Jag har gått kvällsjour och travar backen upp mot den lilla parkeringen. Klockan är runt midnatt. När jag går fram till stolpen för att dra ur motorvärmarsladden ser jag något som rör sig i ögonvrån. En katt? tänker jag och tittar upp.
I snön, under den stora granen, i ljuset av lyktorna längs gångvägen, sitter två kaniner. De är viltfärgade. Jo, det är kaniner, konstaterar jag, inte harar. Finns det vildkaniner här?
Det är alldeles tyst. Mjuk tystnad och gnistrande snö. Kaninerna betar och verkar inte bry sig det minsta om min närvaro.
Det är som att kliva rakt in i sagan.
De reagerar inte när jag går till bilen med min sladd. Inte när jag slår igen dörren. Inte när jag startar motorn och åker iväg.
Jag har inte sett dem sedan dess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej
Trevligt att hitta dig igen. Följde dig troget på Hypodea men tappade bort dig.
Vid mitt jobb kryllar det av kaniner, men där fanns under ett par år en albino som jag såg då och då så det blev lite speciellt.
Susanna: Välkommen!
Skicka en kommentar