika det kan vara. Inte en enda dag under hela medicinplaceringen tyckte jag att det var roligt att åka till jobbet. De flesta dagarna grät jag i bilen dit. Men det är sant, det är något i luften där på op. Och så lukten av Sterilium då :)